Förtrollande igen...

                   Jag avstår från att försöka namnge arterna just nu. Jag känner mig för lat till det...

                   Det tar sin tid att examinera sig fram i den förtrollande djungeln

Jag dök ner i det förflutna en stund för att som vanligt "städa" lite i arkivet  och hittade trollsländor som jag gärna visar er..Vi var på Ersklobb ute mot Norrhavet till, det var den 15 aug-20

                                              

                                        Jag tänkte på en skyskrapa med en förtrollande varelse på...

Dags för parningsakt

Någonstans har jag läst att de här kallas till Flicksländor.
De parade sig den 15 augusti 2020 på Ersklobb
Det brukar kallas parningsring eller hjul har jag läst
.
  Samtliga bilder ovanför detta är från den 15 augusti-20.

Så här såg de små fina "vattensamlingarna" ut på Ersklobb och där trivdes trollsländorna verkligen
Vyn är mot Norrhavet, den 3 juni- 2013

Den 5 september -17 satte den sig ner på tallen i vår trädgård..

Den där lilla figuren, som jag inte minns hur den hamnade hos oss, kallade jag till Albert. Den såg nämligen ut som Albert, den goda grannen som fanns en gång i mitt liv. På hunden vid foten landade en trollslända 31 augusti 2015. Jag lärde mig att ha kameran med mig i trädgårdslandet när jag jobbade där med att gräva och plantera om, skörda och så vidare. Jag fick nämligen alltid trevligt besök från ovan

24 augusti- 2016, namnet låter jag vara oskrivet..jag kan ta fel, det finns så många liknande.
Men den landade på ett av rabarberbladen som jag höll på att ta bort från en planta.

En Blodröd ängstrollslända, hemma i trädgården då vi bodde på Åland

Det var september -16 och den landade på en av golfklubborna som stod upp och ner i trädgårdslandet.

Bred trollslända, hona. Hon formligen gnistrade i solskenet

Bred trollslända, hane
 

För både U. och mig var det första gången vi såg ett par av Bred trollslända. Det var den 11 juni-16.

Det var året då vi gick tillsammans för U.s liv. Det kan man lugnt säga. Han hade nyss suttit i rullstol efter stora stroken han fick i mars det året och tiden efteråt så gick vi allt längre sträcka för varje dag. Från att ha gått 600 meter en dag, då vi båda var överlyckliga, till att gå över milen var stort. Vi hade nyss villat bort oss, ovanligt nog, i skogarna i Godby och kom ut på en äng där vi hänförda fick se dessa två ljuvligt vackra varelser. Tänk att jag fortfarande kan känna doften av junigräset vi vandrade igenom för att hitta en väg ut ur vilsenheten. Jag låter det heta så..

                                 Så får det bli idag...

                                  Karin Eklund, Funchal; Madeira