Äventyret framtiden

 av att dela med mig.  Henrique Franco, Menina dos Tabaibos, år 1923 Det var en självklarhet i min barndomsfamilj, som man gott och väl kunde räkna till fattig vad gällde det ekonomiska och det materiella, att vi delade med oss av det vi kunde dela med oss av till den som behövde det. Det var rätt så många som fick plats vid vårt matbord i middagstid, inte samtidigt men sammanlagt. Satt vi och åt och det knackade på dörren så bjöds den personen in för att sätta sig ner och äta tillsammans med oss. Det hörde till. Det var inget märkligt med det. Maten räckte till, vi delade ljuvt och lätt. Vi var rika på vårt sätt.  Så har det fortsatt för mig också genom livet. Jag har aldrig varit rik men rik nog att dela med mig av det överflöd jag har och har haft. Troligen är det en prägel förstås, eftersom jag har vuxit upp på det sättet. Bakade mamma bröd, fick jag gå med ett par kakor till grannen/grannarna. Ett tag efteråt gjorde de någonting liknande, vi fick någonting vi också. ...

Bloggvännen BP förvaltar Skyltsöndagstemat och jag hänger på som vanligt men även idag med en egen reflektion som jag känner mig triggad till tack vare Anna i Portugals kalenderlucka från den 6 december.  Citatet hon delade med sig då ser ut så här:  " En av de största friheter som finns är att välja hur vi ska reagera på olika saker". I och för sig så reagerar jag väldigt spontant, vilket betyder att mina beslut ofta blir snabba och direkt komna ur den första magkänslan/ryggradskänslan som uppstår. Det hör troligen till min personlighet. Men sen finns det förstås beslut som måste få ta lite tid, naturligtvis När jag läste Annas inlägg så kom jag ihåg mina försök att få uppehållstillstånd/bli resident här på Madeira. I vanlig ordning och med hjälp av vår fastighetsförmedlare som talar portugisiska och kan allt det som måste till för att man ska ha alla sina papper i ordning då man flyttar hit på heltid så kom vi så småningom fram till den dagen då vi lämnade in våra ansökni...

Lördag betyder Hoppa på tåget och ord-destinationen är FÖNSTER.  Spontant tänkte jag " Ett fönster mot världen" när jag såg ordet som Tove gav oss när hon var med på tåget.  Jag ser mig själv stå i ett fönster där jag ser ut mot övriga världen. Då inte enbart på de allra närmaste omgivningarna runt omkring mig, utan också de omgivningar som hör till hela världen med alla folkkulturer, språk, traditioner, religioner osv. Inte bara på det värdsliga, utan även bortom...    Anki Lind heter konstnären som har målat katten som tittar in genom ett fönster.Eller om det är ut?  Vi är ju alla samma slags människor men danade på olika sätt och vis, så oerhört intressanta, var och en av oss.  Jag ska inte spinna vidare på allt vad min hjärna "fabricerar" just nu, den är i en tid av filosoferande, den vill att jag ska skriva, skriva, kanske för att tömma allt det den har lagrat på under en lång tid. Den vill ut med frustrationer, med kärlek, med sorg, upplevelser osv......

    LillaSysters färggranna fredag har blivit lite grann av ett måste, ett trevligt måste. Tack för det!      Som vanligt samlar jag på foton där jag går fram och några av dem får ni ta del av idag.          En bamsetavla målad enbart i blått, står i Jardim Monte Palace..     Fiskebåtar, granna, vackra och bollbeprydda guppar i hamnen..    Bignonia när den blommar som allra vackrast     Man kan ju inte bli annat än passionerad när man ser denna oerhört vackra passionsblomma     Lite nostalgi blir det idag igen...En marknad i vår Gula sal på Pettas, pryddes av skönhet i hink     Inga Snellman deltog i marknaden, bl.a med sina vackra pannlappar, så välgjorda                         Bokmärken är alltid bra att ha..  En bit härifrån kan man sätta sig ner med trillingblomman som tak, bougainvillea är den mera känd som....