Nisse-Z.

    Det här med att vara dagvill hör kanske sommaren till? Dagarna flyter ihop som en strid ström.

    Änglatrumpeterna är inne på sin andra blomning. Den här ön levererar...

    Jag plockar blommor där jag går fram. Jag knipsar inte av dem förstås utan tar hem dem i telefonen. 

    Så smart har livet blivit. 

    Jag berättade för er att vi hade fått ett tangerine-träd av grannarna ovanför oss och många tangeriner.

    Det var något som påminde mig om något. 

    Man brukar säga att en skugga faller på ens grav.

    Ett uttryck som det tog tid för mig att förstå när jag var yngre men som egentligen inte är dramatiskt 

    alls. Man blir påmind om något som man har "begravt"..ungefär så förstår jag uttrycket.  

Sen föll polletten ner och jag drogs tillbaka till april år 1990. Oj, det är en evighet sedan. Det var dagen då vi just hade jordfäst min far och en minnesstund hölls i Mariehamns församlingshem direkt efter jordfästningen. Vi var många och "tack och lov" som min mamma sade så hade vi bakat tillräckligt med kaffebröd. Kvinnors ständiga oro är att det inte ska räcka till åt alla när man bjuder in.

Jag ska inte gå in på det här alltför djupt, vi vet alla vad det handlar om när det är begravning. Men det blev så roligt helt plötsligt. En man som fanns med bland gästerna och som var min fars vän alltsedan deras ungdom, ville hålla ett litet minnestal och givetvis, det fick alla göra som kände så. John Farrell hette mannen som var god vän med min far..Han berättade om när de båda hade jobbat ombord på ett fartyg som lade till i Tanger i Marocko.

Hur länge de låg där i väntan på last minns jag inte men alla gick förstås i land som fanns ombord förutom de som höll vakt. En av dem var John. Plötsligt så hade han fått se min far Nils komma till hamnen med en åsna som var lastad med tangeriner.

Ja, han var glad i hatten just då, det blev de alla som gick i land ..

När John berättade det här brast han själv i skratt för plötsligt hade de en åsna ombord och massor av tangeriner i byssan och en glad Nisse, som han sade. 

Hur min far hade fixat det visste han inte men åsnan var Nisses! 

 Naturligtvis så fick åsnan gå hem igen, den hittade säkert vägen. Tangerinerna åt de upp ombord på båten. Sådana här historier berättade John F..men just den här minns jag särskilt bra. Nu när jag tittar på vårt lilla tangerine-träd så tänker jag på min pappa varje gång. Jag ler stort..den mannen hade humor om någon hade det. Kanske trädet ska få heta Nisse Z. Z efter min granne. Så blir det nog. Det här blev ett dop mitt i allt. Nu har vi ett Nisse-Z. träd på vår terrass som gör mig extra glad. 

Ha en fin fredag alla! 

                                                  Karin Eklund, Funchal, Madeira.