Det finns mycket färg i november

 

....trots att de senaste dagarna har bjudit på både regn och hård blåst. Men det hör till. Vad vore livet utan vatten? Jag tänker på Mångsas Gustaf på Seglinge,(i Ålands östra skärgård), död sedan länge, som alla skrattade åt då han alltid var så positiv när det regnade. Då skulle man ju klaga, men nej, inte Gustaf inte. Det är ett bra väder det här och nu kan det bara bli bättre var hans devis. I och för sig så har klimatet ändrat sedan dess, vädret har blivit märkbart "värre". Många i Portugal och även här på Madeira till en viss del, har fått känna av vad väder kan göra när det är som allra värst. 

Jag gjorde som Anita i de fyra blomsterlanden tipsade om. Jag klippte ner Habanero-chilin och satte kvistarna i vatten. Jag hade muggarna ute men Claudia, stormkvinnan, tog tag i dem så de flög vida omkring, så jag samlade ihop dem och lade in dem...nu rodnar de så det sjunger om det. Små är de men starka i smaken så in i vassen..Tack Anita, för tipset! Jag är inte helt säker på att de inte skulle ha mognat ändå men de tycktes genast gilla läget när de väl kom i vatten. 

 

Den milda Mestre-chilin, som står ute i kruka och snart fyller två år, ger fortfarande färggranna milda chilin ifrån sig men snart är det dags att klippa ner den givmilda plantan och låta den komma igen till nästa år. Alla behöver vi vila.

Estrelician i lilla täppan på gårdsplanet blommar...tre fina papegojblommor bjuder till nu i november

 Idag köpte jag två robalo-fiskar. Jag längtade så där innerligt efter fisk helt plötsligt så det var dags.Det är spännande för min del att handla fisk över disk och att försöka göra det på portugisiska. Jag väljer alltid att ta kö-lapp för fisk som jag själv ska rensa, "so pesár" ( bara tvätt) och det ställer till det för betjäningen. För utlänningar vill alltid ha rensad och filéad fisk, påstod den trevliga mannen i disken. Han berättade för mig på engelska att jag hade tagit fel sort kö-lapp. Jag skulle ta en ny där det stod arranjar på. ( han skulle rensa och filea) 

Nej, sade jag, jag vill rensa den själv. Han gav sig inte utan trodde att jag hade ramlat ner någonstans ifrån, det syntes. Jag hade inte ens solhatt på mig men likväl så . Är du från Tyskland ? frågade han. Nej jag är härifrån Funchal. Okey då, jag är från Finland men bor här, lever här. Oj, jag kan inte finska ,sade han. Ok, tala svenska då, svarade jag och skrattade. Nej nej..han kunde tala franska, engelska, något språk till men finska och svenska, där gick liksom gränsen.

Ja, det blev en lång diskussion och ett par madeirense-kvinnor stod  bredvid och skrattade. Hon försöker ju tala portugisiska med dig, sade den ena...och då satte maskingeväret igång. Det bara knattrade portugisiska ur honom och jag skrattade jag med till slut. Por favor, långsamt och tydligt bad jag om, jag vill prata och lära mig. Dit går jag igen..hoppas han är där då. 

Ja, jag blev nästan anställd. Kan du rensa fisk kan du jobba här, sade han och storskrattade. Han var på ett härligt humör. 

Det kommer alltid att vara så här, det är jag övertygad om men jag ger mig inte. Ska jag lära mig att prata portugisiska, så måste jag prata och under tiden träffar jag oftast väldigt trevliga varma goa madeirenses. Undantag finns det alltid, var än man är i världen men här uppskattar de flesta att jag i alla fall försöker göra mig förstådd på mitt nya hemspråk. Men det sitter hårt inne ibland. Jag får nästan slåss. Ibland ger jag upp också och tänker att nu flyttar jag. Men så vet jag inte vart jag ska flytta. Det är ju här jag ska vara.😊

LillaSysters Färgsprakande november passar bra att vara med i en dag som denna. 

Nu ska jag sluta "larva mig" och vad passar inte bättre då än att visa två foton som jag tog för kanske tio år sedan på ett gäng larver som gillade björklöv. Jag minns inte vad larverna heter, men att de äter minns jag. 

Ha en skön helg alla!

                                                Karin Eklund, Funchal, Madeira