Invigd igen

Man kan ju alltid se till att ha någonting att fira och det har tydligen blivit så att vår nyrenoverade terrass får vara föremålet för att vi ska ha lite extra kul de här dagarna.

Senaste tisdag för snart en vecka sedan så blev den invigd tillsammans med andra goda vänner/grannar över en tallrik med kycklingpasta. 

Igår blev den invigd igen med våra goda vänner från Budapest...Jag tänker alltid på Fest i Budapest när jag ser ordet Budapest. Den boken läste jag för många år sen och fortfarande minns jag vissa detaljer i den särskilt bra. Det var också den boken som förde oss samman med A. o M. plus att M. råkade fråga mig som min bordsgranne vid ett långbord, om jag kände till Åland, (av alla platser i världen), då vi satt bredvid varandra på en restaurang.  

M. kunde mycket om Åland och eftersom han nyss hade fått veta att vi var från Finland så tyckte han att han kunde fråga mig om Åland samtidigt, för där hade han varit. Jag kunde ju glatt konstatera att jag kände till Åland jag också, riktigt bra faktiskt. Där har jag också varit. 😉❤️

Sen dess träffas vi regelbundet, äter tillsammans, går på utställningar, konserter och så vidare. Vi har det mycket bra tillsammans och det hade vi igår också när vi invigde terrassen igen..

     Vi fick en Kent-mango och en Tommy-mango som blommor...båda från Madeira. Arterna heter så...

     

En burk hemlagad björnbärssylt står nu i vårt kylskåp, en flaska vin ligger i vinstället och en pytteliten burk med små frön av falsk vitlök...till den återkommer jag när jag har sådd på gång. 

     

Efter champagne med tilltugg i uterummet, det småregnade på terrassen, så satte vi oss till lite plockmat vid bordet. (första fotot)  En sallad, rökt lax (U. är "storrökare" och kan den saken väldigt bra) ostar, nybakt bröd, melon, öl och vatten. Sen åt vi lite Pingo sockerkaka till efterrätt men vi blev nästan mätta bara av se på den. Det fanns inte rum i våra magar längre...

På vägen hemåt igen fick A. en kruka med en maracujaplanta...jag har haft vissa bekymmer om vart jag ska sätta den. Nu är det problemet löst.

Hon ville gärna ha den, trots att M. är lite motsträvig som vissa andra män kan vara.😉 Men när han insåg att det var den goda passionsfrukten det gällde så lovade han på stående fot att han skulle jordlägga hela deras terrass om hon så ville.

Numera bor den i stadsdelen Santa Luzia.

A. och jag var in i det inte helt klara förrådet och hon gick igång..."så kul det kan bli härnere" Hon konstaterade att det är praktiskt för min del om jag kommer ner från grannarna och har druckit likör. Orkar du inte ända fram till den egna trappan kan du sova över här istället. Bra tanke...jag kan knyckla ihop mig lite så går det nog hur bra som helst. Vi har kul som ni förstår. Sen kom vi på att vi kunde ha förrådet till lekstuga för barnen på gränden. Märk väl VI. Hon var helt med i leken så att säga. 

Nåja, någonstans ska jag förstås ha alla krukor och andra attiraljer också.  Jodå, ni ska få komma in i det lilla förrådet med egen trappa längre fram. Hantverkarna är inte klara där ännu. De har så mycket arbete på andra ställen som bara måste åtgärdas och som är utlovat sedan länge. 

Tålamod Karin, träna tålamodet! 😐😉

 Ha en bra måndag alla!

                                                      Karin Eklund, Funchal; Madeira