Fredagsfilosoferande...


 En vanlig syn från vår terrass. 
 En blå bil, den här gången med en kvinna vid ratten
 parkerar rakt över/på övergångsstället. 
 Där lämnade hon bilen och gick för att göra sina ärenden. 
 På andra sidan gatan finns en stor avgiftsbelagd parkeringsplats.
 Där kostar det 2,50 € för en heldag. 
 Det är gratis på övergångsstället om inte polisen upptäcker en.
 Det är ingen ovanlig syn alls, bara färger och modeller på bilarna
 ändrar. 
 Lite varstans parkeras det på övergångsställen. 
 Här tar man tar plats där man hittar en plats. 
 Enkelt och koncist. 
 Poliserna hinner inte med, de är för få och bilarna är för många, 
 trots utmärkt busskommunikation över hela ön. 
 

Det här är bilarnas Mecka. På trottoarerna står parkerade bilar. Vi fotgängare går ofta på gatan och får parera när det kommer bilar körandes. De tutar förstås, men var ska vi fotgängare gå ? är en fråga jag ställer mig rätt så ofta och stiger undan förstås mellan parkerade bilar. Jag vill ju inte bli platt.

Jag borde nog bli en mera madeirensisk-kvinna än vad jag är. Jag borde gå rakt ut i trafiken och inte vika en tum. Sånt ser man lite nu och då här, då lite på sidan om de stora lederna/gatorna. Ofta när vi går till vårt hål i väggen på rua Conde de Carvalhal.

Kvinnorna här är av ett speciellt virke, hårdare än jakaranda tycks det som, en mörk blick och en knyck på nacken till på det och bilarna väjer undan och stannar upp, mitt i trafiken .Det är inte bara en eller två gånger som jag har sett det med egna ögon. Det är fascinerande...

"Det här är min gata bara så ni vet, här har jag alltid gått och här tänker jag alltid gå", ser de ut som... och där går de! Basta! 



Ofta har de stora väskor/plastkassar i båda händerna. De brer ut sig och tar hand om hela bredden på trottoarerna eller på gatorna, beroende på. Även om de är små till storleken så blir de mentalt stora och tar plats. Nej, det här är ingen som helst överdrift.  Kvinnorna här är av ett speciellt virke. Riktiga tuffingar! 



Ibland tuffar jag till mig jag också gentemot dem, om jag är på det humöret och går rakt på tills de viker undan. Bara för att testa...Jag vet att jag håller, min kropp är stark och så är det ju min gata, min trottoar också. Jag har samma rätt att gå där jag går som de har. 

 Men det kan vara på avståndet av ett par tre tums-storlek innan de gör det, viker undan. Ibland måste jag själv ta ett steg åt sidan för att inte bli "överkörd eller nermejad".😏 Hujedamej! En mycket märklig maktkamp är vad det är. Obegriplig på sitt sätt men ändå inte..


De flesta har dock en varm blick om man lyckas få ögonkontakt och säger jag något på portugisiska så mjuknar det där hårda virket, blir lite mossigt, åtminstone lite grann, en kort sekund...Ofta får jag då en nyfiken blick istället. "Vem är du? " 

Aldrig någonstans i hela mitt liv har jag varit med om liknande kvinnor. Ja, det är kvinnor som är så här. Männen är inte alls så. Ett fenomen jag funderar på ibland. Märk väl det finns lysande undantag men flera är precis så här som jag beskriver dem. Ofta lite äldre kvinnor som har fått eller tagit sig en naturlig pondus. Jag är inte den enda som upplever detta. Jag lovar. Både män och kvinnor från andra länder som bor här pratar om fenomenet och skrattar. För vad kan man annars göra? Över kaffeborden pratas det om kvinnorna som är som terrängfordon..de går rakt på, ibland nästan igenom. Hur många de är vet jag inte men de utmärker sig, de syns.   

Har jag solhatt på mig är de mera "bärsärkaraktiga", är jag barhuvad så blir jag lite mindre turistig. Jodå, det finns en sådan aspekt också som jag inte tänker blunda för. 

Jag vet vad det handlar om. Vissa människor här är gruvligt trötta på "utlänningar", även om de vet att turister och övriga inflyttade är viktiga för överlevnadens skull, men det finns baksidor som regeringen behöver ta tag i och rätta till som lokalbefolkningen, de ursprungliga får lida för. De blir undanträngda...och så ska det inte vara. 

