alltså Segunda-feira här, måndag hos många andra, så städade jag det lilla förrådet som vi har i anknytning till sovrummet. Där finns också en antydan till ett fönster eller något som en gång har varit det innan någon har byggt till på ett eller annat sätt. Det är de sneda takens förråd. Grannen har sin innertrappa ovanför vårt tak i förrådet. Tidigare visste jag exakt vad klockan var när Z. for på jobb. Nu är det lugnt sen hon blev pensionär, så ingen går i trappan den tiden på morgonen längre. Betong leder ljud väldigt lätt. Oisolerat är det som i de flesta hus här i Funchal.
Tidigare ägaren till vår lägenhet, tyckte att vi kunde ha ett badrum med badkar där i det lilla låga förrådet. En galen idé i vårt tycke, när det finns ett badrum vägg i vägg som fungerar hur bra som helst med duschkabin osv...Men ett litet sovrum för något barnbarn kunde det vara någon gång. Om fönstret skulle gå att öppna så får man utsikt rakt in i vår duschkabin. Nu finns det förstås ingen chans till det, det är både murade och kakellagda mycket täta väggar som stänger till ordentligt. Den tidigare ägaren hade "fönstret" till att hänga smycken i. Jag har låtit det vara så där som det är, bara låtit måla det vitt, tills jag vet vad som ska pryda den biten av väggen. Återigen önskar jag att jag visste hur huset såg ut från första början. Något jag troligen aldrig får veta.
Någon skriver jag, för ingen vet egentligen. Huset är gammalt, riktigt hur gammalt vet man inte heller och det har byggts till många gånger om, därför är det spännande.
Vi har blivit med katt!
Där sparkossorna tillfälligt stod som ett stoppmärke finns nu Bull med två möss.
Alla tre är av gjutjärn. Mössen anlände idag och har inte blivit döpta ännu.
Helt naturligt så tar man en liten runda runt djuren och klarar sig från tå-ont och klinkersen
som sticker ut lite väl mycket klarar sig den också.
Att Bull heter Bull har sin förklaring. Vi har flera postutbärare, beroende på, men en av dem är mannen som hör till mera än någon av de andra. Francisco (hantverkarbossen) som tycks känna varevigaste en person i den här stan, stod nere i trappan hos oss när "o carteiro" kom en dag och då sade han åt oss att det är Bill som kommer.
Ingen räkning tack! svarade jag med ett skratt, men det var ju bara vår postutbärare som kom med ett paket. Det var Bill som kom med Bull. Så blir saker döpta här hos oss. Tungt var paketet men förstås, är Bull av gjutjärn så är han tung.
Idag är det helt fritt från stormkvinnan Claudia. Solen lyser igen, kryssningsfartygen ligger vid kaj och allt är som det ska vara.
Det vackra segelfartyget
Santa Maria Manuela ligger också vid kajen, det enda fartyg som gör mig nyfiken, Jag har varit ombord på henne och har bilder från det besöket någonstans i arkivet.
Eftersom det är november så måste det till ett par extra färgsprakande foton också med tanke på
LillaSysters tema. Vi åt "rester" , förskönade rester, till middag. Vi åt pasta bolognese på söndag till middag och det blev mat över, så en stor paprika halverades, förvälldes en kort stund och fylldes med den goda såsen, lite pasta och så ost på, in i ugnen och så grönsaker till . Faktum är att vi inte orkade äta upp allt. Gröna bönor är en favorit här hos oss. Imorgon fortsätter förskönandet av bolognese-såsen...det finns lite kvar i kylskåpet ännu.
Det blir ett klok-ord idag igen, ett ord på vägen:
Man behöver inte träffas ofta, det viktiga är att man inte tappar bort varandra.
Karin Eklund, Funchal, Madeira
Kommentarer
Mmm ...maten ser verkligen delikat ut.
Kram
se där, de kanske är tvillingar våra katter. U. hittade vår Bull på Internet men inget landsmärke fanns, däremot var han billig så vi bestämde oss för att han är en kines som bodde på fastlandet här, för han kom som ett skott över havet. Samma sak gjorde mössen, vips så var de här. Du får kalla din katt Inkognito...
brr...men det kan vara väldigt vackert.
Det är så sant som det kan vara.
Tillsvidare håller de sams, inget problem alls. Kram
Det bara blev så och bra sitter namnet. Indirekt fick vi en frasse samtidigt. De tycks trivas ihop de där tre.
