Nisse-Z.
Det här med att vara dagvill hör kanske sommaren till? Dagarna flyter ihop som en strid ström.
Änglatrumpeterna är inne på sin andra blomning. Den här ön levererar...
Jag plockar blommor där jag går fram. Jag knipsar inte av dem förstås utan tar hem dem i telefonen.
Så smart har livet blivit.
Jag berättade för er att vi hade fått ett tangerine-träd av grannarna ovanför oss och många tangeriner.
Det var något som påminde mig om något.
Man brukar säga att en skugga faller på ens grav.
Ett uttryck som det tog tid för mig att förstå när jag var yngre men som egentligen inte är dramatiskt
alls. Man blir påmind om något som man har "begravt"..ungefär så förstår jag uttrycket.
Sen föll polletten ner och jag drogs tillbaka till april år 1990. Oj, det är en evighet sedan. Det var dagen då vi just hade jordfäst min far och en minnesstund hölls i Mariehamns församlingshem direkt efter jordfästningen. Vi var många och "tack och lov" som min mamma sade så hade vi bakat tillräckligt med kaffebröd. Kvinnors ständiga oro är att det inte ska räcka till åt alla när man bjuder in.
Jag ska inte gå in på det här alltför djupt, vi vet alla vad det handlar om när det är begravning. Men det blev så roligt helt plötsligt. En man som fanns med bland gästerna och som var min fars vän alltsedan deras ungdom, ville hålla ett litet minnestal och givetvis, det fick alla göra som kände så. John Farrell hette mannen som var god vän med min far..Han berättade om när de båda hade jobbat ombord på ett fartyg som lade till i Tanger i Marocko.
Hur länge de låg där i väntan på last minns jag inte men alla gick förstås i land som fanns ombord förutom de som höll vakt. En av dem var John. Plötsligt så hade han fått se min far Nils komma till hamnen med en åsna som var lastad med tangeriner.
Ja, han var glad i hatten just då, det blev de alla som gick i land ..
När John berättade det här brast han själv i skratt för plötsligt hade de en åsna ombord och massor av tangeriner i byssan och en glad Nisse, som han sade.
Hur min far hade fixat det visste han inte men åsnan var Nisses!
Naturligtvis så fick åsnan gå hem igen, den hittade säkert vägen. Tangerinerna åt de upp ombord på båten. Sådana här historier berättade John F..men just den här minns jag särskilt bra. Nu när jag tittar på vårt lilla tangerine-träd så tänker jag på min pappa varje gång. Jag ler stort..den mannen hade humor om någon hade det. Kanske trädet ska få heta Nisse Z. Z efter min granne. Så blir det nog. Det här blev ett dop mitt i allt. Nu har vi ett Nisse-Z. träd på vår terrass som gör mig extra glad.
Ha en fin fredag alla!
Karin Eklund, Funchal, Madeira.
Kommentarer
Har inte sett änglatrumpet på altanen här på flera år. Var populärt för några år sedan. Nu verkar kalla var mera trendigt. Ha en fin dag! Kram
Ha en jättefin fredag
Kramar från Malin
Öppen Ridå
Önskar en fin fredag!
Kram
ja, det är ett fint minne. Det var något som vi inte kände till om pappa alls men på minnesstunden blev ljus och glad.Åsnan hittade helt säkert hem igen. De är som alla djur kan jag tänka mig..de har sin inbyggda kompass. Ja, det hoppas jag också men det kommer säkert att ta tid. Kram
just det. Sjömanshistorier är något någon borde skriva en tjock bok om. De upplevde massor, givetvis. Tack för tipset, lättskrämd är jag inte så den serien kan passa mig bra. Även nutidens sjömän har en del att vara försiktiga med..
När man har varit med i många år och lämnar världen så tycker jag att det är fint att minnas det roliga så att alla som följer en får minnas det ljusa, fina. Guldkanten ger styrka. Jag har sjömän och globetrotters av olika slag i min familj och stora släkt.
Änglatrumpeten var populär även på Åland, som krukväxt. Jag hade en jag också.
Kalla har jag också i min lilla täppa, den som har bestämt sig själv för att vara hos oss. Jag har inte planterat dem, de är två rikigt stora som blommar fint. Ha detsamma du med !
Kram
Tack! Ja, de heter säkert änglatrumpeter för att de ser ut som trumpeter. Så vackra...Tack Malin, ha en jättefin dag du med!
Kramar
Exakt så blev det. Det blev ett ljust minne tack vara många andra som lyfte upp sina minnen av pappa.
Tack detsamma!
Kram
ja, exakt och det har sin förklaring eftersom det är där tangerinerna lär ha sin hemvist. Ja, tänk vilket äventyr det blev för åsnan också Den hade det säkert bra, pappa var en stor djurvän.
javisst var det så. Det kändes fint att få skratta gott åt de minnen J. F hade. Fniss sitter sällan fel sådana stunder. Åsnan hittade säkert hem, den bodde nog inte långt ifrån kan jag tänka mig.
Tack, ja som du vet så blommar de om många gånger per år på den här ön. De vissnar, blommar, vissnar och håller på som tossingar. Tack detsamma med kram!
Begravningar behöver kanske inte vara så allvarsamma och högtidliga…
Även om jag personligen har svårt för ”eftersläckning” kalaset efter begravning. Men det beror ju på min erfarenhet.
Fint att Du minns Din far❣️
Kram åsa
tack!
Det beror på förstås. Har en kär människa levt många år så är det enklare att ha lite roligt och lyfta det sorgliga med glada roliga minnen. Är det en yngre person så är det annorlunda. Sorgen har så många ansikten.
Honom bär jag med mig, inom mig, varje dag med stor glädje! 🫶
Kram till dig med!
Karin
Å dina blommor är helt underbara - jag njuter!
Det kan jag sakna lite här i Skandinavien - blomsterprakten sommartid är aningen begränsad jämför med till exempel Madeira, som dessutom bjuder på underbara blommor året om.