Ansvar / Bloggpaus

Vi skaffade oss en roddmaskin senaste sommar, som komplement till vandringarna vi gör
När vädret inte vill som vi vill så sätter vi oss ner i tur och ordning och ror ut i "vida världen"

Med tankens hjälp så kan man ro precis var o vart som helst
fastän man sitter hemma framför kakelugnen
Själv hamnar jag för det mesta i Färjsundet.
Jag minns när jag som barn
fick vara med mormor och morfar när de tog upp nät
men också när jag gjorde  det tillsammans med pappa

Mormor Frida och morfar Frans

Mormor med en bamseabborre

Så här såg vi ut på  den tiden.

Jag var inte särskilt gammal när jag fick lära mig att ro för att vara pappa behjälplig vid nätläggning och när han skulle ro drag.
Det tog inte länge (enligt mitt eget förmenande, pappa kanske skulle ha en annan åsikt om det hela)
förrän jag kunde vrida och vända på den lilla ekan som om jag var född i den.
Vad gäller att ro har jag ett gott självförtroende 😊
Kanske för att jag fick så bra uppbackning av pappa. Han var en väldigt god coach, uppmuntrande som få.
Vi rodde tillsammans många somrar i rad.

Så här sitter jag framför kakelugnen och ror ut nät,
vänder aktern mot land, slänger nätkobben av trä in bland stenarna, vetandes om
exakt var den skall ligga för att vara ordentligt fastkilad.
Jag lärde mig hur jag skulle vända båten
med årornas hjälp, och bromsa in, så att jag fick exakt rätt position i abborrgropen.
Det var jätteviktigt! 
Snabbt skulle det gå, för annars drog strömmen iväg med ekan och så fick
jag göra det igen tills det satt som det skulle.
Sedan lade vi ut nätet.
Då var det pappa som höll i  årorna och jag som lade ut.
Pappa "tur-spottade" alltid på nätstickan 
innan han släppte taget och lät nätet sjunka ner i vattnet
Vi fick så gott som alltid bra med abborrar där.

Bilden är från Färjsundsbrons invigning år 1937, tjugo år innan jag själv rodde under bron ...

Skulle jag ha förmånen att få lägga ut nät i Färjsundet igen
så vet jag exakt var abborrgropen är än i denna dag.
(det är bara att  ta vänster under bron på bilden, (Haraldsbysidan)
göra en 90 graders gir och så är middagen kanske räddad.
Betingelserna kan ha ändrat under åren som har gått.

Jaha, vad har nu det här med ansvar att göra?
Inte särskilt mycket annat än att jag tänker ta ansvar
för  min egen person ett tag framöver
Jag var bara ute och "rodde" lite grann först.

Jag tar en blogg- och facebook-paus. NU.
Jag känner en viss leda och trötthet på att vara på nätet varje dag
apropå nät.
En paus känns högst nödvändig.
Jag kommer på mig själv att sitta här och titta på datorskärmen,
funderande över om "Är det här livet?"

Naturligtvis så är det inte så, men vardagstimmarna går
och nu just behöver jag tid till att hantverka, till att läsa, göra bokslut, skattedeklarera,
tid till rehabilitering och att fortsätta renskrivandet av gamla brev/ mitt projekt.
Hela jag är också full av idéer som jag ska pröva (hantverks- och matmässigt)

Snart blir det åter annat liv i källan.
Våren kommer med stormsteg och då vet ju alla hur det blir.
I all synnerhet om man har en trädgård och tycker om att så och sätta.
I år ska vi ha en utställning i Gula salen när vi öppnar för sommarsäsongen ( i midsommartid)
Det finns hur mycket som helst att göra, roligt göra
men jag behöver också ha tid för förberedelse och för mig själv ett tag, si så där några veckor.

Nu bästa bloggvänner och läsare, så försvinner jag ett tag härifrån och från Facebook
Sedan vet jag ju inte vad som flyger i mig, jag kan ju få abstinens (mycket troligt)
Jag kanske ploppar upp i alla fall på något sätt, mitt i allt.
Kommenterar, läser andras bloggar...
Men några veckor ska jag försöka klara mig innan jag själv bloggar igen !😃

Hej så länge!

ps. Jag tackar
Englundskan,  Karin i Stockholm,  Paula,  Musikanta, Anki och  Olgakatt
som har deltagit i Veckorubriken under januari.
Vem som tar över för februari har jag ingen  aning om.
Själv deltar jag inte på obestämd tid ett tag framöver. ds.

Ha det bra alla!

Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska