Ett svep in på bilmuseet i Malaga



    Det är längesen jag hade tid att ta er med till bilmuseet i Malaga.
    Nu är tanken den att jag ska fortsätta med mitt eget veckotema "Vintage" och visa
    er bilar, kläder och annat som finns att titta på där. Senast jag tog er med dit var
    den 14 juni.

    Tiden har bara rullat iväg och rullade gjorde också bilarna på bilden ovan med början år 1923.
    Den till vänster är en Hispano Suiza, spansk bil kallad "Torpedo Barcelona Tourer"
    ( 4 cyl. 59 hp 3000 cc. Tipo 30)
    Hispano-Suiza var ett spanskt bolag som tillverkade luxuösa bilar men också racerbilar.

    Bilen till höger har jag dessvärre inte några uppgifter om alls. Det är mitt eget fel, jag har
    förlagt dem eller så missade jag dem när jag väl var på plats.  Men vacker är den i alla fall
    för att inte tala om "trasorna" som visas på sidorna om och emellan bilarna.
   
    Uppdatering: Plötsligt så händer det!  Jag hittade namnet på bilen till höger (i fel mapp)
    Det är en Pierce Arrow från USA, tillverkningsår 1930, 8 cyl. 125 hp, 6000 cc modell 143
    kallad " Golfers Coupé".  


    En Packard och inte vilken Packard som helst ....gräddvit och läcker


    Passagerarna i baksätet kunde förse sig med drycker om så önskades.


    Det är detaljerna som gör det


          Bilen är från 1939, tillverkad i USA ( V12, 175 hp, 7800 cc, Modell Twelve 1708)
          Den kallades för "The White House Car" eftersom president Roosevelt åkte omkring i
          en likadan bil. Kung George VI av England gjorde detsamma. Där satt de i sina bilar
          och vinkade till folket, medan de läppjade på ett glas portvin från minibaren.
          Presidenter och kungar måste också ha det bra eller hur?
          De är ju bara människor...






       Uppriktigt sagt så är jag ett litet
       blindstyre emellanåt.
       Eller ett stort.
       

      Men jag såg faktiskt bara räven till att
      börja med och tänkte att det där är ju
      också ett öde.
      Att hänga död över
      axlarna på någon dam

      Det skulle absolut vara mycket roligare
      att springa fritt i skogen på jakt efter
      någonting att äta.
      Klänningen lade jag knappt märke till ...



    Nå, nu är räven ju så död den kan vara
    och förhoppningsvis så värmde den
    axlarna på Jacqueline Kennedy
    innan den hemska dagen i november
    år 1963, då president Kennedy sköts
    ihjäl.

    Designer var Oleg och den dress hon
    hade på sig i bilen den ödesdigra dagen
   var också skapad  av honom.

   





    Så långt för den här gången....

   **********************************
 
    Här har vi haft kärt besök under helgen som varit.
    Wilhelm har varit här tillsammans med sina föräldrar (som har farit av och an i olika
    ärenden).
    Vi har som vanligt haft full fart under galoscherna som det blir när vi träffas, Wilhelm
    och jag.  Det har förstås bakats en hel del, vi har varit ett varv till skogen för att leta svamp,
    men tji fick vi; inte en hatt syntes till, men Wilhelm påstod att han såg en varg. Synd nog
    så missade jag herr Gråben helt och hållet, det skulle ju ha varit fint att få se vargen, men den
    hade tydligen så bråttom och sprang bakom mig in i skogen, påstod W.
    Stora lurviga tassar hade den också...

    Vi har varit på vinden och lekt skattjakt som vanligt. Wilhelm älskar att vara i min ateljé, för
    där hittar han mojänger, smycken, knappar, tyg och hur mycket som helst som han gillar.
    Hela eftermiddagen gick han sedan omkring invirad i en lång linneduk från Gullkrona (Pargas)
    och såg ut som en maharadja av något slag med
    en vit sidenduk runt halsen och över huvudet.
    Det blir aldrig tråkigt, jag lovar


   Han fick tre pumpor med sig hem som ska vara på trappan och bara vara vackra, men snart
   ska en av dem få vassa tänder och stora ögon.
   Hoppas de håller ända fram till Halloween.

    Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska

Kommentarer

Gunnel sa…
Ett efterlängtat återbesök på bilmuseet. Nästa bil jag skaffar mig hoppas jag blir en gräddvit med samma utrustning som du visar. Jag skulle inte vilja ha en räv hängande runt halsen. Jag ser dem hellre ute i naturen. Det är så mysigt när du berättar om ditt barnbarn för det påminner så mycket om hur jag har haft det tillsammans med Rasmus. Nu är han en lång (huvudet längre än mormor) 15-årig kille som inte pysslar lika mycket. I stället blir det långa intressanta och humoristiska diskussioner + en och annan utflykt givetvis. Även om han kommer hit efter skolan varje dag och äter mellis så ringer han mig ändå på kvällen för att säga godnatt. Det är Lycka med stort L. Ha det gott.
Gräddvitt är vackert på bilar, rena bilar i alla fall. Också för min del får gärna räven springa fritt i skogen. Jag vill inte ha en stola av räv eller något annat vilt djur.
Din Rasmus är absolut en lycka. Härligt att ni har det så bra tillsammans. Som jag sagt förut: vilken kille! :)
Ha det gott du med Gunnel!
Ditte sa…
God sen kväll! Vad roligt att få följa med tillbaka till Malaga och det fina, stora bilmuseet. Nu har jag förvisso inte mer tänkt ha en bil, men jag kanske nu ändrar mig inför denna gräddvita goding. Men den ska ju parkeras också. Svårt i Stockholm och trångt. Men tjusig är den.
När jag såg räven tänkte jag på min gamla mormor. Hon hade visserligen inte en räv runt halsen på sin dräktjacka men det var ett annat djur med päls, ögon och nos. Kanske en iller eller mård. Jag kunde inte som barn, inte som vuxen heller förlika mig med detta. Men det verkade vara mode.
Vad roligt med Wilhelm på besök. Kan tänka mig att det blev många trevligheter tillsammans. Och tänk att nästan stöta på en varg. Medludna tassar.
Önskar dig fortsatt fina sensommardagar.

God morgon i Torrevieja Ditte!
Ja, det är ju det där med parkeringsplatsen! :)
Det var rätt vanligt i min barndom att damerna gick med ett litet pälsdjur runt halsen. Ofta var det en iller, hermelin eller liknande. Som barn förstod jag det inte alls och givetvis var det modet som styrde också på den tiden. Jag tror att jag har en iller i gömmorna som kommer från någon före min tid, måste nog leta tillsammans med Wilhelm när han kommer hit nästa gång.
Ja, tänk att jag nästan såg en varg. " Den var nog så snabb så du inte hann se den mormor", sa Wilhelm. I och för sig så finns det vargar på Åland nu men jag tror ändå att det var i Wilhelms fantastiska fantasivärld som vargen fanns :)
Önskar dig detsamma!
Paula sa…
Huva så spännande, en lurvig varg minsann!
Har aldrig förstått varför det stackars rävhuvudet ska sitta kvar och svaja på damerna? Fy för den lede...
Bilen var inte fy skam, tänker att den inte gick så fort för då hade nog drinkglasen skakat sönder. Men då åkte man förstås med stil och hade inte särskilt bråttom någon stans. Eller någon annanstans. Ha det gott, hälsningar från pörtet.
Ja, säg inte annat Paula! Spännande skogsliv har vi även om jag missade vargen helt och hållet, men en mormor kanske inte ser det en åttaåring gör :) .
Det är med rävhuvudet som med troféerna man hänger upp på väggarna ungefär. Lejonhuvud och liknande ska leva och springa fritt i djungeln, inte hängas upp döda som om den som har skjutit djuret skulle vara en hjälte av något slag. Grrr...
Den kördes säkert i maklig takt, precis så där lagom fort så vinkningarna kunde göras med ena handen och drickandet med andra. Tror jag. Ha det gott i pörtet!

Populära inlägg i den här bloggen

Ett oförglömligt fyrverkeri får avsluta året

Veteranbil nr. nio och tio