För mycket och för litet skämmer allt som det heter. I första hand handlar det om att priserna blir högre och högre, att bostäder inte finns för dem som redan bor här, är födda här. De har inte sådana löner att de klarar av att betala det som folk "utifrån" ev. kan och de som redan har även här, kan göra. Klyftorna blir bara högre, klasskillnaderna är mera märkbara än på länge. Det finns mycket att skriva om det här men det räcker så här långt idag. 

Jag har också fått "sanningar" sagda om min egen person. (över ett kaffebord). Inte ovänligt men rakt på..." det är skillnad på svenskar och finländare" fick jag veta. Svenskar går runt busken, finländare går rakt på och du brukar gå rakt igenom. Gulp! Bara att ta det som det är...men rakt igenom? Ibland kanske, men inte ofta. Men så är vi väl alla mera eller mindre?  🙄Kanske det hör ihop med kvinnor som bor på öar? Är vi åländska kvinnor likadana som de madeirensiska kvinnorna? 

Hmmm...det kan ligga en sanning i det. Vi är ö-stolta. Det är kanske därför jag känner igen mig i kvinnorna här, att det är därför jag känner mig hemma och förstår dem? 

Härefter går jag på gatan om trottoarerna är fulla av parkerade bilar. Däremot tänker jag inte tränga undan någon på det sättet som vissa kvinnor här försöker göra med mig ibland, bara för att jag bär solhatt, solglasögon och ryggsäck. Sånt är ojuste, sånt gillar jag inte alls. Men om jag måste så...ja, då kan jag också bli som en bandvagn allra minst.😗

Kvinnor i sig över hela jorden är ju fenomenala fenomen eller hur? 😏😊Inte helt lätta att tas med😉


Något som är speciellt för den här ön är männen som sjunger. Det händer nu och då att jag/vi möter någon man som kommer ensam, högt och ljudligt sjungande på portugisiska, en fado eller liknande. Ofta med väldigt bra stämma. Ok, jag har upplevt det i Lissabon också så tydligen är det inte enbart här på ön. Låt säga att det är portugisiska män som sjunger där de går fram. Jag gillar det...min egen far visslade och hördes på långt håll i lilla Mariehamn. Aha, där är han! 💗Sen var det bara att söka sig fram till honom efter visslingarna, ofta till melodin från Bron över floden Kwai;   Colonel Bogey March" .



På andra sidan gränden hos RIM finns det män som sjunger och som sjunger bra. Nu just i dagarna finns det en mycket välsjungande man där, jag tror att det är en murare. Jag har gjort honom huvudlös på bilden. Oj, så han sjunger och så BRA han sjunger. Både på portugisiska och på engelska. Han rycker de andra med sig. Plötsligt sjunger det till i något annat hörn i någon av de båda konstruktionerna, ungefär som ett eko eller så ger någon en melodisk vissling ifrån sig. Sång under arbetet..helt ljuvligt är det att stå på terrassen och pyssla med växter, sopa golv etc och få göra det till  en sjungande mansröst. Ibland tar jag till några danssteg men de ser nog inte det. Tror jag.  De "finlirar"/ rappar in sång och skratt i innerväggarna. Det ni! Tala om att få till glada sjungande hus! Atmosfären kan ju inte bli annat än bra! 

Med detta önskar jag er alla en fin fredag!


                                           Karin Eklund, Funchal, Madeira


Kommentarer

femfemman sa…
Ler! Åt kvinnorna som tar för sig. Ler! Åt dej som skrev att du var klar... men skrev ett långt stycke till. Ler inte! Åt fado. Låter så sorgligt. Kram
femfemman,
härligt att du ler, jag tycker om det.
Fado kan vara sorgligt men fado kan vara väldigt glad. Det finns många olika slag av fado...lyssna på Ana Moura om du har möjlighet till det. Jag brukar dansa till fado när hon sjunger. Fantastisk fadosångerska men det finns många många flera som sjunger glada fadosånger. Jag var klar med den delen av mitt inlägg, inte klar med inlägget som så😊
Kram!
Anki sa…
Kan se det framför mig ... hur kvinnorna bara går fram som om de äger gatorna ... ser stoltheten i deras högburna huvuden :)
Det där att parkera var som helst är att av de minnena jag bär med mig från våra resor både i delar av Europa och under semestern i Tunisien ...
Ha en fin fredag!
Znogge sa…
Så intressant tankar om kvinnorna och hur de tar för sig. Även om vi har många likheter så finns det nog olikheter. Min syster som arbetat många år i Danmark menar att danska kvinnor är väldigt raka. Min allra ödmjukaste och vänligaste kollega kom från Japan. Sedan har jag i vissa länder sett kvinnor som inte får synas i det offentliga rummet. Likheter men ändå olikheter.

