En måndagsblandning

 uppstod när jag (som vanligt) städade i arkivet. Både nytt och gammalt blandas idag.

För ovanlighetens skull, så blir det ett par bilder av lilla Freja eller av hennes hårtofs, rättare sagt. 

Hennes far, min son, har tagit fotona, som jag har klippt hejvilt.

Hon fyllde ju ett år i september och hon fick en låda full av handgjorda träklossar av sin farfar G.  Vilket visar sig vara mycket uppskattat. Freja är en liten lintott, precis som hennes pappa Jon var när han var liten. Nu är han en "Skalle-Per" med håret på hakan istället.😉💕 Mamma Helenas mörka hår finns det inte tillstymmelse till ens i allt detta ljusa lintottiga. Mörkt brukar ta över i de flesta sammanhang när det gäller hårfärg men inte den här gången. 

Jag var också en lintott som liten men kanske inte så där ljus som Freja är. När jag själv fick barn ändrade min hårfärg mot det röda, bruna, cendre´. Hormonerna spelade in. Båda mina föräldrar var mörka, pappa svarthårig och mamma hade mörkbrunt hår. Jodå, jag är deras dotter.😉 Gener är intressanta..

                       Förra veckan var månen full när den hängde här ovanför oss..

                  

                                                Under helgen har RIM s skottkärror haft möte igen...

                                                  Ovanför oss har olika molnformationer tornat upp sig...

Tangerinaträdet, Doktor Westerlund, Mimosa samt Citronen.
Citronen mår inte alls bra. Inte ens krukan mår bra.
Men finns det liv, finns det hopp som det heter.
Krokodilen håller citronen sällskap.

 Jag har börjat att vinterstäda terrassen och tagit bort både det ena och det andra, planterat om, givit bort, kastat bort, fört ner krukor till muren på gårdsplanet. Nu är planeringen inför nästa växtsäsong på gång.

 U. tycker ju som alltid att jag har för många krukor på terrassen. 

 Där är vi inte alls överens kan ni tänka er men vi anpassar oss till varandra efter bästa förmåga. 

 Det är lugnast så. 

 Plötsligt så hade han beställt hem frön åt mig/oss inför nästa säsong..

 Det är så gott som alltid säsong här på ön men efter en liten erfarenhet har jag märkt att jag inte ska 

 så frön nu den här tiden utan jag ska vänta till januari-februari. 

 Det är lite säkrare att det verkligen blir något då. Även här gör vintern sig hörd.

 

    Mindre antal krukor? så tänkte jag och skrattade högt.

    Anpassningen handlar om att vi ska ha mera mat att äta tyckte han.

    Nå, det gäller att tänka till. Gurkorna vet jag var jag ska ha, zucchinin (corquette) 

    måste få egna stora krukor. Bönorna? Nå, det ordnar sig. Det är högt till himlen.

    Fröna på pappret har jag själv samlat på mig. Jamaican bell ska det bli. 

    Krukor med chili i kan vara nere på muren. 

    Lilla flaskan har en spännande någon typ av vitlöksväxt i sig. 

    Gåva av vännen Anna i Santa Luzia här i Funchal.

    Tja, det där med mindre antal krukor får vi nog ta en diskussion om...

    någonting måste bort om vi själva ska få rum här på terrassen. 

    Nu är det plötsligt jag som tänker på att ha ett mindre antal krukor.😉

Mimosa Sensitiva börjar bli stor. Den kan bli riktigt stor om det vill sig och den tycks vilja det, så här om dagen fick den en ny större kruka. Vår lilla vän, kallar U. den, för att den är så personlig. Den säger till med hela kroppen.  Nya blad bildas hela tiden och jag tycker att de nästan ser ut som späda 🦋 fjärilar.

Igår hade den knoppar ...

Vi får venusskor till julen i år. Sapatinhos som de heter här. Jag är lycklig som bara den för det.

                        Jag vet inte vad åsnor säger och absolut inte vad en fransk åsna säger..

                        Bilden är sonens från när de var i Frankrike här om veckan..

                        Kanske att det inte ens är en åsna, utan en mula eller någonting mitt emellan.

                        Fin är den hur som helst. Skriar gör de eller hur?

Våra sparkossor håller ihop ännu, fastän de börjar se lite glåmiga och nötta ut. Nu håller de ställningen medan vi väntar på ett annat djur som ska hålla till just där. En liten miss ska fixas till vid trappnedgången. Där vattnet ska rinna ner är en del lite väl mycket utskjutande och gäster och vi själva går in i delen med jämna mellanrum.  I väntan på bättre tider så har det visat sig att ligger det ett par kossor där så går man i krok och inte slår ihjäl sina tår.

 Många av bilderna i inlägget kan gott vara med i LillaSysters Färgsprakande tema nu i november. Jag   lägger till lite extra sprak med denna ljuvliga orkidée som finns i vår närhet på Boa Vista.

    Så några kloka ord här på slutet. 

 

   Vår värld är inte uppdelad i ras, hudfärg, kön eller religion. 

   Den är uppdelad i kloka och dåraktiga människor, 

   där de dåraktiga delar upp sig själva i raser, hudfärg, kön och religion.

   Ha det gott alla!

                                                   Karin Eklund, Funchal, Madeira