"Ni pratade en hel Brokenwood.."

påstod U. när jag gav honom en kram från Nann, min dotter, efter vårt sedvanligt långa samtal som vi har nu och då över Atlantens vågor. Det blir alltid långa samtal med få undantag mellan mig och mina barn. Munnarna går och öronen viftar. 

Vi brukar slappa framför TV-n nu och då och då ser vi på Mysterierna i Brokenwood, där de pratar engelska/australienska, med portugisisk text, vilket jag gillar skarpt. Jag kan lyssna på engelska och läsa portugisiska, ibland lyssnar jag inte utan läser endast texten och har ett översättningsprogam till handa om jag behöver få veta vad ett ord betyder på portugisiska. Det avsnittet missade jag igår kväll. Vi pratade t.om. 17 minuter mera än vad Brokenwood varade ( 1 timme). Men det berättade jag inte för U. 

En sån där Villhöver-bil måste förstås förevigas på vägen. 
Das pessoas à natureza, A nossa entrega é total.=Från människor till natur, vårt engagemang är totalt. 
Ungefär så..
Posten kör ut försändelser i en liten söt grön fyrhjuling.
En sån liten loppa kunde jag tänka mig att ha också..


För övrigt gick dagen till att uträtta olika ärenden. En stor kasse med allehanda prylar och kläder bar vi till Estimei ,second hand affären. Normalt brukar vi ha någonting med oss ut därifrån men inte igår. Butiken är rena julbutiken just nu och ibland känner jag att det bara blir alltför mycket tingel och tangel i vardagen, så jag slog dövögat till efter att ha konstaterat att vi inte behövde tre väldigt vackra fat.

            Den här mojängen måste jag också föreviga. Vad det nu är men en ventil av något slag är det. 

Apoteket nästa, U.:s medicinering ändras lite nu och då efter att läkarna och kardiologen har gaddat ihop sig. Vi väntar fortfarande på kardiologtid för U. men han är likväl under lupp. De tre läkare som har honom under sina vingar pratar sig samman och "tar hand" om honom på bästa sätt. Köerna är långa men det fungerar bra så här i väntan på att tiden finns för kardiologen att ta emot U. 

Jag kände mig lite mallig när vi kom ut från apoteket. Jag klarade av att prata enbart på portugisiska, ganska  långa meningar.  Ibland överraskar jag mig själv. 

U. hör dåligt så det är oftast jag som sköter affärerna. U. förstår det mesta och kan också prata rätt mycket portugisiska, men han hinner inte med när de tar fram "maskingeväret". De pratar fort ...muito rapido. Igår klarade jag av maskingeväret..jippiii. Jag är glad och tacksam! 

Efter att ha köpt frukt och grönsaker i frukt och grönsaksaffären på Rua do Bom Jesus så gick vi hemåt

Inte alls långt ifrån oss så blommar estrelicia /papegojblommor i stora mängder. Så himla vackert.

    Jag var utan avokado igår och det gillas inte så därför fick Hortan besök. I all synnerhet därför

    Jag hade redan plockat två lagom hårda mindre avokados åt mig när kvinnan

    vid disken sade att "de där är från Portugal, men de där är från Madeira! 

    De är stora, goda och precis lagom att äta just nu och så är de från Madeira"

    Vi har alltid lite extra roligt om den saken. Patrioter är patrioter och jag känner så väl igen

    tankegången/känslan, som den ålänning jag är från begynnelsen. 

    Det är skillnad på även om man tillhör samma land. 

    Så är det på Åland också, det självstyrda öriket mellan Sverige och Finland. 

    Åland hör till Finland, precis som Madeira hör till Portugal.

    Men nog tusan är vi ålänningar på Åland och madeirenses på Madeira. 

Jag köpte även de "mindre" portugisiska avokadona. Den på bilden är 20 centimeter lång och 10 cm bred där "midjan" ungefär sitter. 

Den är jättegod men jag orkade bara med en fjärdedel. Sen orkade jag inte med någonting mera till frukost idag.

U. åt ingen frukost för han skulle till tandläkare och ville inte äventyra sina renborstade tänder. Det blev en brunch istället. Då jag åt min fjärdedelsavokado tittade jag på köksbänken  och fick lite roligt, chuchu-pepinelorna sträcker sig uppåt precis som muggarnas sugrör till höger gör. Det är dags att äta chu chu nu, annars slänger de ut sin armar kors och tvärs här överallt. Jodå man kan äta det gröna spirande också. De kommer helt klart att ingå i dagens middag. 

Idag blev bilderna så pass färgrika att de platsar in i LillaSysters Färgsprakande November. 

Ha en bra dag alla!

                                                   Karin Eklund, Funchal, Madeira