Äventyret framtiden

Idag återkommer jag till  Aviceiros , stället uppe bland molnen här på ön, stället som för alltid finns i mitt hjärta, i alla mina sinnen. Ett oförglömligt äventyr som aldrig går ur så länge jag finns och kan minnas. Klicka på Aviceiros så hittar ni inlägget jag skrev den 28 februari i år, om den endemiska skönheten.  (Jag har försökt att hitta platsen på kartan men inte lyckats. Dr. Alberto hette stället, en skylt fanns där med det namnet. Men Duarte kallade det rätt och slätt till Aviceiros. Dr. Alberto var hans farbror och det var han som ägde stället, Duarte förvaltade det.)    Våra dagar där var intensiva, men lugna, hur nu det går ihop? Jag lovar att det går ihop hur mycket som helst! Det var naturen som var den intensiva och vi som blev lugnade av den i att bara vara och fördriva tiden med att klättra i bergen, gå stigar som man egentligen inte kunde gå på, gå stigar man kunde gå också, träffa kossor på bergstoppar, ha utsikt hur mycket som helst åt alla håll...

Jag tar tag i mitt eget lilla "tema" Hänt i veckan igen. Jag hade ett liknande eget tema tidigare och nu känns det bra att återkomma till det. Det är fotona från veckan som gick som ligger i kameran som får berätta en liten del om det som hände senaste vecka. På det här sättet lagrar jag inte upp flera fotografier i arkivet som redan är alltför fullt trots ständig städning. Jag känner mig mera nuvarande än frånvarande samtidigt. Som ni vet så skriver jag en hel del med nostalgiska förtecken, vilket jag kommer att fortsätta med ett tag till här på bloggen men jag vill varva lite mera med nuet samtidigt.  En dag i veckan blir det hänt i veckan här framöver . Häng med om ni känner för det. 25 mars kl. 11.53 tog jag bild av den fina lilla eldrivna postbilen som kommer körandes ljudlöst uppför backen på gränden. Sen stiger postkillen ut och går till alla postlådor upp och ner längs gränden och fyller på där det ska fyllas på innan han kör vidare igen. Vi fick en vattenräkning.  *...

Bloggvännen BP:s skyltsöndag fortsätter oförtrutet. Idag är det påskdagen så jag tar fasta på den och försöker få till det lite "påsk-fint " i mån av påskfoton i arkivet. Det är väl lite, lite sökt men idag är det ju en sån dag då vad som helst kan hända. Små söta påskkärringar kan vara på farten om inte annat. Vilken dag som helst hände det när vi bodde i Geta i alla fall. (Här har jag inte sett till någon ännu men man vet ju aldrig med portugiserna vad de hittar på.)  Småhäxorna "kom" på getabocken till oss och på Getabocken finns en liten liten skylt där det står att det är Juha Pykäläinen som har gjort den.  Unik är bocken och unika är de små häxorna med anor från Mellangårds i byn Finnö i Geta på Åland. Jodå, småhäxornas mormödrar har givit lov redan tidigare att de små får synas på bloggen.    Fazers karameller i ett par gamla plåtburkar måste förstås vara med och förgylla påskdagen/skyltsöndagen. Påskgodis måste förstås till...    Många ägg har det ...

Lokförare Åke, killen med go i,  har åter startat upp tåget för att ta ut det längs de mest krokiga och märkliga rälsbanor man kan tänka sig. Rena spöktåget är det egentligen med tanke på att det tar sig fram över land och hav och stannar till där man minst anar att det finns en perrong. Det far på som om det var en rökslinga, ja många sådana. Själv står jag i Funchal och hoppar på tåget. De andra som brukar hoppa på tåget har jag länkat till här:  Angelgirl ,  Anki,   Betraktarministern ,   BP ,   Carita   , En vanlig man ,  Hannas krypin,  LillaSyster ,  Livet efter 80 ,   Lollo,   Mammselen ,  Nalta i Norrland ,   Paula,   Stefan ,  Susjos,   Znogge ,  Åke Ja, vart ska vi då? Vi ska till destinationen som heter Ingen rök utan eld. Jag medger att rubriken var lite knepig för min del men när hjärnan hade fått fart på de små grå, som också tycks ha sina märkliga rälsbanor, så kom j...