Äventyret framtiden

 Bloggvännen BP förvaltar Skyltsöndagen och jag hänger med även idag...       I det här huset tillbringar jag flera timmar i veckan just nu...Dörren där kvinnan står brukar jag gå in i .  Den leder till Academia de Linguas da Madeira. = Språkakademin på Madeira. Uppför den trappan går jag, flera trappor upp. Det finns en hiss men den brukar jag ge ungdomen förtur till, de är så trötta för jämnan.😉 Jag går alltid om jag kan gå, envisa oxen som jag är....    Red Lion...en skylt som jag hittade på Teneriffa när jag tittade in Teneriffa-arkivet under veckan.    Lite klurigt meddelande...Du kan tydligen få frukost hela dagen😉     Jag är fortfarande kvar på Teneriffa...( år 2018) Paellas och Färsk fisk..    Vi valde att ta oss till Vilaflor..     Ett jättekliv och jag är tillbaka på Madeira, nämligen i Santana    På närmare hålla...    Här drar jag på och hamnar i Lissabon en stund. Muralhas de Lisboa = Lissabons stadsmurar Tjolahopp så jag fladdrar på. Nu är jag tillbaka i Funchal och Mu

Lokförare Åke har kört igång tåget idag igen och turligt nog så kom det ända hit till Funchal, så att jag också kunde hoppa på. Dagens destinationsord är Humla Jag hoppade på tåget här vid Pombal station.😉  Finns det någon annan insekt som är så omtyckt som humlan är?  Förmodligen finns det men den är ju verkligen lite speciell, till synes så pass stor till sina vingar att den egentligen inte borde kunna varken lyfta eller flyga. Men flyger gör den och bra flyger den, där den surrar på från blomma till blomma och pollinerar allt som kan pollineras. I år har vi faktiskt inte haft någon humla alls här hos oss. Jag saknar dem men troligen har drottningen/drottningarna som är den enda som överlever från år till år, inte gjort det här på gränden.  I förrgår när jag kom hem från Academian, så låg det en liten humla på gränden. Jag var beredd på att stoppa all befintlig trafik innan jag hade tagit upp den lilla humlan och börjat med livräddning. Men den var redan död. Vad som är orsaken til

 En vanlig syn från vår terrass.   En blå bil, den här gången med en kvinna vid ratten  parkerar rakt över/på övergångsstället.   Där lämnade hon bilen och gick för att göra sina ärenden.   På andra sidan gatan finns en stor avgiftsbelagd parkeringsplats.  Där kostar det 2,50 € för en heldag.   Det är gratis på övergångsstället om inte polisen upptäcker en.  Det är ingen ovanlig syn alls, bara färger och modeller på bilarna  ändrar.   Lite varstans parkeras det på övergångsställen.   Här tar man tar plats där man hittar en plats.   Enkelt och koncist.   Poliserna hinner inte med, de är för få och bilarna är för många,   trots utmärkt busskommunikation över hela ön.    Det här är bilarnas Mecka. På trottoarerna står parkerade bilar. Vi fotgängare går ofta på gatan och får parera när det kommer bilar körandes. De tutar förstås, men var ska vi fotgängare gå ? är en fråga jag ställer mig rätt så ofta och stiger undan förstås mellan parkerade bilar. Jag vill ju inte bli platt. Jag borde nog

Ibland uppstår oväntade stunder, då man får vänta på besked, stunder som jag upplever att är som att hamna mellan två stolar. Ungefär. Så blev det senaste tisdag...M. vår lärare i portugisiska meddelade att hon var hos sin läkare och väntade på att bli insläppt och tiden bara rann iväg och förbi den redan bokade tiden. Hon visste inte om hon skulle hinna till lektionerna i tid. Så det blev en liten väntan då jag inte kunde påbörja något vettigt alls och då jag tog till en liten snabbstädning av bildarkivet istället. Jag bespetsade mig på den första bilden som kom upp och det blev en soffa...     En betongsoffa i Santa Cruz de Tenerife...Den fick slå an melodin denna oväntade "lediga" stund.     Alla foton "måste" innehålla en soffa eller bänk i och med första bildens motiv.     Jag leker på mitt sätt...  😊 Förnöjer mig själv och får samtidigt "resa" lite, när jag städar i arkivet.     På Teneriffa någonstans, en betongbänk...    Sen tog bänkar och soffor

trodde jag snudd på att jag hade fått när jag vek in i den affär som jag brukar besöka någon gång nu och då när jag är på väg till språkkursen.  Den här gången hade jag ett speciellt ärende. Jag ville köpa något smått och trevligt åt en vän som har det jobbigt just nu. Ge en liten tröst, ett litet stöd på något sätt med någonting. Vad detta någonting skulle vara var jag inte på det klara med alls men ibland sätter det sig där det ska sitta just i den här affären.  Det var som sjutton! sade jag högt för mig själv och det var verkligen den sjuttonde, den dagen.  Alltför tidigt kändes det som. De flesta av alla tidigare saker var bortplockade och tomtarna och julen hade börjat att ta plats, tydligt i väntan på att flera julvarelser var på väg.. Fotona är inte av bästa kvalitet. Ibland lyckas det inte med telefonen...jag är van med den "riktiga" kameran eller kanske jag bara blev så tagen av tomteparaden att jag blev lite ostadig på hand? Lite småchockad var jag nog...men ändå in

Innan jag renskrev Jennys brev  från år 1907, så samlade jag på mig en del gamla fotografier från Madeira utifall att de skulle passa in i texten. Jag hade bara skummat igenom texten innan jag började renskriva och kommentera, så jag visste inte vad som skulle behövas.  De foton jag inte behövde så visar jag nu istället. Gamla fotografier är så vackra i mina ögon... En skärslipare kommer gåendes    Kärran med trähjul på madeirastenarna måste ha haft sitt särskilda småklapprande ljud och berättat    för andra vad som var på gång. Vad som finns på kärran vet jag inte...     Kvinnor med barn som broderar...en av dem sitter i en korgstol, gjord här på ön. Om jag inte      ser helt fel så är en pojke med på fotot.      Han tycks ha en speciell läderhandske på sig för grövre sömnad, kanske segelsömnad?   Vågar jag spekulera? Här bär man turister i land, turister som inte ville bli våta om fötterna. Men givetvis så kan det vara något helt annat på gång.      Jag vet inte vad leken heter men