Äventyret framtiden

Håhå, bästa lokförare Åke och alla ni andra som är med på tåget. Idag höll det på att gå helgalet för min del, för jag hade nästan hoppat ombord på tåget som för oss till ordet MOLN. I absolut sista momangen insåg jag misstaget och hoppade snabbt av det tåget för att hoppa ombord på dagens tåg som för oss till destinationen GROTTA istället. Så nu är Moln klart inför nästa avgång om en vecka.  Jag får skylla lite på värmen, tror jag. Hjärnan är aningen mjuk av vädret här hos oss på Madeira.   Vem som helst som känner för det är välkommen med ombord. Säg till åt Åke så ordnar han med sittplats och att du syns bland länkarna till de andra som är ombord.  Jag har samlat på mig en hel del grott-bilder under åren, men när jag nu var lite vilse i pannkakan om vart vi var på väg idag så får jag göra en liten kontramanöver och tänka om vad gäller det koncept jag redan hade tänkt mig att jag skulle jobba vidare på. Nu blir det lite annorlunda istället.   Vy mot Norrhavet Jag tar mig tillbaka

         Jag plockade med bilder en tidig morgon då jag inte kunde sova.  Det är ingen vits att ligga och snurra i sängen så jag steg upp och "städade" i bildarkivet i stället.  Det brukar inte ta särskilt lång stund alls innan John Blund knockar mig.  Sen sover jag oftast som Törnrosa allra minst, snudd på... Jag hittade flera duvor i bildarkivet  Här i Funchal, lyfts "katten" på bordet rätt så ofta i massmedia men ingenting händer. Stadsduvor i stora mängder är ett faktum.           Duvor i El Palo, en förstad till Malaga där vi bodde en månad år 2018.      De kan det där med att sätta sig på piedestal, duvorna Älskade och hatade, de är sällan något mitt emellan. För min del är de mitt emellan, de har sitt berättigande precis som jag själv har, men när de blir för många i stadsmiljö är det inte bra. Det vet vi alla. Man ser rätt många av dem som har skador som klumpfot och liknande, troligen inavel? Ibland ser man att de benämns som luftens råttor...  När jag/vi g

Jag överraskar mig själv ibland. Jag har laddat ner fotografierna som jag tog den senaste veckan med telefonen. Inte många foton alls men ändå. " Duktig flicka " säger jag åt mig själv! 😉 Jodå, det finns en del gammalt på lager fortfarande men idag blir det nytt som jag visar.                           Vi vandrade levada med goda vänner senaste lördag.                            Vi vandrade förbi vindruvor, som såg väldigt inbjudande ut men nej, nej.. det var inte våra druvor. De tillhör någon annan. Vackra var de hur som helst och det är just det här som är så speciellt med Madeira. Man vandrar mera eller mindre i rena paradiset... Mängder av maracujá banana blommade där de inte har funnits tidigare i allt det vilda.  På ett farligt ställe, hoppas att ingen bara stiger rakt ut där och får för sig att plocka frukter. Fallet under är högt och längst ner finns det vassa stenar. Det ser ut som en säker plats, ungefär som en matta av grönt och skönt att sätta fötterna i, men det

Det var hett ute så jag låg platt på magen på golvet i köket igår. Men svalkade mig gjorde jag inte. Jag blev själv som den skurtrasa/borste jag använde mig av. Svettig och varm alltså, men nu har jag tagit bort listerna som fanns mellan skåp och golv, skurat ytorna, gjort mig så platt som jag bara har kunnat, ålat omkring efter bästa förmåga, gjort armarna längre än vad de är med hjälp av en borste. Nu är det rent som ett skinande golv under alla skåp och maskiner i köket. Ett par vackra lättvättade köksmattor ska inhandlas. Jag vill känna hemtrevnad. En vacker blomma på bänken och kanske, kanske en liten köksgardin...                                                                             Innanför vår grind står listerna. Rena och hela för den som vill ha.                                       Jag ska bära dem till en returdepå och lägga dem synligt som på                                       "lit de parade". Mitt i allt så passar de bra hos någon annan.               

Det är längesedan nu som jag gav en liten rapport om hur det ser ut och vad som händer på andra sidan gränden. ( Ja, då tänker jag inte på slipdammet som jag skrev om här om dagen, det har lugnat ner sig och är mera eller mindre bortglömt nu till nästa gång 😉)  För ett år sedan i juli-23 Kruxet för min del är att jag inte ser vad de sega killarna/gubbarna håller på med. De håller sig inomhus för det mesta nu för tiden. Det bultas, knackas, ropas, slipas, borras etc...heta känslor ventileras, från morgon och till kväll. För ett år sedan såg det ut som ovan.  Jag har några fotografier kvar sen dess, de flesta gav jag bort men några minnen behöll jag i skeendet av tillblivelsen av de två stora huskomplexen som är på gång.                          Nu ser det ut så här.. Ett år senare i juli-24 För ett år sedan ... En hög mur mot gränden har byggts... Här vill folk vara ingärdade och undangömda, känna sig säkra för omvärlden utanför Ett fenomen som jag inte förstår riktigt fullt ut men vem

... och det känner ni förstås till, ni som har följt mig och min blogg en längre tid. Jag ställer mig med ryggen mot bokhyllan och tar en bok bakom mig i blindo, bläddrar och låter fingret visa vilket ord/vilka ord jag kanske ska skriva om... Jag tänker inte nämna bokens titel, den är inte det viktiga för mig när jag gör så här, det är orden jag "fångar upp" på mitt sätt som blir de viktiga, dem jag vill skriva om.  Om jag klarar av det vill säga, för ibland blir det lite för svårt..ibland behövs det inte. Idag blev det många ord, jag kände att jag inte kunde plocka bara ett ord ur det lilla stycket som låg där under mitt finger. "Inget annat förhållande på denna jord kommer någonsin att erbjuda så mycket trygghet, tröst och sinnesfrid, som ditt förhållande till dig själv. Lär dig att älska ditt eget sällskap och andra kommer att göra det också. För ingen säger ju nej till att ha trevligt." Jag kom av mig nästan genast. För det finns ju inget att skriva om. Det är j

Bloggvännen BP håller i Skyltsöndagen som vanligt och jag hänger på  med följande skyltar: Det finns en röd tråd, en rund röd tråd..          Utanför ett skyltfönster stod jag och tittade in, men det var ju nedåt jag skulle titta för att          att bli riktigt glad över skönheten som fanns vid mina fötter.           Saneamento/renhållning/sanering....          Visst är det lite underligt att jag gillar brunnslock, men de är ju rena konstverken på sitt sätt eller          hur? Att saneamento är i mässing tycker jag särskilt mycket om.        Det jag såg i skyltfönstret gillade jag också. Ett litet vill-höver-il flög över mig     men drog snabbt förbi..men visst är de fina de små sköldpaddorna.      Estás sempre no meu: Du finns alltid inom mig.      Ja, Ford är ju Ford..        Indianer har alltid fascinerat mig...         " De var inte sååå gulliga" sade Uffe. Vem har sagt det då? Men fascinerande är de, var de...        Indianhövdingen Pontiac allra minst. Bara för det s