En måndagsblandning

 uppstod när jag (som vanligt) städade i arkivet. Både nytt och gammalt blandas idag.



För ovanlighetens skull, så blir det ett par bilder av lilla Freja eller av hennes hårtofs, rättare sagt. 

Hennes far, min son, har tagit fotona, som jag har klippt hejvilt.


Hon fyllde ju ett år i september och hon fick en låda full av handgjorda träklossar av sin farfar G.  Vilket visar sig vara mycket uppskattat. Freja är en liten lintott, precis som hennes pappa Jon var när han var liten. Nu är han en "Skalle-Per" med håret på hakan istället.😉💕 Mamma Helenas mörka hår finns det inte tillstymmelse till ens i allt detta ljusa lintottiga. Mörkt brukar ta över i de flesta sammanhang när det gäller hårfärg men inte den här gången. 

Jag var också en lintott som liten men kanske inte så där ljus som Freja är. När jag själv fick barn ändrade min hårfärg mot det röda, bruna, cendre´. Hormonerna spelade in. Båda mina föräldrar var mörka, pappa svarthårig och mamma hade mörkbrunt hår. Jodå, jag är deras dotter.😉 Gener är intressanta..


                       Förra veckan var månen full när den hängde här ovanför oss..


                  
                                                Under helgen har RIM s skottkärror haft möte igen...


                                                  Ovanför oss har olika molnformationer tornat upp sig...

Tangerinaträdet, Doktor Westerlund, Mimosa samt Citronen.
Citronen mår inte alls bra. Inte ens krukan mår bra.
Men finns det liv, finns det hopp som det heter.
Krokodilen håller citronen sällskap.

 Jag har börjat att vinterstäda terrassen och tagit bort både det ena och det andra, planterat om, givit bort, kastat bort, fört ner krukor till muren på gårdsplanet. Nu är planeringen inför nästa växtsäsong på gång.
 U. tycker ju som alltid att jag har för många krukor på terrassen. 
 Där är vi inte alls överens kan ni tänka er men vi anpassar oss till varandra efter bästa förmåga. 
 Det är lugnast så. 

 Plötsligt så hade han beställt hem frön åt mig/oss inför nästa säsong..
 Det är så gott som alltid säsong här på ön men efter en liten erfarenhet har jag märkt att jag inte ska 
 så frön nu den här tiden utan jag ska vänta till januari-februari. 
 Det är lite säkrare att det verkligen blir något då. Även här gör vintern sig hörd.
 

    Mindre antal krukor? så tänkte jag och skrattade högt.
    Anpassningen handlar om att vi ska ha mera mat att äta tyckte han.

    Nå, det gäller att tänka till. Gurkorna vet jag var jag ska ha, zucchinin (corquette) 
    måste få egna stora krukor. Bönorna? Nå, det ordnar sig. Det är högt till himlen.
    Fröna på pappret har jag själv samlat på mig. Jamaican bell ska det bli. 
    Krukor med chili i kan vara nere på muren. 
    Lilla flaskan har en spännande någon typ av vitlöksväxt i sig. 
    Gåva av vännen Anna i Santa Luzia här i Funchal.

    Tja, det där med mindre antal krukor får vi nog ta en diskussion om...
    någonting måste bort om vi själva ska få rum här på terrassen. 
    Nu är det plötsligt jag som tänker på att ha ett mindre antal krukor.😉



Mimosa Sensitiva börjar bli stor. Den kan bli riktigt stor om det vill sig och den tycks vilja det, så här om dagen fick den en ny större kruka. Vår lilla vän, kallar U. den, för att den är så personlig. Den säger till med hela kroppen.  Nya blad bildas hela tiden och jag tycker att de nästan ser ut som späda 🦋 fjärilar.



Igår hade den knoppar ...



Vi får venusskor till julen i år. Sapatinhos som de heter här. Jag är lycklig som bara den för det.


                        Jag vet inte vad åsnor säger och absolut inte vad en fransk åsna säger..
                        Bilden är sonens från när de var i Frankrike här om veckan..
                        Kanske att det inte ens är en åsna, utan en mula eller någonting mitt emellan.
                        Fin är den hur som helst. Skriar gör de eller hur?


Våra sparkossor håller ihop ännu, fastän de börjar se lite glåmiga och nötta ut. Nu håller de ställningen medan vi väntar på ett annat djur som ska hålla till just där. En liten miss ska fixas till vid trappnedgången. Där vattnet ska rinna ner är en del lite väl mycket utskjutande och gäster och vi själva går in i delen med jämna mellanrum.  I väntan på bättre tider så har det visat sig att ligger det ett par kossor där så går man i krok och inte slår ihjäl sina tår.


 Många av bilderna i inlägget kan gott vara med i LillaSysters Färgsprakande tema nu i november. Jag   lägger till lite extra sprak med denna ljuvliga orkidée som finns i vår närhet på Boa Vista.


