Skyltsöndag/448 med en ny reflektion

Bloggvännen BP förvaltar Skyltsöndagstemat och jag hänger på som vanligt men även idag med en egen reflektion som jag känner mig triggad till tack vare Anna i Portugals kalenderlucka från den 6 december. 

Citatet hon delade med sig då ser ut så här: 

" En av de största friheter som finns är att välja hur vi ska reagera på olika saker".

I och för sig så reagerar jag väldigt spontant, vilket betyder att mina beslut ofta blir snabba och direkt komna ur den första magkänslan/ryggradskänslan som uppstår. Det hör troligen till min personlighet. Men sen finns det förstås beslut som måste få ta lite tid, naturligtvis

När jag läste Annas inlägg så kom jag ihåg mina försök att få uppehållstillstånd/bli resident här på Madeira. I vanlig ordning och med hjälp av vår fastighetsförmedlare som talar portugisiska och kan allt det som måste till för att man ska ha alla sina papper i ordning då man flyttar hit på heltid så kom vi så småningom fram till den dagen då vi lämnade in våra ansökningar


En vecka senare kom ett samtal, det var bara att komma och hämta de stjärnbeströdda intygen på att vi hade fått våra uppehållstillstånd. Vi gick dit för andra gången och innan vi skrev under så läste jag igenom pappret, förstås. Aha, adressen var fel, numreringen var inte helt korrekt och måste rättas till.

Så samma procedur igen, en dryg vecka tog det innan nästa samtal kom. Vi gick dit för tredje gången och allt var inte i sin ordning den gången heller. Något var fel med skatte-numret, vilket det visade sig att det inte var men vi uppmanades att komma när de ringde oss igen. Vi gick hem..

BP! En lyftkran! 

En vecka gick innan det efterlängtade samtalet kom, vi gick dit för fjärde gången. Allt var i sin ordning.


 

Äntligen skulle uppehållstillståndet vara på plats.


 

Uffe skrev under sitt uppehållstillstånd, allt gick som det skulle, han blev resident för fem år framöver. 
När min tur kom så ramlade en stor vattendroppe ner från taket, rakt ner på myndighetspersonens namnteckning som hade godkänt mitt uppehållstillstånd. Den var skriven med någon typ av anilinpenna, färgen rann ut på pappret, typ vått-i-vått som i akvarellmålning. Rätt så snyggt faktiskt men det tyckte jag inte just då eller jag gjorde nog mest bara stora förvånade ögon, för var kom den droppen ifrån? 



Den kvinnliga tjänstemannen reagerade reflexmässigt och drog med handen över pappret för att få bort det våta, med den påföljd att allt bara blev värre. Och vad gör hon sen då?...
Hon tar uppehållstillståndet och torkar det mot sin ljusgula silkesblus. På hennes högra bröst ståtade en blåfärgad stor fläck mitt i allt och tillståndet såg ut som dålig konst av Picasso, ungefär. 



Och vad gör Karin? Hon brister i skratt och kan inte sluta skratta. Där sitter hon dubbelvikt och håller sig för magen och skrattar högt och glatt.  Voj nej voj...där rök uppehållstillståndet! Det blev en fläck på någon annans blus. 
Det är det värsta med mig, att jag ser det komiska i de flesta situationer...
Tjänstemännen tittade på mig med stora ögon. ( ska hon där få uppehållstillstånd överhuvudtaget?) 


Kvinnan med det blåfärgade högerbröstet frågar sin kollega om vad hon ska göra, duger tillståndet så här i alla fall? 
Nej, nej, får hon till svar, du måste prata med chefen. 
Den blåfläckade-blusen-kvinnan går till sin chef och kommer tillbaka efter en stund, tittar på mig och säger att kom tillbaka igen när vi har skrivit ett nytt tillstånd åt dig. Vi ringer...
 
Jag skrattar så tårarna rinner, nästan snudd på hysteriskt. Tänk om jag hade haft förstånd att fälla upp mitt paraply som jag hade med mig. Men vem kunde ana att kondens från ett ventilationsrör ovanför diskarna skulle ställa till det som det gjorde. Det var inte bara en droppe som föll, det kom flera..


Jag skrattade hela vägen ut, jag skrattade hela vägen hem och bredvid mig gick en skrytmåns vid namn Uffe som kallade mig till turist, han var minsann resident han. Själv sträckte jag upp mina armar och  åkallade himlen frågande att varför vill inte Madeira ha mig?...och så skrattade jag igen.