Kram och god fredag!
Alltid lika roligt att läsa dina inlägg. Jag kan se kvinnorna framför mig. Hur de kommer gående inte alls redo att dra åt sig kassarna de bär på. Och det där med att bilförarna parkerar var som helst. Det minns jag även från Paris. Det var omöjligt att ta sig fram som fotgängare och hela tiden tutade bilarna.
Så fint att läsa om din far och hur han visslade på melodin från "Bron över floden Kwai". Kan höra melodin inom mig när jag sitter här och skriver.

En fin fredag till dig också!
Anki,
du ser det helt rätt...de är stolta och det med all rätt.
Här är bilarna de heliga korna...lite väl heliga dessvärre.
Ja, jag kan tänka mig att du har sett liknande på era resor..antagligen finns det även hemmavid på Åland. Man blir ju lätt hemmablind.
Ha detsamma du med!
Znogge,
Tack! Jag tycker själv att det är väldigt intressant och faktiskt fascinerande. Jag kan hålla med din syster, jag har många vänner i Danmark och de är väldigt raka.
Japan är en annan kultur, där kvinnorna är ödmjuka på ett fint sätt, ett värdigt sätt.
Ja, de där länderna där kvinnor inte får synas är länder som inte heller borde få synas, enligt min mening. Arma kvinnor!

Kram och god fredag till dig med!
Anita, de fyra blomsterhaven,

tack, du gör mig väldigt glad!
Kvinnorna är stolta här..männen också för den delen, men kvinnorna utmärker sig lite särskilt. Jag gillar det. Står man inte på sig så står någon annan på en...ungefär.
Jag ska ta kameran med någon dag när jag går och handlar, ta bild på hur bilarna parkerar. Intressant det också på sitt sätt.
Ja, melodin från Bron över floden Kwai, är inristad i min själ sedan barndomen. Han var jättebra på att vissla den.

Tack! 💗
Karin sa…
Spännande spaning! Ja, kanske det är en ö-kvinno-grej? Jag har mött liknande terränggående fordon på Korsika, för att inte tala om kvinnliga butiksbiträden som tycker att man uppför sig fel. Riktigt vad som är fel går inte alltid att förstå, men tillrättavisad blir man.
Karin,

det finns mycket spännande att spana in här. Det blir aldrig tråkigt. Se där, en ö till med liknande terränggående fordon. Det har något med öar att göra absolut. Huvudsaken är att de vet vad som är fel, haha...
BP sa…
A room with a view - nja, inte riktigt väl, eller;-)
På Madeira verkar man parkera precis som på Costa Blanca. Ytterst sällen att felparkerade bilar bötfälls där. Här är det rena parkeringsparadiset - om man jämför alltså.
Vad gäller kvinnor från Madeira så tror jag dig, då jag inte kan jämföra. Detsamma gäller jämförelsen mellan finländare och svenskar. Jag känner inga finländare och än en gång så tror jag dig:-)
BP,
Nästan så...a room with a view :)
Du har rätt, jag minns att det var så på Costa Blanca också...i Benidorm, i Santa Pola osv...
De har väl annat att bötfälla folk för antar jag som känns viktigare.
Tack för att du tror på mig BP, jag fick själv veta detta om jämförelsen mellan finländare och svenskar av en annan person..och jag personligen var ju värst verkar det som 😉
Anonym sa…
Inte för att jag bor på en ö 😅 men i en glesbygd för vi under många år inte hade några poliser stationerade utan de fanns typ 10 mil bort så yes ett laglöst land 🤪 det parkerad fortfarande huller om buller och jo även hag klämmer in bilen där hag tycker den står bra 😜
Om jag inte har fel 😵‍💫 och det tror jag inte 😅 här kan vi inte få parkeringsböter. Den närmaste avgiftsbelagda parkeringsplatsen är i Lycksele.
Sjungande människor är underbart 🤩
Klart kvinnorna på Madeira är lite eljest 👍 bättre att vara rak än prata med kluven tunga.
Nu har det blivit fredagskväll och jag säger go natt /åsa
Åsa,
Haha, du har en bit till den avgiftsbelagda parkeringsplatsen..
Sjungande människor är underbart, jag håller med !
Ja, jag känner mig lite eljest jag också . härligt uttryck!
God natt och dröm vackert!

Populära inlägg i den här bloggen

Ett oförglömligt fyrverkeri får avsluta året

Öronbedövande