    Så några kloka ord här på slutet. 
 
   Vår värld är inte uppdelad i ras, hudfärg, kön eller religion. 
   Den är uppdelad i kloka och dåraktiga människor, 
   där de dåraktiga delar upp sig själva i raser, hudfärg, kön och religion.

   Ha det gott alla!

                                                   Karin Eklund, Funchal, Madeira




Kommentarer

BP sa…
Jättekul med en icke rosa födelsedagspresent för Freja och dessutom handsnickrade klossor. Sånt gillas skarpt!!!
Hårfärg ändras vid olika tillfällen. När jag skulle börja första klass hade jag blont och lockigt, långt hår. Mina föräldrar tyckte att det vara mera praktiskt med kort hår. Och frissan gjorde ett bra jobb. Några veckor senare hade jag spikrakt och cendréfärgat hår...
Ja, du har verkligen en massa växter på er terrass. Inte helt lätt att veta hur man ska göra. Och du har ju runda krukor. Kan du inte ha avlånga rektangulära blomkrukor och så olika saker i. Det ser kanske lite "lugnare" ut och ger inte uttryck av "för många krukor"... I-problem, eller hur?!
Vissa gener verkar hoppa runt och över en generation för att sedan ge utslag på nästkommande.
Lilla Freja 1 år… det känns som om det gått fort detta år.
Blomster. Det är väl bra om Ni själva ryms på terrassen 😅
Men Du lär finna en balans.
Minus 4 hos mig och Kung Vinter står i startgropen för att styra och ställa fram till april.
Ha en fin måndag kram åsa
femfemman sa…
Hade gärna haft några krukor kvar på altanen. Men nu är allt borta. Kanske något som klarar sig där nere i pannrummet. Har ställt in några krukor där... ger aldrig upp hoppet om att de ska kunna övervintra.
Lintottar, det har jag två. Men de mörknar lite under vintern. Har bra genetik för att få en frisyrvariation som vuxna.( Flintskallig är väl ett kränkande ord, gissar jag..allt är ju kränkande nuförtiden tiden) God kväll!
BP,

ja, så tycker jag också och hon gillar klossarna väldigt mycket. I motsats till sin farmor så plockar hon nogsamt upp dem igen...
Så är det också. Hårfärg förändras utan att man hjälper till...
Jag har inte så mycket på terrassen just nu, men du har en poäng där ...jag har själv tänkt stort och rektangulärt på fötter...Mitt i allt så blir det så. I problem är det absolut😉😉
nalta norrland,

så gör de ju, gör som de vill, de där generna. Ja, året har gått rasande fort..nu går hon och klättrar högt och fort...
Så är det, vi behöver ha plats där vi också. Jodå, jag hittar nog en balans.
Minus fyra hos dig, plus 22 hos mig. Du gillar ju vintern också eller hur??
Tack detsamma Åsa!
Kram
femfemman,

jag kan förstå det. Men allt har sin tid beroende på var man bor och är. De övervintrar säkert, jag håller mina tummar Anna-Lena.
Ja, du har rätt, lintottar mörknar under vintern, så gjorde jag också på den tiden det begav sig. Båda mina bröder var skalliga och hur gulliga som helst, min son rakar sig för att det är skönt att vara skallig..snyggt är det också. Det är vad det är och vad som kan vara kränkande i det vete gudarna. De som känner sig kränkta kanske vet. Undrar vad Mark Lewengood tycker, jag tror inte att han känner sig kränkt😉
God kväll ävenledes!
Channal sa…
Go’kväll Karin! Jag gillar hur du blandar vardagsbetraktelser, växtfix på terrassen och bilder på lilla Freja med lika mycket värme som liv. Dina tankar om gener, krukor och “mindre antal krukor” fick mig både att le och tänka till.

KRAM till dig! Anna
Channal,

Go´kväll själv Anna!
Tack! Det är så här jag är helt enkelt. Jag trivs bäst så. Tack än en gång!
KRAM till dig med!
Karin
Märtha sa…
Vilken härlig födelsedagspresent! Håller länge, kan fantasianvändas på många sätt. När min systerdotter var två och ett halvt fick hon en rund tjock vedklabb, en påse spik och en hammare av morfar. Gissa vad hon gjorde hela julen... Idag, drygt femtio år senare, passar alla redskap i hennes hand. På något sätt förstår jag det där med antalet krukor... Idag gjorde jag mig prickig i ansiktet. Låg under och bredvid gräsklipparna och blåste med kompressor. Nu är de vinterrena (uttalas på lämpligt sätt). +2,3 grader, klockan 01.14.
Gunnel sa…
En liten lintott från ovan. Jag får inte ihop den där ekvationen att Uffe vill ha mindre antal krukor, men ändå köper hem fröer.Fast jag tänker nog som BP att om du skaffar större krukor så blir det kanske ett mindre antal. Så härligt att sen få plocka egenodlat. Ha det bra
Märtha,

