Veckans foto samt skyltsöndag trots allt

 Idag blir det så här...

Jag är med i Åkes Veckans foto och i Christians Skyltsöndag trots allt. Jag har foton som passar in idag, foton som togs under veckans gång. Antalet är det lite si och så med. Det blir vad det blir. Jag har alltid varit lite olydig och fortsätter så, bästa adminer 😊för de olika teman ni står för. 


 Madeira-ödlorna har varit lite husvilla. Ingen kruka på muren, ingen maracuja som slingrar sig än hit än dit..Vad håller de på med egentligen, de där människorna? Nå, snart är ordningen återställd, jag lovar, snart kan ni gömma er igen...Falkarna får söka mat på annat håll. 


Foto nummer två har min son Jon tagit under Fröjdas, hundens morgonpromenaden tillsammans med matte/mor- husse/far och liten matte/dotter Freja då de besökte Celle i Tyskland här om dagen...de äldre systrarna/småmattarna Noemi och Nour låg kvar på gästgiveriet och sov som små gulliga grisar. 💕

Hur många gånger har de planterat om det där trädet?  var frågan. 

En sån kruka skulle jag behöva också till mitt tangerina-träd, men därav blir intet...tror jag. 




Medan RIM fixade på sitt håll, så gjorde vi detsamma här på vår sida av gränden, men något staket har vi inte lagt upp. En skylt skymtar på ryggen till killen med ryggen mot fotografen.


Sånt här har vi gjort på vår sida av gränden...En skylt skymtar fram igen men nu på ryggen till murarmästaren

    


    Fortfarande blir vi påminda om tider som var. Jag var till min tandläkare senaste onsdag..

    


   Den är inte äkta men vacker ändå...

Vi tycker om vår Mimosa Sensitiva, en så personlig växt. Den säger till när den blir trött, då solen går ner, den gör detsamma på morgonen, vaknar först när solen går upp och när den blir törstig säger den också till förutom då vi rör vid den, då ropar den Rör mig ej...


    Månen var fortfarande "vaken" kl. 11.22 igår...


   En trevlig söndag önskas !



                                    Karin Eklund, Funchal, Madeira

 


Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Ett oförglömligt fyrverkeri får avsluta året

Bild
För ett år sedan idag, stod vi på "vår" balkong i Funchal ( Madeira) och tittade på det mest storslagna fyrverkeri som vi någonsin har varit med om. Det var magiskt, stort och euforiskt allt detta hejdundrande, gnistrande och smällande. Alla kände sig säkert förvissade om att det nya året skulle bli hur bra som helst. Så är vi ju, vi människor. Vi är optimister för det mesta. Och visst har år 2020 haft mycket gott med sig men vi vet ju alla att det också har varit väldigt svårt och jobbigt för många, många och att vi kommer att känna av allt detta också under det år som är på kommande. Nu i dagarna har jag tagit ett beslut om min närmaste framtid.  Jag tänker ta bloggpaus! Japp! Det har vuxit fram redan under tidig höst men så kom jag på att jag hade så  många krubbor och granar och ja, ni vet, så jag bestämde mig för att se tiden an ett tag framöver i alla fall. Men nu känns det som att det ska ske!  Jag avslutar bloggåret med ett bamsestort fyrverkeri och går in i de...
Läs mer

Fader vår-trädet

Bild
   "Vad är det där för något ?", frågade vi varandra samtidigt.    Både Uffe och jag är nyfikna nördar när det gäller växter av olika slag och    var vi än går fram så hittar vi någonting längs vägen som vi måste titta lite närmare på, diskutera,    ja, snudd på examinera, åtminstone ur minnet. (det som en gång har funnits där och som det    kanske finns en liten gnutta kvar av.)    För det mesta vet vi svaret efter en stund eller åtminstone så tror vi det, men    den här gången gick vi bet.    Vi var i Spanien, närmare bestämt i en förort öster om Malaga vid namn    El Palo när vi såg de stora, höga träden med klasar av bär som hängde ner från de i    övrigt nakna grenarna. Uffe som är mera bevandrad i växtfamiljerna än vad jag är,    tyckte att det vid första anblicken såg ut som en ask av något slag men skakade i nästa stund    på huvudet. -"Det stä...
Läs mer

Öronbedövande

Bild
När jag i  Ia mitt i livet-bloggen läste om cikadorna på Kreta, blev jag påmind om att jag har en bild av denna märkliga insekt i mitt eget bildarkiv. Vi undrade vad det var som lät så öronbedövande redan ett par kvarter innan vi nådde vårt mål för dagen i mitten på september 2017 då vi var i Gamla stan i Rethymnon. (Kreta) Mitt i allt så var Uffe försvunnen. Jag gick där ensam på trottoaren och pratade högt för mig själv, i god tro att han var hack i häl på mig Samtidigt ville en värdinna till en taverna som vi (jag) gick förbi, att vi skulle äta lunch hos henne. "I have lost my husband", svarade jag spontant, vilket jag insåg precis när jag svängde mig om.  Lite underförstått att vi nog inte skulle ha någon lunch. "No, no, he is there", fick jag  till svar och så pekade hon på Uffe som stod under ett stort träd på andra sidan gatan och tittade upp i kronan. Hon gick raskt över gatan tillsammans med mig och så visade hon oss vem spelmannen var...
Läs mer