Efter en vecka ringde de igen och bad mig komma. Femte gången gillt, jag fick äntligen mitt viktiga papper. De hade till om med renoverat en del för min skull. Ventilationssystemet hade fått en helt annan dragning än gången innan. Kan ni tänka er? 😉😂

Visst hade vi insett att saker tar en annan tid och är annorlunda här än vad vi är vana med från Åland men att det skulle ta så här lång tid att få sitt papper var förvånande. En  dryg månad tog det.. Det var då jag tog beslut om att inte stressa upp mig längre. "Nu blir jag portugisiska och därmed basta! Det är bra för hjärtat och hälsan," sade jag högt. 


Det är bara att acceptera och rätt kul har det varit under tiden.  Går det snabbare och mera friktionsfritt än så så får man nästan en känsla av ett halleluja-moment. Att oj oj...

Ni skulle ha varit med när vi skulle skaffa ett portugisiskt bankkonto. Det tog nästan fyra timmar. Men vi hade rätt så kul tillsammans med banktjänstemannen medan vi väntade på svar från huvudbanken i Lissabon. Jag måste ge uppgifter om mina föräldrar, mina  mor- och farföräldrar, deras namn och födelsetid, ja dödsdagar också i det här fallet. De är ju döda sedan länge hela kära tjocka släkten. Men så var det, så är det kanske ännu, det här är ju bara drygt två år sedan.  Men jag kände mig aningen omyndigförklarad, det medges..själv mormor och bonusfarmor..

Jag funderar på om jag skulle ha en sådan klänning nu till julen? 

Sen tog vi förstås ett beslut av större karaktär när vi bestämde oss för att köpa vår lägenhet här. Det gick undan och det beslutet krävde ytterligare ett beslut om försäljning av allt vi hade hemma på Åland. Från första stund  när vi såg lägenheten den 28 januari -21 till den 5 oktober samma år. Det gick verkligen undan . Vi flyttade in här den 14 september - 21. Vi hade drag under galoscherna. Det var också ett beslut som vi är väldigt glada för att vi gjorde så där rakt av på minuten. 

Sen drog RIM in här på andra sidan gränden.  Tre månader efteråt. Då tog vi ytterligare ett snabbt beslut. Vi beslöt per omgående att ta de rätta glasögonen på oss, att ta det positivt, att hänga med på vårt sätt från sidan om. Ett beslut vi inte ångrar. Vi har varit med om en fantastiskt intressant bygg-tid som inte är över ännu. 

Jag försökte få Uffe att förstå att jag ville ha den där nallen som ligger på sidan med benen uppåt till julklapp. Smyckena också. Nallen är ju bara för gullig eller hur?  
 Troligen hade han stängt av hörapparaterna för han hörde ingenting, så det blir nog ingen klapp, verkar det som😉.  Jag har kanske inte varit så snäll i år?
Nå, vi brukar de facto inte ge julklappar åt varandra längre. Vi har allt det vi behöver redan. 


Om ni har överlevt den här Skyltsöndagen med en ny reflektion ( det blev långt det här) så trösta er med att jag tog en extra promenad bara för er skull för att fotografera juliga dekorationer som samsas med skyltar. Ja, en byggkran också då förstås men den hör ju till. Jag måste ju försöka hålla BP på bra humör. 😊

De andra som deltar i temat har jag länkat till här: 

  

                                                     Karin Eklund, Funchal, Madeira

Kommentarer

Märtha sa…
Det blir bara ha och haha och hahaha här! Jestanes, så ni fick hålla på! När fattade månne tjänstekvinnan vad hon hade gjort när hon putsat papperet mot sin blus? Nu kan du ju gå dit på nytt med dina nyfunna språkkunskaper och fråga henne om blusen var lätt att tvätta... Skönt att inte behöva syssla med sådant papperskrig, och vad har "döda generationer" att göra med ens bankkonto? Flyttar ingalunda från detta kalla land, släpar in ved och eldar och "pärklar" åt det arbetet då och då... God söndag!
LillaSyster sa…
Underbara Karin! Tack för att jag fick skratta en stund, jag hade hellre inte kunnat låta bli att skratta åt henne i blusen =)
Hoppas att du får den söta isbjörnen, åå andra sidan kan du ju kvista dit och köpa den till dig själv. Klänningen skulle säkert passa dig. Ha en bra söndag!
Tove sa…
Leende tar jag mig genom denna långa härliga skyltning med reflektioner och berättelse från verkligheten där hos er. Ett väldigt noga land må jag säga - och lite missande på samma gång.
Ingen tvekan nu efteråt; ni är ni och ni är nu där ni är - och har godkända papper på det 😊🤣
Förstår namnet på din blogg👏
Den där kvinnans ljusgula blus som fick färgen blått på sig - den bilden/skylten ville jag ha haft - ett grönt blusbröst! Men om du i tillägg till skrattet fotat det så hade du nog fått gå igenom en större sinnesundersökning och inte fått det du behövde.
Valfriheten länge leve - om än den har sina svåra fall.
Beslutet att välja reaktion därtill👍
Söndagskram
Vilken underbar historia! Och vilka underbara reaktioner. Ert val att acceptera RIM var nog väldigt bra, tänk vad jobbigt att vakna irriterad på det varje dag! Tack för din reflektion vännen! Kram
Gunnel sa…
Du är så härlig, Karin! Jag fick stanna upp i läsandet flera gånger för att torka tårarna (skrattårar). Jag känner igen mig så väl. Det är jättesvårt att inte låta skrattet få komma ut även om det är lite allvarligare situationer. Göran kunde ibland tycka det var lite pinsamt, men vad hjälpte det...skrattet ville ut. Måtte vi aldrig förlora förmågan att se det komiska i allt. Ha en riktigt trevlig och skrattrik söndag.
En härlig hostoria. FAst kanske inte så kul... egentligen.. just då. TAck för att du får mij att dra på mungiporna en grå söndag i december. Kram
Märtha,