ja, en fin present, utvecklande på bästa sätt. Klok morfar hade din systerdotter. Jodå, jag kan gott tänka mig ljudet under den julen.
Haha, någon om du förstår det där med krukor. Vintern är hos er nu...eller en mycket sen höst. Kl. 06.43 ; +20,9 grader.
Gunnel,

så blir det, lite från ovan eller så. Det fick ju inte jag heller...men krukmängden består men innehållet blir annat. Ungefär. Det är ett krux med alltför stora krukor, de gröna redan är stora och jag har dem på rullande underlag, att lyfta dem när så behövs är tungt och ännu större krukor blir ännu tyngre. Jag är stark men ...måste tänka till lite grann. Jag blir inte yngre. Tack detsamma!
Znogge sa…
Här var det gott och blandat i bilder. Härligt! Så lilla Freja har fyllt ett år. Det första året går så snabbt och utvecklingen är snabb den med. Träklossar är alltid ett säkert kort i den åldern :D

Kram
Znogge,

Så blev det! Tack! Ja, den 23 september blev hon ett år. Otroligt så tiden rinner iväg och det första året är snudd på sensationellt med tanke på så mycket som händer med den lilla människan just då. Träklossar är bra leksaker...

Kram
LillaSyster sa…
Tack för det fina spraket. Det kan väl aldrig bli för många krukor =) Ha en fin tisdag!
Vilken fin present till lila lintotten Freja.
Tittar på dina krukor på rad. Det ser ut som du stammat upp Dr Westerlund? Kan berätta att den blir jättefin som uppstammad.
Så roligt att ni får venusskor till julen i år.

Kram
Annika sa…
Skön blandning här hos dig idag. Lilla Freja, så kul med de klossarna. Minns ju faktiskt själv hur kul det var att bygga med sådana. Krukor ja, men din balkong SKA ha sådana. Det passar dig och er, tycker jag :-). Kramar från mig.
LillaSyster,

du har så rätt...jag ska tala om det för U. Ha detsamma du med!
Anita, de fyra blomsterhaven,

ja, en jättefin och bra present som hon kan ha hur länge som helst.
Dr. Westerlund den äldre lever inte längre. Den tog sig konstiga krokiga vägar och jag fick ingen som helst ordning på den. Den mådde inte bra i rötterna...men U. hittade en kvist av den när han gick förbi en dag, påtade ner kvisten/skottet i en annan kruka och mitt i allt så hade vi en fin Westerlund igen och nu jobbar vi på att stamma upp Misstaget, som U. kallar den. Det tar sig...vi är nöjda.
Venusskon är julblomman här framom andra...och i fjol köpte jag en kruka (för dyra slantar) och nu tänker de blomma igen.

Glada Karin-kramar!
Annika,

tack, det är lite extra kul med blandningar ibland.
Klossar är bra leksaker, man lär sig bygga. Sen kommer lego-perioden...
Krukor blir det helt säkert men innehållet ska förändras och blir mera matnyttigt. Verkar det som. Vi får se men krukor blir det, som jag kan rulla än hit än dit.
Tack Annika!
Kramar till dig med!
Kan det verkligen bli för många krukor, det är frågan det :) Jag har ett gäng, men har insett att det som fungerar bäst i krukor hos mig är suckulenter. Mimosa är så fin, här finns ju Albizia julibrissin lite överallt, trodde det var mimosa. Den är invasiv och inte tillåten, så därför planterar jag den så klart inte. Det är inte lätt med acacia och mimosa och alla dess varianter :) Kram
Anna i Portugal,

ja, det är frågan det men här på terrassen så måste det bli så där lagom för att vi ska ha lite utrymme för oss själva. Den här heter Mimosa pudica...Albizia julibrissin är ett silkesträd, också en ärtväxt. Båda sorterna är invasiva. Att ha Mimosa sensitiva i kruka gör att jag kan hålla koll på den. Trodde själv till en början då jag tog frön från en planta i en museipark här i stan att det var den där lilla mimosan som jag sådde åt mina barn när de var små. De är mera örter...inte träd, visade det sig. Finns många varianter. Jag förstår att ni inte odlar varken Albizian eller Mimosan. Ni skulle få Skogsgläntan att se ut som en djungel på några år😉
Kram
Jossu sa…
Vilken underbar bild din son fick på åsnan. Jag älskar åsnor, och att pussa på en len mule.
Jossu,

Den är jättefin, bilden. Jag är en stor djurälskare och kan mycket väl tänka mig att pussa den mulen jag också.

Populära inlägg i den här bloggen

Ett oförglömligt fyrverkeri får avsluta året

Fader vår-trädet

Öronbedövande