En oväntad konstrunda, fortsättningen
Med hänvisning till den oväntade konstrundan som vi gjorde för ett tag sedan så fortsätter jag idag.
Vi blev hänvisade att gå en trappa upp från utställningen där Sarah Frances Dias konst hängde.
Det bådade gott...
Konst är ju något väldigt personligt och det är ju det fina med konst eller hur?
Jag var däremot mera imponerad av den vackra öppna spisen som fanns i ett av rummen där hans konst hängde. Jag kanske måste göra honom mera rättvisa och gå dit igen och ta in konsten på ett annat sätt. Men just då var jag så uppfylld av Sarah Frances Dias konst så...
....kanske det är det som var orsaken till att jag kände mig rätt sval för Guilherme Parente´s konstverk. Karln är hur berömd och omtyckt som helst men jag föll inte för hans konst.
Själv var jag smått road, inte imponerad dock, av numrorna på väggen vid varje tavla
men konsten i sig gav mig inte det där aha-et som jag hade förväntningar på.
Jag var tråkigt nog rätt så oberörd och trots att det fanns många,
både stora och små målningar så gjorde de inte intryck på mig.
Den runda tavlan i trappan upp till övre våningen "tog" mig men sen så ....
Nej, Guilherme Parente blev inte "min " konstnär.
Skam till sägandes så tog jag snudd på ingen bild alls, bara det fåtal som tilltalade mig på något sätt.
Jag är säker på att många av er som tittar in här tycker om det han målade på de få konstverk jag
visar av honom, men jag ödslade inte "film" på hans konst, det måste erkännas.
....kanske det är det som var orsaken till att jag kände mig rätt sval för Guilherme Parente´s konstverk. Karln är hur berömd och omtyckt som helst men jag föll inte för hans konst.
Plötsligt så var jag väldigt svårflirtad. Jag konstaterade att jag nog inte var den enda.
Det fanns varken gröna eller röda prickar vid hans tavlor.
Kanske nu när det har gått en tid? Har jag vägarna förbi så ska jag undersöka saken.
De andra besökarna var lite grann av samma virke som vi var. De snudd på rusade igenom utställningssalarna där hans konst hängde. Vi gjorde ett försök att förstå oss på, ett försök att hitta en favorit men för bådas vår del så blev det den vi såg i trappan upp som vi tyckte om allra bäst.
Smaken är som baken kan konstateras.
När vi åter kom ner till foajén så frågade en av damerna där vad vi tyckte om konsten som ställdes ut.
Vi konstaterade att vi gillade Sarah Frances Dias allra bäst.
Hon log och vi förstod på leendet att det var det svar hon fick varje gång hon frågade besökare som kom dit.
Som konstnärer var de vitt skilda i sina genrer och det i sig var bra.
Det ska finnas konst för alla smaker.
Väl ute i trädgården fortsatte det konstfulla. En stor isbjörn hade placerats i närheten av huvudbyggnaden. Jag känner inte till vem som är konstnären eller vilket material som har använts,
men känslan var plast som skulle likna saltsten.
Flamingos fanns det gott om vid tennisbanan. De var i liknande material som isbjörnen var, inget namn fanns på konstnären som kanske var densamma för både flamingofåglarna och för isbjörnen.
Det fanns även hantverk till försäljning vid några få stånd, några hade också tagit med lite gammalt som de ville bli av med till loppispriser. De här krukorna fastnade jag särskilt för men ingen kom med hem.
Många olika konstverk i trädgården var gjorda av återvunnet material.
Dem jag gillade bäst tog jag foton på.
Tyvärr vet jag inte vilka konstnärerna var; kanske en konstskolas elever? Kanske inte....
På det hela taget så var det väldigt mycket som jag upplevde som väldigt positivt under vår oväntade konstrunda. Vid det här laget började magen knorra, vi hade varit på farten i flera timmar, gått långt och ja, det var dags att dra sig hemåt igen de återstående kilometrarna som återstod av vår dagsvandring.
Jag är väldigt glad över att Jardim Qiunta Magnôlia levererar så bra och så vitt och brett som den gör.
Det är ett underbart fint och bra ställe att förlusta sig på, att tänka till på och att bara vara....
Copyright: Karin Eklund, Funchal, Madeira
Kommentarer
Papperskorgen var snyggaste konsten i ditt inlägg, hihi
Kramen
Den öfrsta runda målningen fastnade jag också för. Mycket symbolik. Minns flera av Saah Frances Dias tavlor och tyckte om dem.Nej, jag fastnade inte heller här för Parente.
