Fredagsfilosoferande...
Det här är bilarnas Mecka. På trottoarerna står parkerade bilar. Vi fotgängare går ofta på gatan och får parera när det kommer bilar körandes. De tutar förstås, men var ska vi fotgängare gå ? är en fråga jag ställer mig rätt så ofta och stiger undan förstås mellan parkerade bilar. Jag vill ju inte bli platt.
Jag borde nog bli en mera madeirensisk-kvinna än vad jag är. Jag borde gå rakt ut i trafiken och inte vika en tum. Sånt ser man lite nu och då här, då lite på sidan om de stora lederna/gatorna. Ofta när vi går till vårt hål i väggen på rua Conde de Carvalhal.
Kvinnorna här är av ett speciellt virke, hårdare än jakaranda tycks det som, en mörk blick och en knyck på nacken till på det och bilarna väjer undan och stannar upp, mitt i trafiken .Det är inte bara en eller två gånger som jag har sett det med egna ögon. Det är fascinerande...
"Det här är min gata bara så ni vet, här har jag alltid gått och här tänker jag alltid gå", ser de ut som... och där går de! Basta!
Ofta har de stora väskor/plastkassar i båda händerna. De brer ut sig och tar hand om hela bredden på trottoarerna eller på gatorna, beroende på. Även om de är små till storleken så blir de mentalt stora och tar plats. Nej, det här är ingen som helst överdrift. Kvinnorna här är av ett speciellt virke. Riktiga tuffingar!
Ibland tuffar jag till mig jag också gentemot dem, om jag är på det humöret och går rakt på tills de viker undan. Bara för att testa...Jag vet att jag håller, min kropp är stark och så är det ju min gata, min trottoar också. Jag har samma rätt att gå där jag går som de har.
Men det kan vara på avståndet av ett par tre tums-storlek innan de gör det, viker undan. Ibland måste jag själv ta ett steg åt sidan för att inte bli "överkörd eller nermejad".😏 Hujedamej! En mycket märkligt maktkamp är vad det är. Obegriplig på sitt sätt men ändå inte..
De flesta har dock en varm blick om man lyckas få ögonkontakt och säger jag något på portugisiska så mjuknar det där hårda virket, blir lite mossigt, åtminstone lite grann, en kort sekund...Ofta får jag då en nyfiken blick istället. "Vem är du? "
Aldrig någonstans i hela mitt liv har jag varit med om liknande kvinnor. Ja, det är kvinnor som är så här. Männen är inte alls så. Ett fenomen jag funderar på ibland. Märk väl det finns lysande undantag men flera är precis så här som jag beskriver dem. Ofta lite äldre kvinnor som har fått eller tagit sig en naturlig pondus. Jag är inte den enda som upplever detta. Jag lovar. Både män och kvinnor från andra länder som bor här pratar om fenomenet och skrattar. För vad kan man annars göra? Över kaffeborden pratas det om kvinnorna som är som terrängfordon..de går rakt på, ibland nästan igenom. Hur många de är vet jag inte men de utmärker sig, de syns.
Har jag solhatt på mig är de mera "bärsärkaraktiga", är jag barhuvad så blir jag lite mindre turistig. Jodå, det finns en sådan aspekt också som jag inte tänker blunda för.
Jag vet vad det handlar om. Vissa människor här är gruvligt trötta på "utlänningar", även om de vet att turister och övriga inflyttade är viktiga för överlevnadens skull, men det finns baksidor som regeringen behöver ta tag i och rätta till som lokalbefolkningen, de ursprungliga får lida för. De blir undanträngda...och så ska det inte vara.
För mycket och för litet skämmer allt som det heter. I första hand handlar det om att priserna blir högre och högre, att bostäder inte finns för dem som redan bor här, är födda här. De har inte sådana löner att de klarar av att betala det som folk "utifrån" ev. kan och de som redan har även här, kan göra. Klyftorna blir bara högre, klasskillnaderna är mera märkbara än på länge. Det finns mycket att skriva om det här men det räcker så här långt idag.
Jag har också fått "sanningar" sagda om min egen person. (över ett kaffebord). Inte ovänligt men rakt på..." det är skillnad på svenskar och finländare" fick jag veta. Svenskar går runt busken, finländare går rakt på och du brukar gå rakt igenom. Gulp! Bara att ta det som det är...men rakt igenom? Ibland kanske, men inte ofta. Men så är vi väl alla mera eller mindre? 🙄Kanske det hör ihop med kvinnor som bor på öar? Är vi åländska kvinnor likadana som de madeirensiska kvinnorna?
Hmmm...det kan ligga en sanning i det. Vi är ö-stolta. Det är kanske därför jag känner igen mig i kvinnorna här, att det är därför jag känner mig hemma och förstår dem?
Härefter går jag på gatan om trottoarerna är fulla av parkerade bilar. Däremot tänker jag inte tränga undan någon på det sättet som vissa kvinnor här försöker göra med mig ibland, bara för att jag bär solhatt, solglasögon och ryggsäck. Sånt är ojuste, sånt gillar jag inte alls. Men om jag måste så...ja, då kan jag också bli som en bandvagn allra minst.😗
Kvinnor i sig över hela jorden är ju fenomenala fenomen eller hur? 😏😊Inte helt lätta att tas med😉
Något som är speciellt för den här ön är männen som sjunger. Det händer nu och då att jag/vi möter någon man som kommer ensam, högt och ljudligt sjungande på portugisiska, en fado eller liknande. Ofta med väldigt bra stämma. Ok, jag har upplevt det i Lissabon också så tydligen är det inte enbart här på ön. Låt säga att det är portugisiska män som sjunger där de går fram. Jag gillar det...min egen far visslade och hördes på långt håll i lilla Mariehamn. Aha, där är han! 💗Sen var det bara att söka sig fram till honom efter visslingarna, ofta till melodin från Bron över floden Kwai; Colonel Bogey March" .
På andra sidan gränden hos RIM finns det män som sjunger och som sjunger bra. Nu just i dagarna finns det en mycket välsjungande man där, jag tror att det är en murare. Jag har gjort honom huvudlös på bilden. Oj, så han sjunger och så BRA han sjunger. Både på portugisiska och på engelska. Han rycker de andra med sig. Plötsligt sjunger det till i något annat hörn i någon av de båda konstruktionerna, ungefär som ett eko eller så ger någon en melodisk vissling ifrån sig. Sång under arbetet..helt ljuvligt är det att stå på terrassen och pyssla med växter, sopa golv etc och få göra det till en sjungande mansröst. Ibland tar jag till några danssteg men de ser nog inte det. Tror jag. De "finlirar"/ rappar in sång och skratt i innerväggarna. Det ni! Tala om att få till glada sjungande hus! Atmosfären kan ju inte bli annat än bra!
Med detta önskar jag er alla en fin fredag!
Karin Eklund, Funchal, Madeira
Kommentarer