Var finns vimplarna?

Plötsligt så kom jag ihåg att vi har alla vimplar någonstans som Birgit, min svärmor, köpte på resan som jag började skriva om igår. 

Jag visste med bestämdhet att jag packade ner dem i flyttlasset som kom hit i en container till Madeira när vi flyttade från Åland. Men var sjuttsingen är dom? Jag har letat och letat och började tro att de hade förkommit på resan när det blev ompackningar i Sverige från en liten lastbil till en stor container som åkte vidare hit med flera flyttlass för olika nordbor som bor här på ön. Jag sade inget åt U. för jag ville vara säker på att vi inte hade vimplarna här först. Ni vet, det är ju onödigt att väcka björnen som sover..😉Så blir det som det blir...det ena ger det andra. 

Det tovade hantverket som vi köpte av Lisette Friberg i Sverige är utsatt för barn och hundar som kommer hit. De vill leka med dem, självklart, men de är inte några leksaker och igår kände jag att nu får det vara nog, jag vill inte gömma undan de vackra fåglarna och lill-katten varje gång vi får barn/hund-besök.

Så jag klättrade upp på stegen för att rengöra skänkens "tak"..men se där! Där ligger ju asken med vimplarna! Äntligen har jag hittat dem! De ligger ju i den asken! 

 

   Men vadå?

   Pengar!? Mycket pengar! Låt så vara att det var Monopolpengar men första känslan var lite speciell...

   

I en gammal konfektask med julmotiv fanns pjäser och tärningar..

Monopolspelet är intakt, det har alla pjäser, alla pengar...ja, det är komplett! 

Och det är Helsingfors centrum från femtiotalet som man spelar om och i...

U. minns att han och Leif fick det till en jul någon gång i slutet av femtiotalet. Så man kan väl lugnt säga att spelet är antikt och även unikt för det har svensk text .Nu för tiden är jag inte säker på att ett monopolspel om Helsingfors skulle vara tvåspråkigt längre. Finska språket tar över allt mera. 

När jag hade dammat av asken  och spelplanet ordentligt så väntade nostalgiska stunden för U. På Elisabetsgatan bodde han när han studerade till marinbiolog, i ett rum som var 6 kvm stort. Det lyxiga "tillbehöret" var en simbassäng som var 12.5 meter lång. Det kallar jag studiebostad det. Undra på att han trivdes där som fisken i vattnet.😀 Dykare och simmare som han har varit under hela livet ända fram till 24 mars-16 , då en stroke ändrade på den saken. 

Familjen Eklund bodde på Mannerheimvägen ett tag innan de flyttade till Munksnäs, innan de flyttade till Gårdsbacka där de bodde medan de byggde hus i Box. Här blev det flyttningshistorik helt plötsligt, tack vare ett Monopolspel som har legat bortglömt uppe på vår skänk i uterummet sedan vi flyttade hit. Jag har dammat och städat uppe på skänken men där uppe har det funnits konstverk och annat som har legat platt i väntan på att komma till användning, allt övertäckt med en duk och under allt detta har monopolspelet legat. 

Nu finns Lisette Fribergs konsthantverk i tovad ull där uppe tillsammans med  Aalto-vaserna. Konsthantverket är på betryggande avstånd för lystna små barnhänder och hundmunnar, men ändå på en plats där de syns och förgyller vår vardag. Jag känner mig nöjd för tillfället...

Sen berättade jag för U. om vimplarna som jag inte hittar. Jag väckte björnen ...

"Men varför har du inte frågat mig ? "blev U:.s kommentar. "Jag har tagit hand om dem och vet var de finns." 

Heureka, så glad jag blev! Vimplarna fick vi av U:s föräldrar att ha som rekvisita i vårt café med utställningssal, då de kom på besök  till oss under sommaren 2007. De hade försökt få andra i släkten att ta dem till sig  men ingen var intresserad. De kom väl till pass hos oss och gjorde många besökare glada över att se dem i trappan upp till inne-caféet Gula salen där konstutställningarna fanns. 

Nu passar det bra för mig att visa de vimplar som Birgit skriver om i sin dagbok, de inköp som gjordes där de drog fram. 

Jag missade vimplarna igår så jag visar dem idag istället. I fortsättningen så kommer jag att visa de vimplar från de orter de reser igenom i sina respektive inlägg. Märk väl, vimplarna är gamla som gatan..eller gränden

I väntan på kommande inlägg...

Jag har förminskat fotografierna rejält men det är bara att klicka på bilderna så blir de större om det finns intresse.

   

Vimplar var den tidens souvenirer och som de flesta resenärer samlade på. Familjen Eklund samlade också på klistermärken från de olika ställen de besökte. Fånigt nog så gick de inte att ta bort från bilen när den såldes, den saken hade de inte tänkt på när de friskt klistrade fast märkena. Köparen fick alla klistermärken samtidigt med bilen, berättade U. och skrattade högt. Där for bilen iväg och såg ut som en kappsäck, full av klistermärken. 

Imorgon blir det blomsterparad i Rosens tecken här inne på min blogg

Och vi ska börja spela Monopol, bara så ni vet! 😊

                                                 Karin Eklund, Funchal, Madeira