Äventyret framtiden

Det blir en dust idag igen med gamla vackra vykort och andra foton som jag har samlat på mig. Märk väl jag har dem bara i mitt fotoarkiv eller rättare sagt bara här i detta inlägg från och med nu.  Jag har tagit foton av fotografierna som finns på Museu de Fotografia da Madeira här i Funchal, i syftet att ha foton att ta till när jag skrev Jennys brev som hon skrev i Monte år 1907.  Då visste jag inte vad jag behövde och många fotografier blev "över" så nu visar jag dem rakt av så här istället. Butio...har ingen aning om vad Butio betyder. Kanske bara Butio                                                                Jag kan "mitt" Funchal för dåligt för att kunna säga var det här är...                                En känsla får jag av att jag har sett porten till vänster upp i bild men ....                                det kanske var i ett tidigare liv🤨 Marknad är det på gång i all fall..    Han har skördat vindruvor..     I Monte 15 augusti -39 ..Paraplyet

Det här rostiga kärrhjulet stod i Borgboda på Åland för många år sen..   Det är lite speciellt detta med rost. Vi vill inte att någonting ska rosta men likväl så är rost så omtyckt    i många olika sammanhang. I trädgårdssammanhang är rost mycket omtyckt. Det lärde jag mig då vi    sålde bort allt rostigt vi hade i vår trädgård innan vi flyttade hit.    Milda Matilda...jag hade aldrig förstått att vi satt på en mindre förmögenhet vad gällde rostiga saker..   Jag sålde det mesta via Internetauktionen "hemma" på Åland. (nu är hemma här    och här vill jag inte alls ha rost. Här motarbetar jag rosten så mycket jag orkar och kan.😊)    De rostiga sakerna gick åt som smör på heta stenar, ibland till förundrat höga priser..   Vilket jag förstås inte var missnöjd med alls men ändå undrade jag..         Den här påbörjade "rostningen", syns inte längre. Nu "cementerad" i betong på andra sidan gränden.      Uffes föräldrar var samlare och vi fick en del av samlingar

Klockan nio hade vi tid till vår nya familjedoktor Jõao på Saude. Ja, det stämde nog vad gäller tiden men här går det lite till som det vill emellanåt. Där satt vi i god tid tillsammans med andra personer som också skulle besöka honom eller någon annan läkare. Mitt i allt så bara svävar en kvinna in; seglar förbi oss alla och tittar in än här, än där, öppnar dörrar, stänger dörrar.. Så hör hon att någon pratar i telefonen, knackar på och försöker ta sig in, tar sig in... fastän vi och andra var i tur före henne, men hon får hövligt veta att hon måste vänta medan han talar i telefon. En stund senare står hon där igen med örat tryckt mot dörren och lyssnar, pratar högt för sig själv, gestikulerar och går in. Där blir hon säkert i femton minuter. Sen slapp vi in.. Man lär sig hela tiden något nytt på den här ön. Det är tydligen så fräck man ska vara, bara gå rakt på och ta plats. Det fungerade ju. Vi hade redan intalat oss att det blir ett dagsverke detta innan vi slipper in, trots bokad

Jaha, ja, vart tog spaden vägen och var är den vackra fina smides-saxen; häxsaxen kallad, örta-saxen..? Plötsligt så var de båda puts väck. Jag visste att jag hade stuckit in spaden mellan stenarna i muren vid täppan men saxen hade jag uppe på terrassen när jag planterade om några växter förra veckan. Jag klippte ner en växt som inte ville sig riktigt och då tyckte jag att den kunde bli näring i botten på en kruka åt en aloe istället. Ingenting ska leva förgäves här är melodin .   Nästan så här ser/såg häx-saxen ut fastän ännu vackrare Spaden har fått fötter tidigare och hittat tillbaka; kanske den gör det igen? Vi får se, men häx-saxen?  Vad jag har letat, letat och letat. Ingen sax. Risken är stor att den åkte med i en sopkasse och har farit vidare till förbränning. Oj, så det kommer att hetta till i förbränningsugnarna i stan om det är så...häx-saxar som är till för att klippa örter med är inte att leka med. De innehar magiska krafter . 🙄 Nå, skämt åsido så är det tråkigt om den h

Bloggvännen BP : s skyltsöndag är här igen och jag hänger med...   Den här skylten är lite speciell. Fotot är inte mitt utan jag har lånat det av Funchal Noticias. Tracker ser vem som helst att bilen heter men under registerplåten hänger en lite babydocka...vilket betyder att det finns en baby i bilen. Ingen skriven skylt alltså.  Benen vinglar hit och dit på dockan enligt tidningen...och ser väldigt levande ut. Alla sätt är bra förutom de dåliga som det heter.      Så till mina egna skyltar...Pestana till höger i bild och en vidundrande utsikt rakt framför..     Vi var på vinprovning. Uppriktigt sagt så minns jag inte om vinet var gott eller inte gott.      Nej nej, så mycket drack jag inte ....😉     Uffe som är mera på alerten än vad jag är, vad gäller vin kommer ihåg att det vita var gott      men att det röda behövde längre lagring.      Det här hände för ett tag sedan så mycket kan säkert ha ändrat och allting     är en smaksak. Om man minns smakerna då förstås😉     Klicka på lä

Lokförare Åke kom hit till Funchal idag igen för att jag skulle kunna hoppa på tåget. Tack för det!  Dagens ord är Spår. Här är man i full fart med att få till en järnvägsräls. Tillsvidare så ser man inget spår av rälsen men... ....lite senare så sitter den där och med god fantasi så kan jag tänka mig att jag är ombord på tåget för att söka ordet spår. Och spåret ligger både framför och bakom. Precis så där som livets spår är... Järnvägsspår brukar man ju också säga om räls.. Lite sökt blir det här förstås men vad gör jag inte för att få visa de gamla vackra fotografierna av tåget på Madeira, det som en gång var. Fotografierna är i sig ett spår av en svunnen tid. Faktum är att jag till att börja hade tänkt visa eldens spår här på Madeira, men så bestämde jag mig för något helt annat, jag blir så eldfängd bara jag tänker på det så jag håller mig till någonting helt annat som har lämnat spår efter sig, spår som har klingat högt och ljudligt över hela världen sedan dess i flera hundra