Ofta tycker jag det är svårt att se alster av flera konstnärer helt inpå varandra eftersom jag då jämför dem med varandra. Kanske blev det så här för dig också.
Trevligt att fortsätta konstrundan i parken utanför. Isbjörnen kändes lite udda-
Krukorna tyckte jag också om och de fanns i flera färger som lockade.
Fint att använda återvunnet material till skapandet och färgglada är de.
Papperskorgen är jättefin men kan tänka mig att den ofta måste tömmas-
Och säkert blir det fler turer för er del tillbaka till Jardim Quinta Magnolia- Fint att ha detta inom räckhåll.
Tack för rundan och fina upplevelser.
kram
Fint att återbruka!
Papperskorgen är som ett litet konstverk i sig själv!
Önskar dig en fin onsdag!
Går också på känsla vad gäller konst.
Det rosa tornet gillar jag också, men annars är det nog inte så mkt som lockar mig här.
YES, papperskorgen vid tennisbanan är jättefin!!! STORT gilla på den!!
Kramar!!
Isbjörnarna gillar jag inte heller. De påminner om dessa eländiga LEDade isbjörnar som säljs i olika utföranden till jul, mest hos Rusta... Flamingosarna köper jag i värsta fall, fast inte i min trädgård/på min balkong;-)
Däremot gillar jag "kyrkofönstren" med olika motiv skarpt. Riktigt läckra. Där hade jag nog troligen slagit till på ett eller två;-)
så gör jag också, jag måste känna för konsten, tycka om den på något sätt. Abstrakt konst kan vara väldigt bra men Parente tilltalade inte mig.
Du säger som Uffe sade, att ett barn hade gjort det bättre. Jag är inte helt säker på det förstås men jag förstår jämförelsen. Det är just det som hände, jag fick inte några känslor alls för konsten. Vi ser rätt mycket på konst och jag har haft mycket med konst att göra på olika sätt, så en viss känsla har jag men som sagt den här gången gav det mig ingenting. Fast jag ska ge den en chans till och om den fortfarande hänger kvar och jag har vägarna förbi så...
Hihi, den där papperskorgen ja, den såg jag!
Kram
tack för det! :)
Exakt så är det, den ena gillar det ena och den andra något annat.
Stackars Parente, tur att han inte läser min blogg ;)
Jag tror att det var just det som hände, Sarah tog oss med storm och så kom Parente...vi borde ha sett hans konst innan vi såg Sarahs.
Isbjörnen hör inte riktigt hemma här...så kändes det.
De tömmer papperskorgarna varje dag i den här stan, så...Jadå, det blir helt säkert många besök för oss på Jardim Quinta Magnôlia.
Tack för ditt sällskap!
Kram
I also like the colors but not much more than the round board in the staircase. You are so right, it is nice to just stroll around and to discover art and other nice things in life. Thank you the same, I wish you a nice autumn too. Canada is a country I've never been to but that has actually interested me my whole life. Enjoy the beauty around you there!
tack själv! Du har så rätt och jag är liksom du, tycker om både abstrakt och inte abstrakt, ja, egentligen det mesta. Konst har med dagshumöret att göra, absolut och det är just därför jag borde ge Parente en ny chans.
Återbrukskonst har alltid tilltalat mig.
Papperskorgen är så passande för en tennisbana!
Önskar dig detsamma!
ja, just det, papperskorgen tog hem första priset för dig också, haha..
Man kan inte älska alla här i världen som Jejja Sundström brukar sjunga och då säkert inbegripet allting.
Vi får hoppas på att det finns någonting riktigt fint att se på när ni är här!
ja, den gillade jag också på direkten men sen så var det stopp! Jag tog bild på de tavlor jag gillade bäst; det fanns väldigt många flera.
Papperskorgen är jättefin och en fiffig detalj för en tennisbana.
Kramar!
Så är det, allt sitter i betraktarens öga.
Synd nog så satt inte Parente nästan alls där.
Haha, jag fastnade också för siffrorna men inte så mycket mera än det.
Isbjörnen, det var en enda men tre olika bilder från olika håll, var nästan snudd på skrämmande, inte verklig isbjörn alls, fast en sådan i sig nog kanske borde ha varit mera skrämmande än den av saltstensliknande material. Du sätter ord på det, jag pratade om att materialet ser ut som de där s.k hälsolamporna som "renar" luften i sovrum etc. Haha...