ja, det blev en rejäl långkörare innan vi blev residenta.
Det tog en stund för henne att fatta vidden av den blå färgen...och att jag inte fick min residens den gången heller. Hon var lite blek om nosen när hon kom från chefen. Stackars henne egentligen..och så jag som bara inte kunde sluta med att skratta..
Ja, jag får försöka få till en fråga om blusen. Kanske vi båda skrattar tillsammans då?
Det byråkratiska livet här är någonstans mittemellan förr och nu. Systemen uppdateras men under tiden pågår det gamla sättet innan det nya sitter. De döda som ska vara med, handlar om att det är en kontroll på att man verkligen är den man ger sig ut för att vara. Också en relik från förr, något som är på utdöende. Jag frågade givetvis varför.

Ja, håll dig där du trivs bäst Märtha. Vi skulle nog förmodligen ha stannat kvar vi också om Uffe skulle klara av vintrarna på det sätt som han gjorde innan sina strokes. Nu trivs vi förträffligt bra här istället. God söndag på er båda också!
LillaSyster,

Tack! 🤍
Det var helt omöjligt att inte skratta. Det blev så komiskt, så komiskt.
Jag har tänkt på isbjörnen men jag gissar att den inte ens är till salu utan bara nödvändig rekvisita..Men vet du, jag kommer att få en julklapp, en bedårande ...om den hinner fram till jul. Förr eller senare så visar jag den på bloggen. Du kommer att älska den, jag lovar.
Ha en bra söndag du med!
Tove,

ett land mitt i en process där gammalt byts mot nytt vad gäller byråkratin och då hänger båda systemet där tillsammans och krumelurar till det.
Vi är godkända, ja! Tack och lov!
😊🤣
Livet här är ett äventyr, jag lovar.
Ja, nog skulle det ha varit ett fint minne med blusen, färgen, kvinnan..men så långt tänkte jag inte då, vilket nog var bra med tanke på trolig ev. sinnesundersökning.

Söndagskram till dig med!
Anna i Portugal,

tack! Verkligheten är underbar emellanåt, komisk också.
Ja, RIM är en upplevelse som jag inte skulle ha velat vara utan, det kan jag lugnt säga nu när jag har två års facit i hand. Jag känner t.om. tacksamhet för att få vara med om allt detta från sidan om med nya insikter om mycket vad gäller byggen och om mig själv, på olika sätt.
Kram till dig med Anna!
Gunnel,

tack! 🤍
Jag vet från förr att vi har det här skrattet gemensamt du och jag. Vi ser det komiska i det man minst anar att ska vara komiskt. Jag vet att du känner igen dig, jag brukar också känna igen mig när du berättar om liknade upplevelser.
Uffe har lärt sig vid det här laget..det hjälper ju inte som sagt. Vi får hoppas på det att vi aldrig förlorar förmågan! Jag tror inte det. En gång så här, alltid så här.
Tack detsamma!
Anna-Lena,femfemman,
tack!
Det medges att det fanns en viss irritation i mig när vi gick dit den fjärde gången, då droppen rann över så att säga och då skrattet kom. Men sen var allt som bortblåst, jag har bara skrattat och skrattat. Jag älskar den här ön och dess befolkning med allt vad det innebär. Lite ilska emellanåt men det hör till stycket som min pappa brukade säga.
Kram
christian sa…
Hahaha, det var mycket roligt idag å kul att läsa hur det fungerar i andra länder....fast...tycker mig känna igen vissa drag i myndighetsbeteendet från vårt kära avlånga rike.....
Det enda är väl att det inte skulle hända att någon torkade våta handlingar på sin egen blus!
Julbilderna uppskattas verkligen, lite annorlunda än här, fra,förallt kul med en hel del blått!

