Ett slitet uttryck


brukar man tala om men faktum är att jag kände mig lite sliten senaste fredag, lite urlakad på något sätt så det har varit oerhört skönt att ha varit helt frånvarande från allt vad det digitala heter. Nå, inte helt förstås. Familjen har alltid tillgång till mig och jag har flugit med i tankarna till San Francisco denna helg då Timothy, det äldsta barnbarnet tog sig över Atlanten. Ja, det där vet alla som har barn och barnbarn, man är ständigt nära dem på något sätt. 

Men i övrigt så har det handlat om en vän som kom på besök och så bara vi två, vilket förstås inte är bara. 

Nu är jag still going strong igen, själsligt ihoplappad efter ett par riktigt slappa dagar.  Det är längesen jag kände mig så genomskinlig som i fredags. Det var dags att ta paus...

   Genomskinligt är det gamla förrådsfönstret också. Nu väntar det på en ny ägare.

 



 Ett gapande fönsterlöst hål till vårt lilla förråd med egen trappa. En glasmästare var hit 
 och lade in ett nytt fönster, inte bara åt oss utan även åt grannen samtidigt. 
 Men vips så var målaren här och lade tidningspapper på dem båda. Väggen skulle målas. 
 Resultatet låter visa sig...

  

Lövfällning brukar man få den här tiden i Norden...här faller också löv men blandade med vackra kronblad av Kapok..

 Hösten är kommen även här fastän dagstemperaturen är ca 24 grader, ibland lite mera
 I morse steg vi upp till lite kyligare väderlek...bara 21.7 grader plus. Brrrr...😉😉


                                           Ha en riktigt bra början på inkommande vecka!

                                                            Karin Eklund, Funchal; Madeira

Kommentarer

femfemman sa…
Man får vara lite genomskinlig ibland. Gott när man sedan uppfylls av
nytt blod och fina tankar igen. Väldigt vackra kronblad.
24 grader. Eller 21. Perfekta temperaturer.
Godnatt! Kram
5 oktober 2025 kl. 23:42
BP sa…
Efter allt som du har gått igenom de senaste veckorna förstår jag mycket väl att du kände/känner dig urlakad. Jag beundrar din envishet att du stannar kvar i "renoveringsobjektet" och inte bara kastar in handduken och - ja, flyttar till en tvåa i RIM-bygget 40 meter från dig. Till exempel - nej, jag skojar bara, eller gör jag;-)
Kul med Timothy? Är det ett skolprojekt eller resar han över Atlanten på jobb?
Efter stormen Amy som var värre på västkusten är här, men ändå, så vet jag vad "bråte" betyder. På min balkong alltså. Och alla grannar som använder lecakulor i sina blomsterlådor borde strypas;-)
6 oktober 2025 kl. 00:43
LillaSyster sa…
Klart att du behövde ladda batterierna efter alla turer och med hantverkare omkring dig. Ta du en lugn start på veckan. Och kaklet- så vackert! Kram
6 oktober 2025 kl. 07:34
Tove sa…
Våra barnbarn är närvande i oss och med oss var de än befinner sig med sitt i livet och var vi själva än befinner oss. Skönt att genomskinligheten läker ihop som du skriver, ett par dagar gör sitt och så vän på besök gör också sitt. Hoppas Timothys resa blir bra!
Kram
🧡💛
6 oktober 2025 kl. 07:40
Eval8 sa…
Så bra att du tog en paus. Det är viktigt att känna efter, så man inte på ren rutin fortsätter klampa på. Både kropp och knopp behöver vila ibland.
Hoppas resan gick bra och att barnbarnet kommer dit han ska utan onödigt krångel!
Glad måndag!
6 oktober 2025 kl. 10:25
Anita, de fyra blomsterhaven sa…
Så är det ibland ... och då är det bra med en återhämtningspaus. Det är ju mycket som händer runt er nu. Skönt att höra att du känner dig bra igen.

