Våra skogsvänner
 |
| En daglig syn |
I vår lilla skogstapp samlas de fyrbenta vännerna flera gånger per dag
De är inte lika många som de har varit tidigare under vintrarna ( 12-16 st).
I år har vi fem rådjur här dagligen.
Fyra vuxna djur och en killing, vilket betyder att många djur gick åt under höstjakten.
 |
| Vitnos vilade mycket mot slutet |
Vår gamla Vitnos har somnat in för evigt nu under vintern. ( i början av mars)
Med ålderns rätt, hon överlevde nästan sig själv. (12 år)
Hon var bara en skugga av sig själv mot slutet. Det var rörande att se hur de andra runt omkring
henne visade respekt när hon haltade fram till matlådan. Anmodern, som kanske hade fött
fram dem alla. Vi, hennes tvåbenta vänner, minns henne med glädje.
De två bockarna Bruse, som vi kallar dem, fejar hornen mot varandra, stångas mera på lek än
på allvar, som det ser ut, medan de två getterna tar för sig av livets goda utan att ens ägna
herrarna en blick. Låt dem hållas, ungefär, ser getterna ut som.
Krafter mäts....
Det låter rätt mycket när de slår ihop sina huvuden och klövarna slår mot den frusna marken
Av någon outgrundlig, säkert praktisk anledning, håller de allra helst till i det lilla diket
"Men, var är Lill-Stumpan?"
Allt är under kontroll! (Mor och far har henne under uppsikt)
Lill-Stumpan har ledsnat på renfoder....
Det är mycket godare med solrosfrön i fågelrestaurangen
Där höll hon till tills solen gick ner i väster
En stund senare kunde vi se några mörka silhuetter under träden
Det var dags för att sova en stund
Nu när tiden för de blå skuggorna faller på snön och vi snart har lagt mars bakom oss känns det
fint att komma igång med det egna bloggandet igen. Jag har en hel del att visa,
som pockar på och vill komma på pränt.
Ska bli Chabli, som Magnus Härenstam sade i en sketch där han var servitör.
Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska
Kommentarer
Margaretha
Va roligt med vännerna på gården. Ni sköter om dem bra och de trivs. Sorgligt förstås att så många hamnade att lämna i höstas, men så är det nu bara.
Ha en jättefin söndag!
kram
De vet var det finns mat, så givetvis kommer de som på band, även om bandet är mycket kortare i år än tidigare. Vi får hoppas på att de i jaktlaget inte "åderlåter" stammen alltför mycket nästa höst. Avskjutning är nödvändig men ordet lagom är sällan hemma.
Ha detsamma Lisbet! Kram
Vi har ingen varg i våra knutar. Ännu. Det lär ha gått vargar över isen från fastlandet till östra skärgården, så man vet ju aldrig vad som händer. Mitt i allt så har vi varg här också men inte ännu. Lo finns men inte i den närmaste omgivningen, så rådjuren lever tryggt tillsvidare vad gäller rovdjur. Killingar kan gå åt när rävarna får för sig att de vill ha en stek, men sånt är livet. Den enes död är den andres bröd.
Vi matar djuren när de behöver mat, de ska må bra så länge de lever.
Förhoppningsvis så får ni se era "husdjur" när ni blir stugmänniskor igen.
Djuren är mycket mer sociala än vad vi anar. Vi har lärt oss mycket under årens gång bara med att iaktta dem utanför våra fönster.
Det kommer mera, absolut! Detsamma önskar jag dig!
Visst är det underbart att ha förmånen att följa djuren alldeles inpå knuten - och de känner sig säkert säkra hos er.
Vitnos blev gammal och en kär vän. Hon var trygg här, visade alltid upp sina killingar, på avstånd men man märkte att hon ville att vi skulle se dem. Hon har ju själv vuxit upp här. Märkligt nog så överlevde hon alla höstjakter. I dag märkte vi att vi har fått tre rådjur till så de är åtta till antalet just nu.
Hos dig är de jättefina, verkligen. OCH jag minns att min mormor med nöje välkomnade små söta rådjur likaså. Passar så bra att mata dem på landet.
Nu vet jag att folk i Närpes beklagat sig över att de inte ser ngra rådjur längre, och de skyller på den vargflock som härjar runt. Kan säkert ligga stor sanning i det.
Karin är Pettas är Disney :-)
Jag tror nog att vargen tar många rådjur, det är ju naturligt att det blir så. De påstår att det har gått varg över isarna till fasta Åland denna vinter och säger att de har sett spår i grannkommunen. Så vete gudarna hur det går, om det är så. Vi får hoppas på att den varg, de vargar som har setts inte hittar någon lämplig plats för ett revir på den här ön. Den är för liten, skulle jag tro. Nå, naturen är som naturen är. Man får vänta och se hur det avlöper.