A meio da semana/ Mitt i veckan

Otroligt nog så är vi där igen, mitt i veckan. Tiden rusar känns det som och ändå tycker jag själv att jag tar det lugnare än vanligt. Märklig ekvation men så är det. Allt handlar till syvende och sist om hur man upplever tiden som man har till sitt förfogande. 













Nu ska jag inte bli mera filosofisk än så, utan jag tar tag i svaret på frågan om vad som fanns på bild i måndagens inlägg

Det är elkablarna i luften utanför vår terrass som blir till guld vid tio-tiden på kvällarna, då de lyses upp av gatlyktor och annat i mörkret. Ett vackert fenomen eller hur? Guldtrådar i luften

**********

En uppdatering behövs. Jag skrev osant i samma inlägg i måndags. Stolen  är inte alls av kork. Det är jag som var korkad.  Förlåt, förlåt! 




 Plötsligt så fick jag ordning i oordningen på flera      lappar jag har tagit foton av och lapparna föll på de rätta platserna.

Fåtöljen som heter Dome kombinerar mångsidighet och elegans och är lämplig med eller utan kupol/ det lilla ryggstödet. Klädsel, tyg, skum och trä. Ungefär så står det på portugisiska och engelska.
Designer är André Teoman Studio.  Titta in på hans sida så får ni se ännu mera av Dome som t-ex soffgrupp etc.



Jag ska rengöra vår bäddsoffa, som vi har i vårt tv-rum. Sen uppstår frågan som alltid, varför är all text så liten på mycket som man köper nu för tiden? Både glasögon och förstoringsglas måste till ibland. Naturligtvis så känner jag nog redan till hur man använder den här typen av produkter men likväl läser jag på.. De flesta produkter är nya här för min del. De produkter vi använde på Åland finns inte här och då "tar jag om " så att säga för att känna mig säker. Ändå var den här texten ganska stor i jämförelse med en hel del andra produkter som vi har köpt ....
Dagens gnäll är förbi i och med detta.😊


Jag fångade en anona härom dagen på bild. Vaniljäpplet som är så gott. Såg också att vår lilla Da Horta på rua Bom Jesus hade tagit in sådana. Om de var härifrån frågade jag inte, jag hade redan köpt jordgubbar, körsbär, tomater, äppel, apelsiner, bananer, persikor, nektariner, paprika och potatis. Men nästa gång så kanske det blir anonaköp..om de är från Madeira. 

Idag blev det så här...

Ha en bra onsdag alla!

                                            Karin Eklund, Funchal; Madeira

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Ett oförglömligt fyrverkeri får avsluta året

Bild
För ett år sedan idag, stod vi på "vår" balkong i Funchal ( Madeira) och tittade på det mest storslagna fyrverkeri som vi någonsin har varit med om. Det var magiskt, stort och euforiskt allt detta hejdundrande, gnistrande och smällande. Alla kände sig säkert förvissade om att det nya året skulle bli hur bra som helst. Så är vi ju, vi människor. Vi är optimister för det mesta. Och visst har år 2020 haft mycket gott med sig men vi vet ju alla att det också har varit väldigt svårt och jobbigt för många, många och att vi kommer att känna av allt detta också under det år som är på kommande. Nu i dagarna har jag tagit ett beslut om min närmaste framtid.  Jag tänker ta bloggpaus! Japp! Det har vuxit fram redan under tidig höst men så kom jag på att jag hade så  många krubbor och granar och ja, ni vet, så jag bestämde mig för att se tiden an ett tag framöver i alla fall. Men nu känns det som att det ska ske!  Jag avslutar bloggåret med ett bamsestort fyrverkeri och går in i de...
Läs mer

Fader vår-trädet

Bild
   "Vad är det där för något ?", frågade vi varandra samtidigt.    Både Uffe och jag är nyfikna nördar när det gäller växter av olika slag och    var vi än går fram så hittar vi någonting längs vägen som vi måste titta lite närmare på, diskutera,    ja, snudd på examinera, åtminstone ur minnet. (det som en gång har funnits där och som det    kanske finns en liten gnutta kvar av.)    För det mesta vet vi svaret efter en stund eller åtminstone så tror vi det, men    den här gången gick vi bet.    Vi var i Spanien, närmare bestämt i en förort öster om Malaga vid namn    El Palo när vi såg de stora, höga träden med klasar av bär som hängde ner från de i    övrigt nakna grenarna. Uffe som är mera bevandrad i växtfamiljerna än vad jag är,    tyckte att det vid första anblicken såg ut som en ask av något slag men skakade i nästa stund    på huvudet. -"Det stä...
Läs mer

Öronbedövande

Bild
När jag i  Ia mitt i livet-bloggen läste om cikadorna på Kreta, blev jag påmind om att jag har en bild av denna märkliga insekt i mitt eget bildarkiv. Vi undrade vad det var som lät så öronbedövande redan ett par kvarter innan vi nådde vårt mål för dagen i mitten på september 2017 då vi var i Gamla stan i Rethymnon. (Kreta) Mitt i allt så var Uffe försvunnen. Jag gick där ensam på trottoaren och pratade högt för mig själv, i god tro att han var hack i häl på mig Samtidigt ville en värdinna till en taverna som vi (jag) gick förbi, att vi skulle äta lunch hos henne. "I have lost my husband", svarade jag spontant, vilket jag insåg precis när jag svängde mig om.  Lite underförstått att vi nog inte skulle ha någon lunch. "No, no, he is there", fick jag  till svar och så pekade hon på Uffe som stod under ett stort träd på andra sidan gatan och tittade upp i kronan. Hon gick raskt över gatan tillsammans med mig och så visade hon oss vem spelmannen var...
Läs mer