"Kyrkofönstren" kunde jag tänka mig som ett vindskydd på terrassen någonstans, inte illa alls om de inte hade varit av plast. Här skulle de flyga iväg hur snabbt som helst eller gå sönder av vindarna från Atlanten när den börjar ryta till ordentligt. Då brukar folket varnas för att ta undan saker som kan flyga iväg.
Ha det gott!
Det verkade vara mycket trevligare utomhus med både hantverk och annat!
Det var jättesnyggt detta för trädgård som var återanvänt. Bra för miljön
Det var verkligen en snygg och annorlunda papperskorg där vid tennisbanan. Dom har ju för det mesta snöat in på samma form annars.
Härligt att dom hade hantverk också det såg så fint ut
Vilka fina flamingos som stod där som installationer
Vad mycket du/ni får uppleva och det gör ni helt rätt i
Ha nu en skön torsdag
kram!
exactamente som man säger här.
Det är lite "fel" av mig förstås att lyfta fram en papperskorg som inte hörde till utställningen. Men alla här på sidan har gillat den, haha...så kan det gå!
Ha det gott du med!
exactamente, nu blir jag upprepande helt plötsligt, sade samma ord i förra kommentaren också.
Det finns konstnärer och konstnärer, så är det. Och betraktare som ser olika på konsten, den ena gillar så, den andra så. Bra så eller hur?
Trädgårdstöntiga? Du menar väl trädgårdstomtiga ? ;)
Ni skapar trädgård för alla sinnens skull, det är också ett visst konstnärskap men jag förstår vad du menar.
Den saknade något, jag håller med för jag brukar tända till på det mesta på något sätt men inte denna gång. Den saknade förmodligen "musiken" som alltid brukar finnas med på något sätt. Jag hörde och såg den dessvärre inte annat än i den allra första runda tavlan i trappuppgången.
Tack, vi var rätt lyckliga redan när vi såg den här delen av utställningen.
Vi var smått hänförda över Sarah Frances Dias´konst som vi bar med oss från nedre våningen.
Ha det gott!
så är det, absolut! Något finns för alla smakriktningar och ibland förstår man sig inte ens på konsten men så ska det också vara.
Du säger det som Uffe helt sonika sade genast. Jag vet att det finns en hel del annat bakom varje penseldrag och enligt konstnären så är det föremålen som han målar som själva visar hans väg. Det ska vara lite klurigt också för klurighetens skull hahaha...men han föll inte i god jord hos oss i alla fall. Men den allra första runda tavlan kunde jag gott ha någonstans om jag hade någonstans att ha den ;)
Det fanns en hel del kul saker att beskåda i trädgården. Vi såg inte allt, magarna började knorra och blodsockret var lågt. Sånt där förargligt som påminner en om ens mänsklighet ibland. :)
ja, det var en fin upplevelse.
Först på nedre våningen och Sarah Frances Dias´konst som vi gillade väldigt mycket, sen blev det inte lika mycket gillande för Parente´s konst, trots att vi inte har någonting emot abstrakt konst heller men hans konst kändes inte, den gav inget genklang inom varken Uffe eller mig.
Bättre då i trädgården där det tydligen var blivande konstnärer på gång (jag vet inte riktigt, inget fanns där vi kunde läsa om det i alla fall)
De bryr sig väldigt mycket om detta med återanvändning här i konstnärliga sammanhang och fantasin är det inget fel på.
Ja, papperskorgen är fin! :)
Ha detsamma!
kram!
visst är det så! Det ser man bra här i kommentarsfältet redan. Även om alla inte gillar Parente så lyckas han ändå få igång oss på något sätt. Personligen är jag inte helt övertygad om att jag inte tycker om hans konst. Jag tror att jag måste ge den en andra chans.
Den runda tavlan, ja, den kunde jag absolut vara ägare till.
Ibland måste man låta tiden tala också, låta saker mogna. Det hör också till i konstsammanhang.
Det skulle vara väldigt tråkigt om vi tyckte lika i allting. Urtråkigt. Tur att vi tycker olika och att vi kan göra det utan att känna förtryck från något håll. Det är inte alla förunnat i vår värld. Nu drog jag iväg lite grann men så kan det gå :)
...sådär, just så var det för min del också och då visar jag endast det som jag tyckte att var sådär. Han hade mängder av konst upphängd i hela övre våningen.
Det är en lycka att vi kan tycka olika, livet skulle bli urtråkigt annars.
Tack detsamma !