Äventyret framtiden

    När Uffe och jag gick ner till El Palo- playan en dag, tog vi en liten genväg via     en av gränderna som förde oss dit lite snabbare.     Det var inte alls strandväder (vinter ) men att vara vid havet är alltid fint     och vi hade gjort en ny bekantskap ett par dagar     tidigare som vi ville bekanta oss mera med.     Men mera om den nya bekantskapen  i ett senare inlägg.      Som ni förstår stannade vi till för att betrakta de äggskalsdekorerade penningträden/      paradisträden. Crassula ovata på latin.      Varför man lägger äggskal i dem vet jag inte men trevligt såg det ut.      Eftersom det här var i februari så förstod vi att det inte handlade om påsken alls      utan om någon annan tradition       Det var bara i El Palo vi såg pennningträd dekorerade med äggskal på det här sä...

-"Jag borde ha konfiskerat din kappsäck ! ", sa´ Uffe när  han fick se garnmängderna jag hade släpat med mig på flyget till Spanien. ( + ett par trästickor ) Men det fattar ju alla att ska man få något gjort så måste man göra det. Och mängden var densamma när vi reste hem, bara omvandlad till nästan färdiga hantverk. "Made in Spain" (av skärgårdsull och norskt dito) Desto mera visar jag inte just nu. Först ska det bli fullständigt klart, lite till ska stickas ännu  och sedan ska det hängas.  Men när det blir dags för utställning i midsommartid, så blir det bilder och berättelser lite pö om pö. Kanske blir det något "smakprov" innan. Det är förstås en hel del annat som också är under tillverkning Lite hemligt ska det vara innan det blir vernissage (datum senare) Utsikten från vår balkong på fjärde våningen i förorten El Palo. Vi har varit i Malaga-trakten ett tag, i första hand för att rehabilitera Uffe men givetvis så har jag oc...

Så här brukar det se ut   I landet under vårt köksfönster växer det murgröna, vintergrön och vacker..... Så här ser det ut!        Eller rättare sagt så har det sett ut så under flera år, men när snön försvann härom dagen så    såg det annorlunda ut. (Det som göms i snö kommer upp i tö )    En snaggad murgröna är vad vi har i år.!    Någon har friserat den medan vi var i Spanien ett tag!     -"Bra" sa´Uffe, "den behövde tuktas! "    Och så är det, absolut.    Nu vet jag vad jag ska göra så snart det finns möjlighet att göra något    åt det hela.    Jag ska fortsätta tuktandet, ett arbete  jag har tänkt göra  under några vårar redan    men aldrig fått gjort. Det har alltid kommit något annat "viktigare" emellan.    När hösten har varit här så har murgrönan varit så himla vacker så jag har skjutit upp det  ...

När jag i  Ia mitt i livet-bloggen läste om cikadorna på Kreta, blev jag påmind om att jag har en bild av denna märkliga insekt i mitt eget bildarkiv. Vi undrade vad det var som lät så öronbedövande redan ett par kvarter innan vi nådde vårt mål för dagen i mitten på september 2017 då vi var i Gamla stan i Rethymnon. (Kreta) Mitt i allt så var Uffe försvunnen. Jag gick där ensam på trottoaren och pratade högt för mig själv, i god tro att han var hack i häl på mig Samtidigt ville en värdinna till en taverna som vi (jag) gick förbi, att vi skulle äta lunch hos henne. "I have lost my husband", svarade jag spontant, vilket jag insåg precis när jag svängde mig om.  Lite underförstått att vi nog inte skulle ha någon lunch. "No, no, he is there", fick jag  till svar och så pekade hon på Uffe som stod under ett stort träd på andra sidan gatan och tittade upp i kronan. Hon gick raskt över gatan tillsammans med mig och så visade hon oss vem spelmannen var...

   "Vad är det där för något ?", frågade vi varandra samtidigt.    Både Uffe och jag är nyfikna nördar när det gäller växter av olika slag och    var vi än går fram så hittar vi någonting längs vägen som vi måste titta lite närmare på, diskutera,    ja, snudd på examinera, åtminstone ur minnet. (det som en gång har funnits där och som det    kanske finns en liten gnutta kvar av.)    För det mesta vet vi svaret efter en stund eller åtminstone så tror vi det, men    den här gången gick vi bet.    Vi var i Spanien, närmare bestämt i en förort öster om Malaga vid namn    El Palo när vi såg de stora, höga träden med klasar av bär som hängde ner från de i    övrigt nakna grenarna. Uffe som är mera bevandrad i växtfamiljerna än vad jag är,    tyckte att det vid första anblicken såg ut som en ask av något slag men skakade i nästa stund    på huvudet. -"Det stä...

En daglig syn     I vår lilla skogstapp samlas de fyrbenta vännerna flera gånger per dag     De är inte lika många som de har varit tidigare under vintrarna ( 12-16 st).     I år har vi fem rådjur här dagligen.     Fyra vuxna djur och en killing, vilket betyder att många djur gick åt under höstjakten. Vitnos vilade mycket mot slutet     Vår gamla Vitnos har somnat in för evigt nu under vintern. ( i början av mars)     Med ålderns rätt, hon överlevde  nästan sig själv. (12 år)     Hon var bara en skugga av sig själv mot slutet. Det var rörande att se hur de andra runt omkring     henne visade respekt när hon haltade fram till matlådan. Anmodern, som kanske hade fött     fram dem alla. Vi, hennes tvåbenta vänner, minns henne med glädje.     De två bockarna Bruse, som vi kallar dem, fejar hornen mot varandra, stånga...

Vi skaffade oss en roddmaskin senaste sommar, som komplement till vandringarna vi gör När vädret inte vill som vi vill så sätter vi oss ner i tur och ordning och ror ut i "vida världen" Med tankens hjälp så kan man ro precis var o vart som helst fastän man sitter hemma framför kakelugnen Själv hamnar jag för det mesta i Färjsundet. Jag minns när jag som barn fick vara med mormor och morfar när de tog upp nät men också när jag gjorde  det tillsammans med pappa Mormor Frida och morfar Frans Mormor med en bamseabborre Så här såg vi ut på  den tiden. Jag var inte särskilt gammal när jag fick lära mig att ro för att vara pappa behjälplig vid nätläggning och när han skulle ro drag. Det tog inte länge (enligt mitt eget förmenande, pappa kanske skulle ha en annan åsikt om det hela) förrän jag kunde vrida och vända på den lilla ekan som om jag var född i den. Vad gäller att ro har jag ett gott självförtroende 😊 Kanske för att jag fick så bra uppb...