Äventyret framtiden

I lördags den 28 september var det trettio år sedan Estoniaolyckan.  Jag steg upp i sedvanlig ordning någon gång vid tre-fyratiden den morgonen;  gick en trappa ner till bageriet. Hela tiden kännande att det var som om ett lock låg över mig och överallt, något fanns i atmosfären som inte kändes bra alls.  Jag satte igång degarna för jäsning och medan de jäste så slog jag på radion för att lyssna på nyheterna och då fick jag veta. Radio Åland sände nyheter non stop. Estonia hade sjunkit med nästan 1000 personer ombord. (852 personer omkom)  Ålands Centralsjukhus var inkopplat, en del av dem som hade räddats fanns på ön. Jag minns inte tiderna alls längre men känslan finns starkt kvar av det som hände då. Det där overkliga vacuumet, den där gastkramande känslan och frågorna om hur många som klarade sig, hur många som drunknade. Fanns någon med som jag kände, någon släkting etc..frågor som säkert väldigt många ställde just då. Tankarna gick till alla dem som var med ombord under olyckan,

Idag blir det Karins "blandade karameller" av olika slag. Den där dagen då jag hamnade mellan stolarna och hittade en hel del soffor på rad så hittade jag även små album fyllda med allsköns både levande och dött i..Jag kommer att "pina" er som tittar in här med ett av albumen idag. Det här fotot har jag inte tagit själv utan det är Uffe som gjorde det den 28 januari-15, då vi var på väg gåendes längs strandpromenaden till Câmara de Lobos från Funchal. Varför fågeln har hamnat i mitt album låter jag vara osagt..jag kanske rent av stal den? Eller så är det som det är mellan gifta par," allt ditt är mitt och det som är mitt ska du ge f-n i."..eller hur det nu var? 😉 (ni må förlåta , men det där uttrycket är jag uppvuxen med och så ett skratt på det.) Allt sagt med glimten i ögat.  Nå, jag har fått lov av fotografen att visa skönheten. Den lilla fågeln är troligtvis en Helenaastrild. Vi har aldrig sett den varken förr eller senare sedan den dagen. Det latins

 Bloggvännen BP förvaltar Skyltsöndagen och jag hänger med även idag...       I det här huset tillbringar jag flera timmar i veckan just nu...Dörren där kvinnan står brukar jag gå in i .  Den leder till Academia de Linguas da Madeira. = Språkakademin på Madeira. Uppför den trappan går jag, flera trappor upp. Det finns en hiss men den brukar jag ge ungdomen förtur till, de är så trötta för jämnan.😉 Jag går alltid om jag kan gå, envisa oxen som jag är....    Red Lion...en skylt som jag hittade på Teneriffa när jag tittade in Teneriffa-arkivet under veckan.    Lite klurigt meddelande...Du kan tydligen få frukost hela dagen😉     Jag är fortfarande kvar på Teneriffa...( år 2018) Paellas och Färsk fisk..    Vi valde att ta oss till Vilaflor..     Ett jättekliv och jag är tillbaka på Madeira, nämligen i Santana    På närmare hålla...    Här drar jag på och hamnar i Lissabon en stund. Muralhas de Lisboa = Lissabons stadsmurar Tjolahopp så jag fladdrar på. Nu är jag tillbaka i Funchal och Mu

Lokförare Åke har kört igång tåget idag igen och turligt nog så kom det ända hit till Funchal, så att jag också kunde hoppa på. Dagens destinationsord är Humla Jag hoppade på tåget här vid Pombal station.😉  Finns det någon annan insekt som är så omtyckt som humlan är?  Förmodligen finns det men den är ju verkligen lite speciell, till synes så pass stor till sina vingar att den egentligen inte borde kunna varken lyfta eller flyga. Men flyger gör den och bra flyger den, där den surrar på från blomma till blomma och pollinerar allt som kan pollineras. I år har vi faktiskt inte haft någon humla alls här hos oss. Jag saknar dem men troligen har drottningen/drottningarna som är den enda som överlever från år till år, inte gjort det här på gränden.  I förrgår när jag kom hem från Academian, så låg det en liten humla på gränden. Jag var beredd på att stoppa all befintlig trafik innan jag hade tagit upp den lilla humlan och börjat med livräddning. Men den var redan död. Vad som är orsaken til

 En vanlig syn från vår terrass.   En blå bil, den här gången med en kvinna vid ratten  parkerar rakt över/på övergångsstället.   Där lämnade hon bilen och gick för att göra sina ärenden.   På andra sidan gatan finns en stor avgiftsbelagd parkeringsplats.  Där kostar det 2,50 € för en heldag.   Det är gratis på övergångsstället om inte polisen upptäcker en.  Det är ingen ovanlig syn alls, bara färger och modeller på bilarna  ändrar.   Lite varstans parkeras det på övergångsställen.   Här tar man tar plats där man hittar en plats.   Enkelt och koncist.   Poliserna hinner inte med, de är för få och bilarna är för många,   trots utmärkt busskommunikation över hela ön.    Det här är bilarnas Mecka. På trottoarerna står parkerade bilar. Vi fotgängare går ofta på gatan och får parera när det kommer bilar körandes. De tutar förstås, men var ska vi fotgängare gå ? är en fråga jag ställer mig rätt så ofta och stiger undan förstås mellan parkerade bilar. Jag vill ju inte bli platt. Jag borde nog

Ibland uppstår oväntade stunder, då man får vänta på besked, stunder som jag upplever att är som att hamna mellan två stolar. Ungefär. Så blev det senaste tisdag...M. vår lärare i portugisiska meddelade att hon var hos sin läkare och väntade på att bli insläppt och tiden bara rann iväg och förbi den redan bokade tiden. Hon visste inte om hon skulle hinna till lektionerna i tid. Så det blev en liten väntan då jag inte kunde påbörja något vettigt alls och då jag tog till en liten snabbstädning av bildarkivet istället. Jag bespetsade mig på den första bilden som kom upp och det blev en soffa...     En betongsoffa i Santa Cruz de Tenerife...Den fick slå an melodin denna oväntade "lediga" stund.     Alla foton "måste" innehålla en soffa eller bänk i och med första bildens motiv.     Jag leker på mitt sätt...  😊 Förnöjer mig själv och får samtidigt "resa" lite, när jag städar i arkivet.     På Teneriffa någonstans, en betongbänk...    Sen tog bänkar och soffor