Äventyret framtiden

Men ååhh!...sade vi båda (dottern och jag) med en mun när vi mitt i allt stod vid den här lilla underbara taggiga delen av trädgården. Jag minns inte att jag har varit med om den tidigare så troligen är den rätt så nyanlagd.  "Normalmente" så skulle jag ta reda på vad alla växter heter men det lämnar jag till den intresserade att göra själv just nu...(não tenho tempo agora/ jag har inte tid just nu)  Både min son (dotterns bror) och hennes yngsta son (mitt barnbarn) gillar kaktusar och suckulenter. När barnbarnspojkarna kommer hit i höst så drar vi nog hit skulle jag tro för att få lystmätet stillat för den som gillar taggigt och suckulent. Jag personligen skulle gärna ha en sådan liten trädgårdstäppa När sonen med alla sina flickor, mor och snart tre döttrar ( i oktober kommer en liten en till världen💗) , kommer i början av nästa år så blir det förmodligen samma sak igen. Som den mormor och farmor jag är så blir jag en flitig besökare i Monte Palace Tropical Garden. Även ja

Jag är lite "hackig" fortfarande och då menar jag inte enbart med hostandet, som sakta försvinner, utan i tid att vara här inne på bloggen. Språkkursen tar mig med hull och hår samt blir allt intensivare, jag får ligga i mera än någonsin för att hänga med. Något "latemansgöra" är det inte att sitta på skolbänken i Academia de Linguas da Madeira . Jag klagar inte, jag har själv valt det men jag vill ge en förklaring till varför jag är dålig med kommenterandet och med att svara på kommentarer för tillfället.   Vi var till Saúde, hälsocentralen en bit härifrån och förnyade Uffes recept och han tyckte att jag kunde  sköta pratet på portugisiska. Träning gäller som sagt men så är det ju som det är, det slår slint i hjärnkontoret...vad tusan heter det att förnya recept på portugisiska? Jag kan det ju, men inte just då så kvinnan på andra sidan disken frågade om jag ville prata engelska istället. "Nej, jag vill inte", stapplade jag fram och förklarade att jag hål

Det är ju bara att konstatera att det är svårt att göra en så vacker park rättvisa med några foton lite här- och därifrån. Här började vi känna oss lite hängiga och vis av många års erfarenhet vad gäller min dotter N. och hennes blodsockernivå var det dags att dricka och äta något. Hon tar liksom slut så där bara om det inte blir ett intag nu och då. Slokar som en vissen tulpan.  Ibland har vi sprungit för den sakens skull också, till någon kolhydrat-restaurang för att få upp nivåerna. Vi springer inte bara efter bussar. 😉Här ovan är vi på väg in i ett av caféerna. Vi  satt ute i det små-duggande vädret men man kunde sitta under tak också. Regnkläder är bra att ha med sig, som ett tips.           En lite gråmulen vy över delar av Funchal låg framför oss när vi drack te och kaffe,         med gott tilltugg till.                                              En svart liten skönhet gjorde oss sällskap...                                         Att vi var i Portugal gick det inte att ta mi

Det blev en hel del fotografier tagna när min dotter N. var här och lite grann villrådig är jag. Jag vet inte riktigt i vilken ände jag ska börja men kanske jag tar det från början helt enkelt?  Den första dagen gick i lugnets tecken. Den dagen hade jag dessutom tenta i portugisiska, så jag var allt annat än trevlig som sällskap. Jag var fullt koncentrerad på pronomen, imperfekt, imperativo och så vidare. Så Uffe tog resolut i "tösabiten" och drog iväg med henne ut på stan, via hamnen till Catharinaparken, någon park mitt emot som jag har missat själv mera eller mindre och som jag ska söka upp vid tillfälle. Sen fick Stadsparken besök och även Luzia-parken. De, N och U, var inte "park-erade" precis, de rörde på sig från den ena till den andra vad gäller parker. N. är utbildad landskapsarkitekt så det är givet att hon skulle få sitt lystmäte mättat av allt det fina som finns här i Funchal. Det är hennes stora intresse helt enkelt. Sen kom jag hem och de kom hem. Anda

 Bloggvännen BP står för det goda förvaltandet av skyltsöndagen.  Jag hänger med idag med några skyltar... Ljudisolering? Isover, i många stora paket (både bittida och sent )tar de in i byggnaderna på andra sidan gränden. Som jag har sagt redan tidigare, jag behöver inte anstränga mig nämnvärt, skyltarna flyger fram och tillbaka framför ögonen på mig. I Monte Palace Garden ligger denna lättjefulla brons-kvinna helt oblygt på ett mycket stadigt bord och har det synnerligen bra. Hon ser nästan förvånad ut när det går så många människor förbi henne...             Här får ni alla uppgifter om konstverket, varsågoda!      Den plastbiten flyger inte sin väg i en hast...eller vad tror ni.?Registerskylten får stå för skylten och Boa Vista står det på plastbunken.     Jag gick förbi, stannade inte upp för att läsa vad det står på brunnslocket, men det står något...        En mysig skylt, betydligt mysigare än vad själva toaletten var..     En liknande skylt men nu med fingret pekande mot orkid