Ha en trevlig andra advent!
christian,

tack! Ja, helt säkert finns det gemensamma nämnare länder emellan.
Det var en reflexrörelse givetvis men lite dåligt placerad, haha..
Här finns det av alla färger och faktiskt mycket blått.
Ha detsamma du med!
byblixtra sa…
Råkade hamna vid Frågesportprogrammet "På Spåret" och just då gick resan till Madeira och då tänkte jag på dig. :-)

*Skrattar* Så dråpligt med vattendroppen på pappret! Jag förstår att du inte kunde sluta skratta.:-D
Nu ska jag se på bilderna... :-)

Flera fina och ovanliga juldekorationer du har fångat på bild.
Det blev en läcker bild på lyftkranen med juldekorationerna i förgrunden.
En till som blev läcker är den med restaurangskylten med solar och stjärnor.

Tablettgranen var verkligen ovanlig och mycket i guld och blått.
En klänning med julgranskjol finns i ett skyltfönster även här. Jag fixar en bild på den till nästa söndag. :-)
Nallebjörnarna är jättesöta.
byblixtra,

ja, jag såg programmet jag också, blev faktiskt besviken, det var så lite de visade från Madeira och också en del i kommentarerna som sades stämde inte alls med dagens Madeira, om pensionärer etc. Hit kommer människor i alla åldrar nu för tiden. Men så är det..Tack för att du tänkte på mig!
Det gick inte att sluta skratta, det var för dråpligt, droppligt.
Tablettgranen finns förstås på ett apotek, fyndigt tycker jag. Ser framemot din julgranskjol :) .
Nallebjörnarna är allra sötast. Tack för titten in!
BP sa…
Hahaha! Ja, "humour doesn't travel" brukade min man säga. Å det gjorde den definitivt inte mellan dig och tjänstekvinnan. Du fick verkligen jobba hårt för att få ditt uppehållstillstånd.

Sedan har ju jobbat hårt för denna Skyltsöndag också. En fantastisk julskyltning, en läcker byggkran med de blå kulorna, och en skyltning som ser nästan ut som två byggkranar:-) Ja, Funchals julskyltning slår nog Stockholms med marginal. Roligt att se att de är helt andra "stilar".

Tusen tack för din fina julskyltning, inklusive den söta isbjörnen. Stort tack för alla länkar också:-)
BP,

ja, tålamod är en bristvara hos mig men jag har blivit bättre på den saken tack vare mina nya landsmän. Jag lär mig hela tiden..

Tack BP, byggkranen är förstås vikt för dig. Den bara stod där och sade BP! Glöm inte BP! Funchals, ja, hela Madeiras julskyltning är otrolig. Hela ön glittrar.
Tack själv!
Paula sa…
Din residenshistoria var så spännande att jag helt glömde bort att titta på alla skyltar och dekorationer. Ofantligt kul när man väl har klarat av det kan jag tro. Kanske inte lika skoj så länge man är mitt i det. Men, du gick väl inte bet med något som du inte kunde göra innan du hade pappren i ordning hoppas jag. Märkligt att det skulle vara så omständigt med kontoöppningen, Madeira är ju fullt av utlänningar? Jag skulle gått bet på frågorna också, hade inte kommit längre än mina föräldrar bakåt i tiden. Dokument längre tillbaka finns inte längre.Förresten medan jag kommer ihåg, 1/ jättvackra dekorationer, så smakfulla så en julhatar nästan faller i farstun... 2/ Ser ni svensk TV där på ön? Senaste avsnittet av Hoppa på tåget,,,haha nejdå, utan det heter På spåret förstås, men nästan lika, där var ett av resmålen Madeira! Det var skoj, inte så jag kunde så mycket men kände ändå vibbar till min bloggvän! Nu dax att tacka och bocka och avsluta med kram från pörtet
Paula,

det blev en riktigt spännande och komisk resa, helt rätt. Under tiden blir man bekant med sitt nya hemland, bra det också. Det var inte otrevligt som så, det tog bara lång tid. Man får räkna med att allt tar lite längre tid än vad man är van med i Norden. Tålamodet blir stärkt, jag lovar. Nej, då ingenting gick fel när det väl blev rätt.

Det är sällan det är utlänningar i gemen som öppnar konton i de portugisiska bankerna utan utlänningar som tänker bli inlänningar. Det är en relik från förr i världen skulle jag tro detta med att man ska skriva ner alla släktingars infon.

Vi ser nästan alltid på portugisisk tv- men På spåret ser vi ...och givetvis så såg vi att Madeira var med senaste gång. Det var inte mycket de visade av Madeira, jag hade hoppats på lite mera frågor härifrån. Tack för vibbarna Paula.
Kram från gränden!

Populära inlägg i den här bloggen

Ett oförglömligt fyrverkeri får avsluta året

Öronbedövande