Så har jag det just nu fastän jag försöker ta det lugnt och att vara pensionär...
Mitt i allt så jobbar jag igen. Gratis..Nejdå, jag är inte fiskrensare någonstans här i "byn" utan jag har med glädje tagit på mig att vara korrekturläsare åt en väldigt nära och kär person, som skriver en bok Jag avslöjar inte namnet, personen ifråga är inte tillfrågad, men för tillfället så dyker jag ner i gamla vanor/ banor ett tag framöver i att vara korrekturläsare.
Jag har jobbat som det under ett antal år redan tidigare. U. var översättare från finska till svenska åt några stora bolag i Finland och de krävde en korrekturläsare som hade svenskan till sitt modersmål, samt som hade företag. Det företaget hade jag redan tillsammans med översättaren så jag godkändes. Det var en väldigt rolig men arbetsam tid. Bra betalt hade jag då vilket får kompensera det här gratis- jobbet. För övrigt så skulle jag aldrig ta betalt av den här personen, aldrig.
Detta får bli en förklaring till att jag inte är "på plats" riktigt lika mycket och snabbt som tidigare, med hopp om förståelse. Men jag vilar i att skriva, i att blogga, så jag finns här och jag kommer över och läser andras bloggar precis som alltid men med en liten fördröjning nu och då.
U. rökte lax åt oss till middag igår...så himla gott det var. Vi suckade och stönade av välbehag.
Tänk er att vi köpte laxen till ett pris av 5,99 € per kilo. Jadå, jag rensade den själv förstås.
Om inte hade den kostat skjortan. Filéerna kostade 25 € per kilo.
De låg kvar i kyldisken när jag gick därifrån. Aldrig att jag skulle köpa så dyr fisk...
Till det åt vi rödbeta/morot/savoykål i strimlor i en sallad med lite mungbönor i, vitlök och en god dressing till. Jag stekte nypotatis som hade blivit över från lördagen...
Idag blev det rester..Jag benade ur laxen från igår, sen fanns det lite sallad också från igår och till det blev det smörslungad savoykål. En favorit hos oss. Jadå, det blev över igen...haha...jag har svårt att hålla det där perfekta måttet för vad vi orkar äta upp men jag börjar lära mig.
För övrigt så är det gott med rester.
Idag fick Funchal ett segelfartygsbesök igen...ett modernt sådant. Wind Star är namnet
Vid ettiden stävade hon in i hamnen, där det redan låg stora kryssningsfartyg. Det är med all säkerhet ett noggrant jobb att få in alla som vill in. Skohorn behövs säkert ibland
Nu ligger hon där i hamnen och lyser bakom det äldre, mycket äldre segelfartyget
Alexander von Humbolt II. "Tornet till vänster i bild ska jag återkomma till...
Det gör jag också med familjen Eklunds resa år 1962. Återkommer. Jag jobbar på den och vilken dag som helst får ni spänna fast bilbältena för att ta er norrut i Finland samt några sidosteg in i Sverige. Det slår mig att då behövde man inte bilbälten alls. Eller hur?
De viktigaste människorna är inte de som har huvudet fullt av kunskap.
Det är de som har hjärtat fullt av kärlek, öron redo att lyssna med och händer redo att hjälpa till med.
Allt gott!
Karin Eklund, Funchal, Madeira
Kommentarer