Äventyret framtiden

För ett år sedan idag, stod vi på "vår" balkong i Funchal ( Madeira) och tittade på det mest storslagna fyrverkeri som vi någonsin har varit med om. Det var magiskt, stort och euforiskt allt detta hejdundrande, gnistrande och smällande. Alla kände sig säkert förvissade om att det nya året skulle bli hur bra som helst. Så är vi ju, vi människor. Vi är optimister för det mesta. Och visst har år 2020 haft mycket gott med sig men vi vet ju alla att det också har varit väldigt svårt och jobbigt för många, många och att vi kommer att känna av allt detta också under det år som är på kommande. Nu i dagarna har jag tagit ett beslut om min närmaste framtid.  Jag tänker ta bloggpaus! Japp! Det har vuxit fram redan under tidig höst men så kom jag på att jag hade så  många krubbor och granar och ja, ni vet, så jag bestämde mig för att se tiden an ett tag framöver i alla fall. Men nu känns det som att det ska ske!  Jag avslutar bloggåret med ett bamsestort fyrverkeri och går in i de...

Vi är nog alla mera eller mindre överens om att den här julen inte är som de jular vi är vana med. Flera av oss har inte haft möjlighet att träffa de allra närmaste och/eller goda vänner, annat än digitalt (  tack och lov för det). Men det finns de som inte har märkt av någon skillnad alls utan håller på precis som de alltid har gjort och som inte förstår något av det där med att hålla avstånd. De bryr sig inte alls, utan lever som de alltid har levat. Våra bevingade vänner på utsidan hör till dem och när det är dags för pyntandet på vår trappa inför julen eller andra helger så vill de också vara med. Det börjar bli en tradition här hos oss, att när jag har fixat klart så tar de över och dekorerar om allt efter eget tycke och smak.  Jag tycker om traditioner men jag är inte särskilt traditionell när det gäller att ha det precis likadant från år till år. Både dörrkransen och trappdekorationen får nytt utseende varje jul. Jag planerar sällan hur det ska se ut, utan jag tar vad j...

    Det är längesen jag hade tid att ta er med till bilmuseet i Malaga.     Nu är tanken den att jag ska fortsätta med mitt eget veckotema "Vintage" och visa     er bilar, kläder och annat som finns att titta på där. Senast jag tog er med dit var     den 14 juni.     Tiden har bara rullat iväg och rullade gjorde också bilarna på bilden ovan med början år 1923.     Den till vänster är en Hispano Suiza, spansk bil kallad "Torpedo Barcelona Tourer"     ( 4 cyl. 59 hp 3000 cc. Tipo 30)     Hispano-Suiza var ett spanskt bolag som tillverkade luxuösa bilar men också racerbilar.     Bilen till höger har jag dessvärre inte några uppgifter om alls. Det är mitt eget fel, jag har     förlagt dem eller så missade jag dem när jag väl var på plats.  Men vacker är den i alla fall     för att inte tala om "trasorna" som vi...

    Jag avslutade mitt förra inlägg med att lägga fötterna högt upp i luften och där fick de vara ett tag     Lite hjälp att få dem riktigt högt upp gav Norwegian ( nej, jag har ingen provision eller några     reklampengar att vänta ) på vägen till Teneriffa, dit Uffe hade bokat oss redan för rätt längesen     Jag  medger att det kändes lite fånigt att resa till värmen och solen när vi hade det lika varmt     och soligt här hemma, men nu är det som det är.     Resan var betald sedan länge och med facit i hand,     så är det bra att koppla av en bit hemifrån, det vet vi båda av erfarenhet.     Det är så lätt att säga ja, när man ska säga nej, då man är på hemmaplan och     överallt ser man saker som "måste" göras.     Flyget blev försenat redan på Arlanda så vi kom fram efter midnatt till hotellet Santa Barbara   ...

    Fortfarande kläcks det nya fågelungar i naturen....     En liten rund bofinks-dunboll satte sig på gräsmattan och bara tittade sig omkring,     totalt aningslös om "jaktplanen" (sparvhökarna) som far av och an i luftrummet här varje dag.     Där satt den länge och väl, vilket förstås betydde att jag höll mig i närheten     som personlig vakt ett tag innan den     fladdrade vidare i livet; till en början in i den torra schersminbusken.     Sedan såg vi den litet här och litet där men då i och med beskyddande omgivningar.     Tur det, för jag hade annat att göra än att vakta små dunbollar.      I söndags tog vi ner utställningen tillsammans, alla tre (+ ett par makar),     som har varit med om den.     Min tanke var att jag skulle ta bilder men hur det nu gick till så var jag rätt tanklös...     Kameran kom inte ens med på det "ä...

    När man som vi, har jobbat från tidig morgon till sen kväll under femtio dagar i ett kör,     så blir man aningen trött rent mentalt.     Det smyger sig på mot slutet av säsongen. Man blir lite urlakad     Man är hela tiden på gång, lite i givakt, för att allt ska fungera     så tillfredsställande som möjligt för de gäster som kommer.     Så när man stänger är man fortfarande aningen på gång, men med bromsarna påslagna     Det gnisslar lite grann innan man har landat ordentligt. Ungefär.     Vi är fortfarande på väg ner till landningsbanan men snart står vi "stilla" igen.     På måndagen städade vi, trimmade gräs som inte har trimmats tidigare på grund av torkan     och eldfaran, men efter det så bara var vi och bara kände efter hur det är att vara ledig.     Vi njöt och åt upp den allra sista glassen vi hade i frysen.  ...

..många varma vindpustar senare Ibland blir det inte alls som jag har tänkt mig. Jag har förstås tänkt skriva blogg och har också gjort det i huvudet ett antal gånger men när jag har satt mig ner framför datorn så har antingen inspirationen flugit sin kos eller så har jag varit för trött. Att läsa andras bloggar har bara inte blivit av men snart så blir allt normaliserat igen. Nu har vi bara två dagar kvar av öppethållningen i sommar. Märkligt nog så är det så. Jag tycker ju att vi nyss öppnade med vernissage och plötsligt så är det dags för folk att komma hit och hämta sina konstverk och hantverk som de har köpt. I morgon är sista dagen för den här säsongen. När jag tvättade ett antal av våra arbetsskjortor idag så insåg jag att nu är det bara att lägga undan dem till nästa sommar. Många gäster har skrattat åt vårt klädstreck där skjortorna har hängts på tork under sommaren och undrat om vi har ett fotbollslag inackorderat I år har det varit skönt att byta skjo...