Lokförare Åke, killen med go i, har åter startat upp tåget för att ta ut det längs de mest krokiga och märkliga rälsbanor man kan tänka sig. Rena spöktåget är det egentligen med tanke på att det tar sig fram över land och hav och stannar till där man minst anar att det finns en perrong. Det far på som om det var en rökslinga, ja många sådana. Själv står jag i Funchal och hoppar på tåget. De andra som brukar hoppa på tåget har jag länkat till här:
Angelgirl, Anki, Betraktarministern, BP, Carita ,En vanlig man, Hannas krypin, LillaSyster, Livet efter 80, Lollo, Mammselen, Nalta i Norrland, Paula, Stefan, Susjos, Znogge, Åke
Ja, vart ska vi då? Vi ska till destinationen som heter Ingen rök utan eld. Jag medger att rubriken var lite knepig för min del men när hjärnan hade fått fart på de små grå, som också tycks ha sina märkliga rälsbanor, så kom jag ihåg den där sommaren som var för inte alltför längesedan. Den var het, den var torr och brandvarning var utlyst. Vi hade fortfarande vårt café igång, så det måste ha varit före pandemin, troligen år 2019.
Jag minns att jag stod vid bröddisken och fixade med något när två turister kom in i caféet med andan i halsen och ropade att "ni har elden lös!". De hade sett det från vägen när de körde förbi oss, så de svängde in bilen i snabb fart för att varna oss.
De såg lite villrådiga ut, liksom säkert också jag och Uffe, som stod vid kassan, såg ut, för vi hade inte märkt av att någon eld var lös. De såg den inte heller när de väl var framme hos oss. "Men vi såg helt klart och tydligt hur det rökte däruppe"! De pekade samtidigt på grästunet i sluttningen ovanför huset nära ingången till caféet. "Det kom mycket rök därifrån"...och då visste förstås vi vad det var för rök de talade om.
"Men det är bara Filippa", förklarade vi. "Filippa?" "Ja, det är en fasanhöna som heter Filippa och hon badar där uppe i askan, ibland tillsammans med Filip i den stora traktorfälgen, där vi brukar elda ris under vår och höst."
Den, fälgen, vårt eldarställe, syntes förstås inte för allt vackert gräs och alla lupiner som växte framför den. Men röken, dammet, hade synts lång väg. Det var en rök utan eld de hade sett...
Vi bjöd dem på kaffe med dopp. De var ute i god mening, de ville inte att det skulle brinna hos oss. De såg röken som ingen eld hade, men den hade däremot en liten söt fasanhöna.
När askan, dammet lade sig så såg man snart en liten Filippa som badade och gjorde sig ren och fin
för att Filip skulle vara nöjd med henne eller om det var för sin egen skull. Troligen det senare.
Filippa i badet kallade vi henne, för hon var den enda som badade där i askan,
de andra fruarna höll till i ett annat spa som jag återkommer till.
Ja, vid det här laget hade vi tappat räkningen på antalet fruar.
Som det heter i psalmen, "Jag kan inte räkna dem alla..."
Så där ja, nu är hon ren igen och det är ordning på torpet, tycks Filip tycka. Vi hade inte bränt allt ris vi hade samlat ihop efter vinterns alla stormar än, det var fortfarande vår när jag tog fotona. Alltså innan turisterna kom springandes till oss ...men Filippa badade där nästan varje dag hela sommaren.
Men nu heter det ingen rök utan eld och då måste förstås lite eld till också. Eller hur? Det bor en liten pyroman i mig, det medges. Jag tycker om att elda. Varje vår brände jag fjolårsförnan som vi säger på Åland, kanske också på andra ställen i världen?
Senast i april men oftast i mars innan alla insekter var igång ordentligt så tuttade jag eld på det gamla gräset som var torrt som fnöske och så bara rann elden iväg och tog bort allt det gamla och lämnade askan kvar som gödning till allt det nya som kom upp efter några dagar.
Naturligtvis med en lång vattenslang i närheten, med vattnet påkopplat att bara ta till utifall att elden skulle ta sig vägar som inte var önskvärda. Sånt hände ju också..
Så gör man här också men då mera där man odlar och håller så kallat svedjebruk.
På andra sidan gränden på
RIM-bygget ser jag eld ibland men under väldigt kontrollerade former. Säkert finns det lite rök inblandat där också.
Den här speciella väldoftande röken hör till den här ön.
Espetada ska man absolut äta när man kommer hit.
Jag personligen äter mera än gärna espetada.
Är man på landsbygden och vandrar levada på söndagar,
så får man ofta se slingor av rök stiga upp från grillar eller uteugnar som de flesta i lokalbefolkningen har i sina trädgårdar
Röken är blandad med en doft av kött, vitlök och lagerblad.
