Veckans foto/ 19 och Skyltsöndag trots allt.

Idag blandar jag hejvilt, dels Åkes Veckans foto och så Christians Skyltsöndag trots allt...

                        
                        Jag fick aldrig till det att Hoppa på tåget igår då solen stod på Åkes agenda..
                        Det var så skönt att sitta under parasollet istället. Solen skymtar genom tyget.
                        Nu har vi sommar som det heter duga om och 
                        Solen får vara med i Veckans foto idag istället.


 En solig frukost blir det varje morgon.Portugal och Madeira levererar frukt och bär, god ost på brödet. Himlen känns nära. Kaffe och vatten till det...

 
Vi är ute och rör på oss som vanligt, några kilometer blir det varje dag...Det är bara 40 km som gäller längs rua Conde Carvalhal längs den här sträckan, så vi gick lååångsamt    😉😉😉



                        Ett kort stenkast ifrån oss har en mobil jättebra låda tagit plats...
                        

Tio olika fack för återvinning av olika slag, sådan återvinning som inte går att lägga i de vanliga returdepåerna. Boa boa Funchal! Det blir bara bättre och bättre dag för dag...

Utensílios de cozinha= Köksredskap, Lãmpadas fluorescenters= Lysrör 
Porcelanas e cerãmicas= porslin o keramik    

På andra sidan av behållaren finns sju fack till för bl.a. batterier, cd-skivor etc...

P

En vy lite längre ner från vårt håll..


                                                    Jag "tog" en ros med mig hem...


                         Hemma i den egna lilla täppan har en senkommen gladiolus slagit ut. Jag hade redan 
                         börjat att klippa ner kompisarna som var vissna när det plötsligt poppade upp en som 
                         ville vara med i alla fall. Glädjande nog. 
                         Jag lade krukan i täppan så att alla som går förbi kan glädjas åt den senkomna sötnosen.



Lill-Ronaldos teckning. Först förstod jag inte vad den föreställde men sen såg jag. Ibland tar det lite tid innan polletten faller ner. En bro mellan oss. Jag är här och där ligger Nepal med Tibet/Himalaya i bakgrunden; deras hemland. En så fin symbolik. 


                        R:s teckning föreställer detsamma men över hennes Nepal skiner en SOL. 
                    
                       Mina små rara grannar öppnar ögonen på mig. Barn är kloka. När språket inte
                       räcker till så kan man teckna det. 
                       
Jag blev rörd när jag såg att det fanns räcken på broarna mellan oss. Ingen risk att vi ska falla ner när vi besöker varandra. Gullungar ! 

En trevlig söndag önskas!

                                               Karin Eklund, Funchal; Madeira

Kommentarer

LillaSyster sa…
Fina teckningar och avancerat att måla sådana räcken, för de är ju inte så gamla barnen.
Din frukost- mmmmm! Här blir det kaffe, ägg och och lite yoghurt toppad med några valnötter. Ha en bra söndag!
6 juli 2025 kl. 07:08
Åke sa…
Här var det blandat här var det glatt :) Trevlig söndag på dig ;)
6 juli 2025 kl. 09:31
Znogge sa…
Fina bilder från veckan och härliga teckningar från barnen.
Vilken tilltalande frukost. Här blir det en grötbulle i dag :D

Kram
6 juli 2025 kl. 09:42
Tove sa…
Det här är lite småaktigt av mig kanske - men har du någon möjlighet att lägga kommentarsfältet rakt under inlägget så att det är kvar när en ska kommentera?
Om jag vill gå tillbaka för att kolla igen - så försvinner ju kommentaren och jag får börja om, dina inlägg är ofta långa - och mitt närminne kort - och jag vill ändå ha med mig allt , det är ju glädjen med att läsa blogginläggen 😊
Hur som, ett härligt inlägg och barnens budskap i teckningarna är helt fantastiska!
Ha det 🥰
Ha det
6 juli 2025 kl. 10:23
Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Ett oförglömligt fyrverkeri får avsluta året

Bild
För ett år sedan idag, stod vi på "vår" balkong i Funchal ( Madeira) och tittade på det mest storslagna fyrverkeri som vi någonsin har varit med om. Det var magiskt, stort och euforiskt allt detta hejdundrande, gnistrande och smällande. Alla kände sig säkert förvissade om att det nya året skulle bli hur bra som helst. Så är vi ju, vi människor. Vi är optimister för det mesta. Och visst har år 2020 haft mycket gott med sig men vi vet ju alla att det också har varit väldigt svårt och jobbigt för många, många och att vi kommer att känna av allt detta också under det år som är på kommande. Nu i dagarna har jag tagit ett beslut om min närmaste framtid.  Jag tänker ta bloggpaus! Japp! Det har vuxit fram redan under tidig höst men så kom jag på att jag hade så  många krubbor och granar och ja, ni vet, så jag bestämde mig för att se tiden an ett tag framöver i alla fall. Men nu känns det som att det ska ske!  Jag avslutar bloggåret med ett bamsestort fyrverkeri och går in i de...
Läs mer

Fader vår-trädet

Bild
   "Vad är det där för något ?", frågade vi varandra samtidigt.    Både Uffe och jag är nyfikna nördar när det gäller växter av olika slag och    var vi än går fram så hittar vi någonting längs vägen som vi måste titta lite närmare på, diskutera,    ja, snudd på examinera, åtminstone ur minnet. (det som en gång har funnits där och som det    kanske finns en liten gnutta kvar av.)    För det mesta vet vi svaret efter en stund eller åtminstone så tror vi det, men    den här gången gick vi bet.    Vi var i Spanien, närmare bestämt i en förort öster om Malaga vid namn    El Palo när vi såg de stora, höga träden med klasar av bär som hängde ner från de i    övrigt nakna grenarna. Uffe som är mera bevandrad i växtfamiljerna än vad jag är,    tyckte att det vid första anblicken såg ut som en ask av något slag men skakade i nästa stund    på huvudet. -"Det stä...
Läs mer

Öronbedövande

Bild
När jag i  Ia mitt i livet-bloggen läste om cikadorna på Kreta, blev jag påmind om att jag har en bild av denna märkliga insekt i mitt eget bildarkiv. Vi undrade vad det var som lät så öronbedövande redan ett par kvarter innan vi nådde vårt mål för dagen i mitten på september 2017 då vi var i Gamla stan i Rethymnon. (Kreta) Mitt i allt så var Uffe försvunnen. Jag gick där ensam på trottoaren och pratade högt för mig själv, i god tro att han var hack i häl på mig Samtidigt ville en värdinna till en taverna som vi (jag) gick förbi, att vi skulle äta lunch hos henne. "I have lost my husband", svarade jag spontant, vilket jag insåg precis när jag svängde mig om.  Lite underförstått att vi nog inte skulle ha någon lunch. "No, no, he is there", fick jag  till svar och så pekade hon på Uffe som stod under ett stort träd på andra sidan gatan och tittade upp i kronan. Hon gick raskt över gatan tillsammans med mig och så visade hon oss vem spelmannen var...
Läs mer