Kram
6 oktober 2025 kl. 11:01
Susjos sa…
Skönt att vila upp sig under några dagar, det behöver vi alla! Trevligt att få umgås med en god vän!
Fint att höra att du är på banan igen!
Sköt om dig!
Varm Kram
6 oktober 2025 kl. 21:12
Äventyret framtiden sa…
femfemman,

man får ju vara det och jag är inte genomskinlig längre efter en helg i vilans tecken.
God dag sent omsider.
Kram
8 oktober 2025 kl. 13:38
Äventyret framtiden sa…
BP,

haha, tur att du skojar, för flyttar över gränden gör jag inte.
Timothy är på jobb, är egen företagare inom AI.
Lecakulor, du kan ju samla in dem och ha i reserv om du vill kasta dem på någon granne. Haha...
8 oktober 2025 kl. 13:39
Äventyret framtiden sa…
LillaSyster,

batteriladdning är av nöden ibland så man inte blir helt urladdad och ur bruk. Kaklet är vackert, vi gillar det. Kram
8 oktober 2025 kl. 13:40
Äventyret framtiden sa…
Tove,

ja, så är de, både barn och barnbarn. Jag är inte genomskinlig längre efter helgens vila.
Jadå, Timothy har det bra. Tack för hans skull.
Kram🤗💕
8 oktober 2025 kl. 13:42
Äventyret framtiden sa…
Eval8,

Ja, paus ska man ta när man känner att man inte ska ...ungefär så.
Det har gått bra för Timothy, tack!
Glad onsdag får du från mitt håll! 🤗🤗
8 oktober 2025 kl. 13:43
Äventyret framtiden sa…
Anita, de fyra blomsterhaven,

exakt, mycket mänskligt med andra ord. Tack Anita!
Kram
8 oktober 2025 kl. 13:44
Äventyret framtiden sa…
Susjos,

ja, det behöver vi alla!
Tack detsamma!
Varm kram till dig med!
8 oktober 2025 kl. 13:45
Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Ett oförglömligt fyrverkeri får avsluta året

Bild
För ett år sedan idag, stod vi på "vår" balkong i Funchal ( Madeira) och tittade på det mest storslagna fyrverkeri som vi någonsin har varit med om. Det var magiskt, stort och euforiskt allt detta hejdundrande, gnistrande och smällande. Alla kände sig säkert förvissade om att det nya året skulle bli hur bra som helst. Så är vi ju, vi människor. Vi är optimister för det mesta. Och visst har år 2020 haft mycket gott med sig men vi vet ju alla att det också har varit väldigt svårt och jobbigt för många, många och att vi kommer att känna av allt detta också under det år som är på kommande. Nu i dagarna har jag tagit ett beslut om min närmaste framtid.  Jag tänker ta bloggpaus! Japp! Det har vuxit fram redan under tidig höst men så kom jag på att jag hade så  många krubbor och granar och ja, ni vet, så jag bestämde mig för att se tiden an ett tag framöver i alla fall. Men nu känns det som att det ska ske!  Jag avslutar bloggåret med ett bamsestort fyrverkeri och går in i de...
Läs mer

Fader vår-trädet

Bild
   "Vad är det där för något ?", frågade vi varandra samtidigt.    Både Uffe och jag är nyfikna nördar när det gäller växter av olika slag och    var vi än går fram så hittar vi någonting längs vägen som vi måste titta lite närmare på, diskutera,    ja, snudd på examinera, åtminstone ur minnet. (det som en gång har funnits där och som det    kanske finns en liten gnutta kvar av.)    För det mesta vet vi svaret efter en stund eller åtminstone så tror vi det, men    den här gången gick vi bet.    Vi var i Spanien, närmare bestämt i en förort öster om Malaga vid namn    El Palo när vi såg de stora, höga träden med klasar av bär som hängde ner från de i    övrigt nakna grenarna. Uffe som är mera bevandrad i växtfamiljerna än vad jag är,    tyckte att det vid första anblicken såg ut som en ask av något slag men skakade i nästa stund    på huvudet. -"Det stä...
Läs mer

Öronbedövande

Bild
När jag i  Ia mitt i livet-bloggen läste om cikadorna på Kreta, blev jag påmind om att jag har en bild av denna märkliga insekt i mitt eget bildarkiv. Vi undrade vad det var som lät så öronbedövande redan ett par kvarter innan vi nådde vårt mål för dagen i mitten på september 2017 då vi var i Gamla stan i Rethymnon. (Kreta) Mitt i allt så var Uffe försvunnen. Jag gick där ensam på trottoaren och pratade högt för mig själv, i god tro att han var hack i häl på mig Samtidigt ville en värdinna till en taverna som vi (jag) gick förbi, att vi skulle äta lunch hos henne. "I have lost my husband", svarade jag spontant, vilket jag insåg precis när jag svängde mig om.  Lite underförstått att vi nog inte skulle ha någon lunch. "No, no, he is there", fick jag  till svar och så pekade hon på Uffe som stod under ett stort träd på andra sidan gatan och tittade upp i kronan. Hon gick raskt över gatan tillsammans med mig och så visade hon oss vem spelmannen var...
Läs mer