Espetada, kanske man kan kalla det grillade köttbitar på spett, rakt av? Jag tror det. Det är hur som helst Madeiras nationalrätt då det gäller kött.
Ursprungligen var det herdarnas och böndernas metod att på enklaste möjliga vis tillreda sitt kött, oftast lamm-eller getkött har jag förstått, när de arbetade med sina odlingar en bit hemifrån eller vaktade sin boskap uppe i bergen.
Givetvis så finns det hur mycket som helst, helt plötsligt också för min del, att skriva om Ingen rök utan eld, nu när jag väl har kommit igång. Men som sagt, måtta med allt.
Jag avslutar med ett härligt foto som jag inte vet vem som är upphovet till, men som jag såg i en av de grupper jag är med i på FB. Jag är inte särskilt aktiv alls på FB, knappt alls, men jag är med där för att jag följer madeirensiska grupper som berättar om vad som har hänt och händer här på ön, för att lära mig mera om kulturen, historien och förstås språket.
Även änglar röker! Det kanske är de som orsakar alla moln på himlen? Vi vet ju alla att det är änglarna som kissar när det regnar så ...ja, på något sätt är det logiskt eller hur? Ingen rök utan eld heter det ju när det troligen ligger en sanning bakom, det vet vi ju alla.
Följande ord :
För april 6 Barn
13 Blommor
20 Husdjur 🐏🐔🐓🐥🐇
27 Picknick
En trevlig påskaftonsdag önskas er alla!🐥🐤🐣
Karin Eklund, Funchal, Madeira
Kommentarer
Ja, det fick upp pulsen att få höra att vi hade elden lös.
Filippa valde alltid brännplatsen till sitt badkar. Renliga fåglar, de badade nästan hela tiden så snart de hade möjlighet.
Så fint med fasanpappan som vaktade sina småbollar när mamman badade. Det är speciella stunder man får vara med om när man bor i naturen, om man har öga för att se dem.
Tack Åke, ha det fortsättningsvis bra och bara bättre påsk hemma hos er också!🐇🐇🐇
Häromkring så ser jag mest skogsfågel som grusbadar eller tar ett dopp i en lämplig vattenpöl men det flest om så där fem till sju veckor 😅 hade Ni snöfritt i mars på Åland… kan kan jämföra klimatet på Åland som typ Mellansverige?
Ha en fin påsklördag 🐣/åsa
det var ingen värre skada skedd, de var skärrade för att de hade sett rök och i en tid då brandvarning var utlyst på grund av torka och hetta. Allt gick i snabba ryck och till all lycka så var det bara lilla Filippa som ställde till med röken. Det behövs ju bara en liten glasbit eller så som fångar solljuset och antänder torrt gräs så är elden lös, även om de ska vara kontrollerad. Men allt det där vet du lika bra som jag vet förstås. Vi hann nog aldrig blir rädda ens.
Ibland har vi snöfritt på Åland redan i mars, ibland inte..beroende på år. Jodå, man kan lugnt säga att Mellansverige och Åland är i samma klimatzon, ungefär. Skillnaden är att Åland är en ö oc har havsklimat samtidiigt.
Ha detsamma du med Åsa! 🐣🐓
Gillar ju eld jag, fast helst under kontrollerade former.
Fasaner är ståtliga varelser och vackra, underbart.
Ha nu en fin påskafton.
javisst var det fint att de reagerade. Det kunde ha varit en eld som var okontrollerad. Fint gjort av dem.
Jag tycker också om eld och givetvis under kontrollerade former. Eld ska vara kontrollerad.
Fasaner är fina fåglar. Jag gillar dem.
Ha detsamma!
Själv avstod jag i dag för det har varit så mycket annat. Önskar en god påskafton nu!
härligt med fasaner.
Eld ska man ha respekt för absolut. Vilken dramatik du var med om. Damen med den brinnande handväskan. Allt möjligt kan hända också.
tack!
Sand, aska och torr jord är bra rengöring för många djur.
Jag förstår mycket väl att du inte hoppade på tåget idag, med allt fint som händer i er familj just nu. Ha det bra, bra!
Påskkram!
Tänk att ett bad kan ställa till med så mycket drama. Fint av turisterna att varna er, det kunde ju faktiskt ha varit en brand.
tack, då satt årtalet då, jag var inte säker. Det var verkligen hett och torrt den sommaren, ovanligt för att vara i Norden.
Det var väldigt omtänksamt av turisterna, de kunde ju bara ha kört förbi och helt enkelt struntat i det. Det kunde ha varit en eldsvåda och just då, skulle det ha varit allt annat än trevligt.
Jodå, det dammade rejält däruppe vid brandstället, t.om. vi hajade till ibland när "röken" stod högt och spred sig.
tack!
