Före och efter, just nu

Före


Efter

Vattenslangar som leder till ett par grannar högre upp i huset.
Hur vi trollar bort dem återstår att se.
Vackra krukor och växter framför är kanske det enklaste...

   

   Före

Grannarnas köksfönster är väck.. Vårt lilla förrådsfönster till höger  är också väck. Det har vandrat vidare till en konstnärligt lagd väninna som genast gick igång med hur hon skulle "konstnära" till det. Jag gillar återbruk, det kan ju knappast någon ha missat vid det här laget. Skulle inte min väninna ha tagit hand om fönstret så hade jag egna idéer. Nu kunde jag skrota dem..

Efter

Vi lät grannarna med köksfönstret bestämma hurdant fönster de ville ha...och så följde vi dem för helhetens skull. Ja, det går inte att se in eller ut. Ljusinsläpp får vi i alla fall. Jag förstår grannfönstrets ägare. Det går ju folk i trappan titt som tätt och kan titta in till dem, vilket de inte vill. Integritet och respekt gäller för det familjära livet. 


Före 


Efter


Trappan är helt klar nu. Vilket bamsejobb det blev innan den var klar. Nu ska den bara tvättas några gånger till. Väggarna har målats..


    Nu återstår petitesser...en plattläggning ovanpå muren..

Och i förrådet väntar ett jobb ännu, en skiva ska läggas på plats. Nu tar jag inte bilder av det...förrådet har varit och är fortfarande förråd för hantverkarna. När de är klappade och klara här hos oss, så får ni komma med in på besök i det fördolda, smått renoverade och målade. 

Sen ska grinden tas om hand...Det skulle redan ha hänt men killen som sandblästrar, rostskyddsbehandlar och sprutmålar har inte fått ihop det ännu. Det är bara att vänta

I skrivande stund vet jag inte när hantverkarna kommer och avslutar jobbet..ett stort jobb någon annanstans måste tas om hand. Mitt i allt så är de här, så fungerar det. Igår vid midnatt fick jag meddelande om att de inte skulle komma idag. Det såg jag vid 8-tiden i morse, då jag hade fixat smörgåsar och kaffe åt dem, haha..

Jag börjar lära mig hur landet ligger till som man säger. De har varit oerhört flitiga och bra här en längre tid. Nu är det sista lilla ogjort och det kan vi få vänta på att få gjort..Men jag hoppas att det händer snart, det är ju så lite kvar. 

Jag och grannarna vill börja sköta om våra växter och försköna tillvaron med dem, jag vill flytta in alla lösa prylar som ligger i trappan tillbaka till förrådet. Det  finns så många vill just nu men det ena man vill det andra man skall. Det är bara att lära sig att ha tålamod.  Det är många som rycker och river i bra hantverkare här på ön.


                                                     Karin Eklund, Funchal, Madeira

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Ett oförglömligt fyrverkeri får avsluta året

Bild
För ett år sedan idag, stod vi på "vår" balkong i Funchal ( Madeira) och tittade på det mest storslagna fyrverkeri som vi någonsin har varit med om. Det var magiskt, stort och euforiskt allt detta hejdundrande, gnistrande och smällande. Alla kände sig säkert förvissade om att det nya året skulle bli hur bra som helst. Så är vi ju, vi människor. Vi är optimister för det mesta. Och visst har år 2020 haft mycket gott med sig men vi vet ju alla att det också har varit väldigt svårt och jobbigt för många, många och att vi kommer att känna av allt detta också under det år som är på kommande. Nu i dagarna har jag tagit ett beslut om min närmaste framtid.  Jag tänker ta bloggpaus! Japp! Det har vuxit fram redan under tidig höst men så kom jag på att jag hade så  många krubbor och granar och ja, ni vet, så jag bestämde mig för att se tiden an ett tag framöver i alla fall. Men nu känns det som att det ska ske!  Jag avslutar bloggåret med ett bamsestort fyrverkeri och går in i de...
Läs mer

Fader vår-trädet

Bild
   "Vad är det där för något ?", frågade vi varandra samtidigt.    Både Uffe och jag är nyfikna nördar när det gäller växter av olika slag och    var vi än går fram så hittar vi någonting längs vägen som vi måste titta lite närmare på, diskutera,    ja, snudd på examinera, åtminstone ur minnet. (det som en gång har funnits där och som det    kanske finns en liten gnutta kvar av.)    För det mesta vet vi svaret efter en stund eller åtminstone så tror vi det, men    den här gången gick vi bet.    Vi var i Spanien, närmare bestämt i en förort öster om Malaga vid namn    El Palo när vi såg de stora, höga träden med klasar av bär som hängde ner från de i    övrigt nakna grenarna. Uffe som är mera bevandrad i växtfamiljerna än vad jag är,    tyckte att det vid första anblicken såg ut som en ask av något slag men skakade i nästa stund    på huvudet. -"Det stä...
Läs mer

Öronbedövande

Bild
När jag i  Ia mitt i livet-bloggen läste om cikadorna på Kreta, blev jag påmind om att jag har en bild av denna märkliga insekt i mitt eget bildarkiv. Vi undrade vad det var som lät så öronbedövande redan ett par kvarter innan vi nådde vårt mål för dagen i mitten på september 2017 då vi var i Gamla stan i Rethymnon. (Kreta) Mitt i allt så var Uffe försvunnen. Jag gick där ensam på trottoaren och pratade högt för mig själv, i god tro att han var hack i häl på mig Samtidigt ville en värdinna till en taverna som vi (jag) gick förbi, att vi skulle äta lunch hos henne. "I have lost my husband", svarade jag spontant, vilket jag insåg precis när jag svängde mig om.  Lite underförstått att vi nog inte skulle ha någon lunch. "No, no, he is there", fick jag  till svar och så pekade hon på Uffe som stod under ett stort träd på andra sidan gatan och tittade upp i kronan. Hon gick raskt över gatan tillsammans med mig och så visade hon oss vem spelmannen var...
Läs mer