Maten blev riktigt god, mycket färg i magen också.
Kram
Vilken fantastisk utsikt ni har mot havet. Där skulle man vilja sitta och njuta och kolla in allt som händer. Maten såg fantastiskt god ut, blev sugen ;). Det sista var verkligen kloka ord.
Ha nu en skön tisdag
Kram från Malin
Öppen Ridå
Sedan, er utsikt är helt betagande, skulle kunna sitta där hela dagen och se ut över hamnen och havet. Dessutom med så fina blomster också. Kramar från mig!!
Jättefin. Pryder sin plats. Fyndigt.
Bra klokord 👍
Kyligt idag. Fick lov att ta på vantar.
Ha en fin tisdag kram åsa
Så kan det bli men jag har redan förstått att U. har namngett dem...Musse och Pigg tyckte han att de skulle heta. Molly och Pigg tycker jag, så det kanske måste tas till grannbarnen för att få ordning på oss och våra möss.
Tack detsamma!
hela detta hus är ett, ja, jag vet inte vad jag ska säga men under årens lopp har det byggts till vid behov. Tror inte att de har haft byggnadslov ens, inte då men nu finns det.
Vi har en väldigt fin utsikt, vi tycker så själva också.
Ha detsamma du med Malin!
Kram från Karin
Tack, Bull är gullig och mössen med. Du som har Söt gillar förstås mössen, även om Söt är allt annat än söt, dessutom väldigt klämd, haha..Vi har en bra utsikt och säger det själv många gånger, I dagsläget när priserna är skyhöga skulle vi inte ha kunnat köpa vår lilla lägenhet. Då när vi gjorde det så var priserna helt annorlunda.
Kramar till dig från mig!
vi gör det med; de sitter där och har sin uppgift alla tre.
Ta Lovikkavantar på dig, så får du varma händer.
Ha detsamma du med!
Kram från Karin
Bra att göra mat som räcker länge... och som dessutom går att variera. Det sistnämnda är vi lite dåliga på. Antagligen brist på kreativitet.
Ert väder ser väldigt fint ut. Härligt kom den första snön i eftermiddag. Kram
Åsså var din restmat en fröjd för ögat - verkligen färgsprakande där:-)
PS. Finns det inte gamla ritningar från när huset byggdes? Typ hos en myndighet eller så? DS.
så är det och det hör livet till..alla vänner är inte nära vänner, men de nära som står en riktigt nära tappar man inte även om avståndet är långt ibland. Det är min erfarenhet. Exakt, dem man bara fortsätter samtalet med, chosefritt..
Jag har en benägenhet att tillreda mat på det sättet, varierar lite grann bara mellan dagarna. Men nu är bolognesen slut...i morgon något annat.
Den första snön brukar vara en speciell snö. Åtminstone när man var barn.
Kram
Vi har ingen dörr eller något skynke till förrådet så vi ser "fönstret" många gånger om dagen. Jag väntar bara på inspirationen att få till någonting vackert där. Har mina funderingar...Få se vad som sker.
Tack!
Nej, det finns inte någonting kvar om det ens har funnits någonting. Myndigheterna har ingenting, inte fotografiska muséet heller. Man byggde troligen utan byggnadslov på den tiden. Byggde till när det behövdes ett rum eller så.
Nu finns vi antecknade och noggrant dokumenterade både här och där . Avloppet som vi förnyade i början av sommaren var också en stor gåta..man drog lite hipp som happ och hur som helst. Jag gissar att det gäller många hus här i Funchal och på Madeira. De gamla husen i alla fall. Skriver gissar, för säkerhets skull.
Vilken fin Bull!
Kram
Och resterna blev både förskönade och fick lite extra färg med hjälp av paprikan. Vackert!
haha, ja, det är nästan synd att äta upp dem. Gott var det absolut.
jag tycker så jag också..med tanke på vad väggarnas olika innehåll ser ut så börjar jag få en liten aning om hur huset såg ut från början..en liten aning. Inte hade de ritningar, de byggde bara och så byggde man mera. En enkel ekvation. Det var annorlunda för över hundra år sen. Något blir det absolut i fönstret..jag har en tanke men få se om jag får till den.
Bull är fin, riktigt fin.
Kram
Tack, vi gillar dem själva riktigt mycket och går i runt dem.
Tack, mat kan bli väldigt vackert.