Äventyret framtiden

Med hänvisning till den oväntade konstrundan som vi gjorde för ett tag sedan så fortsätter jag idag. Vi blev hänvisade att gå en trappa upp från utställningen där Sarah Frances Dias konst hängde.    I trappan upp mötte vi denna runda målning som jag absolut gillade rakt av.     Det bådade gott... Konst är ju något väldigt personligt och det är ju det fina med konst eller hur? Själv var jag smått road, inte imponerad dock, av numrorna på väggen vid varje tavla men konsten i sig gav mig inte det där aha-et som jag hade förväntningar på.  Jag var tråkigt nog rätt så oberörd och trots att det fanns många,  både stora och små målningar så gjorde de inte intryck på mig.  Den runda tavlan  i trappan upp till övre våningen "tog" mig men sen så .... Nej, Guilherme Parente blev inte "min " konstnär.          Skam till sägandes så tog jag snudd på ingen bild alls, bara det fåtal som tilltalade mig på något sätt.    ...

Måndag här på bloggen handlar några gånger ännu om veteranbilar som ställdes ut i Jardim Quinta Magnôlia i slutet av juli i år då Uffe och jag var där på besök. Jag närmar mig slutet av alla bilar jag har fotat där, 33 stycken och idag visar jag nr 23 o 24. De övriga som jag redan har bloggat om har jag länkat till allra sist här i inlägget.  Idag står den långe mannen mellan dagens bilar.  Till vänster i bild står en Austin MN 41-65  (den är egentligen mitt eget dåliga samvete i det här sammanhanget, för jag gick nästan förbi den utan att notera desto mera fakta om den och hur  jag än har sökt och letat nu i efterhand så hittar jag inget mera personligt att berätta om den.  Att den är från början av 1900-talet är ett faktum men vilket år kan jag inte säga med säkerhet. Det fanns inte en skylt framför den med information på utställningen. Ägaren kanske vill vara lite mera anonym än de andra utställarna?)  Men några bilder kan jag i alla fall visa av den:...

"Vi kan väl gå till Jardim Quinta Magnôlia när vi ändå är i närheten?", tyckte Uffe för ett antal dagar sedan då vi var på gång i ett helt annat ärende. "Givetvis " blev mitt svar och så gick vi dit bara för att vara och för att strosa runt i den fina trädgården som är tillgänglig för alla och envar som vill ha en skön stund lite på sidan om trots att staden pulserar direkt utanför grindarna.                      Vi hann inte ta många steg innan vi möttes av den här musen.                      "Nej men titta" utbrast jag. "Så kul!"                     Sen hörde vi en röst bakom oss som sade att vi skulle besöka utställningen                     i huvudbyggnaden om vi var intresserade.                      Portvakten hade sett ...

Det är inget ovanligt alls för min del att jag ger mig själv kontraorder och gör helt om när jag har planerat att göra någonting speciellt. Så också idag. Jag har mycket att berätta och visa foton på, bl.a. en konstutställning som vi oförhappandes råkade titta in på men också "Före och efter" samt lite till som har hänt i vår vardag.  Medan jag förbereder de inläggen, vilket jag inser att jag måste göra om inläggen ska bli hyfsat bra, så visar jag foton  från sommaren som har gått och som ser avslappnat sköna ut. Jag har samlat på mig några sådana och hittade dem när jag städade fotoarkivet förra veckan. Så håll till godo 😊  Längs strandpromenaden från Camara de Lobos mot Funchal hade ett par bara lagt sig ner för att vila. Där låg de. Gångare gick tätt förbi dem  åt båda hållen utan att de tog någon som helst notis av dem, av oss.      Kanske det var en kompis till dem som låg lite längre bort från dem längs strandpromenaden?    När solen s...