Det hörde till att elda fjolårsgräs...det gällde att ha koll på vindarna, på elden och vattenslangen. Oftast gick det hur bra som helst. Jag såg först och främst efter var vindarna kom ifrån innan jag satte igång. Jag hade en kratta i handen också som jag kunde hjälpa elden med att ta rätt väg.
Man lär sig men visst hände det saker någon gång som inte borde ha fått hända när elden drog iväg som om den hade eld i baken😉 fastän allt slutade bra.
Även din story om fasanparet är en höjdare, för där kan man verkligen tala om rök utan eld - hahaha:-) Gulligt av paret att varna er, även om det inte varit någon fara.
Både du och Åsa från Åsele verkar vara några mini-pyromaner - hahaha:-)
Sedan blev jag väldigt sugen på espatadas när jag såg bilden - MUMS!!!
jag gillar änglar som röker, utan minsta tvivel.
Ibland ser man rök som inte har med eld att göra alls, annat än att det var en brandplats med aska i då förstås.
Ja, vi är nog mini-pyromaner både Åsa och jag..
Espetadas är så gott, jag förstår att du åt sådan när du var hit. Det är MUMS!
ja, den Filippan, hon älskade bada hon. Vi eldade, måste få fint runt knutarna..varje vår hade mängder av ris och grenar ramlat ner från skyarna..
Ibland blev det så hos oss också, långsam nedbrytning men sällan. Däremot började vi medan det fortfarande fanns en antydan till vinter kvar i markerna. Det hann aldrig riktigt bränna annat än det översta. Så var meningen.
Årets första citronfjäril är ju snudd på ett halleluja.
En timme fram...ja, dessa tider.
Basstämman, den sköna, givetvis måste han sjunga upp den, stämman. Ha det gott ni båda med alla fjärilar och flugor.
Svedjebruk på Madeira, det kände jag inte till....för mig är det svedjefinnarna i Sveriges skogsbygder som jag främst tänker på. Tyvärr har jag inte själv varit på plats när man eldat på de återuppståndna åkrarna i finnbygderna, som förstås bara hålls vid liv till turisternas gagn. Vilket fint och uttömmande inlägg du fick till på ämnet. Läste din kommentar om majbrasa vs midsommarbrasa, nu vet jag att man följer svensk tradition på Åland, tack för det! Kram
tack!
Fasanrök, det är inte dåliga grejer alls det. En söt liten höna är själva elden bakom den dessutom.
Svedjebruk är inte enbart Finland och Sverige, det finns överallt i världen där det behövs. Här ser vi det rätt ofta när vi är ute och vandrar vissa tider på året.
Så kul att man visar hur det gick till en gång i de svenska finnbygderna.
Finland var ju en del av Sverige för inte alltför längesen och i Sverige har man haft valborgsbrasor/majbrasor ända sedan medeltiden. Troligen har det hängt kvar på Åland som är lite närmare Sverige än Finland. Midsommarstängerna är ju också nära besläktade med majstängerna i Sverige, men jag vet att det finns midsommarstänger i den åboländska skärgården också. En relik från förr som hänger med kanske? Skulle vara roligt att veta hur det är i Österbotten också?
Kram!
Men då skrider jag till verket och kommenterar nu istället..
Haha.. det finns många sätt man kan bli häpen av att folk tror det brinner, men detta var fantastiskt gulligt av detta paret att stanna till och upplysa er om denna rök som de sett! Givetvis kunde inte dom veta att det var ett par Fasaner som badade i eran aska och att den yrde omkring så det skulle se ut som det brann..
Jag kan tänka mig att ni fått många skratt under er tid med fasaner på gården :)
Men det är en underbart härlig tolkning av denna utmaningens ord "ingen rök utan eld" Dina bilder är underbart härliga till texten.. Bra jobbat!! :D
Ha en glad fortsättning på påsken! Kram
faktum är att jag också upplever att du har kommenterat här men hittar dig inte så troligen är vi båda lite borta med vinden just nu. Eller så är kommentaren och svaret det.
Ja, det var verkligt fint av dem att svänga in och berätta. Hur skulle de kunna ha vetat, det såg verkligen ut som om det var brandrök, även vi hajade till många gånger när röken stod högt i skyn då fasanbadandet var i gång. Jodå, fasanerna var till stor glädje
Tack Åsa!💗
Ha detsamma du med!
Kram
Jättegrillen med spetten gör så det vattnas i munnen på mig...å tänk...snart dags att plocka fram sin grill, ja tiden går!
ja, hon älskade att bada i askan, ren och fin blev hon...och övriga världen dammig.
Ja, här grillar man året om..och gott som bara den är det!
Tiden går!😊