Paraden

Som jag förvarnade om i gårdagens inlägg Förberedelsen, så blir det många fotografier idag från karnevalen och paraden den 10 mars-19 då vi var i Santo da Serra på marknad. Det räcker inte med ett inlägg till paraden och alla foton jag har kvar att visa. Ändå har jag har raderat massor. Lite måtta måste det vara med allt men jag hoppas att ni kan njuta av fägringen och glädjen som deltagarna delar med sig av.

I varje karnevalståg finns det en slags drottning av något slag, någon som är vacker som en dag och som orkar stå på vagnen och vinka till folket som vilken drottning som helst brukar göra. Men de riktiga drottningarna brukar förstås få sitta bekvämt i baksätet på en limousine eller någonting liknande.

Den här fagra drottningen stod hela paraden ut och jag hoppas att hon inte frös lika mycket som hon gjorde innan, då många, faktiskt män, fanns runt omkring henne med filtar. Det såg ut som om de tävlade om vem som skulle få äran att lägga en filt runt den sköna. 

Karlar!, höll jag på att säga, men jag hann knipa fast munnen.😉 Tala om att vara sleven i grytan som alla vill röra om med. Det var riktigt roligt att se på...

    Vackra som dagen var de allihopa

Mycket arbete ligger bakom varje detalj på kreationerna. Regeringen går in med rätt stora bidrag varje år för att få till något väldigt fint för alla som deltar och är med som åskådare, turister. 

    De flesta sjunger bra som är med i karnevalståget

   Musikanter fanns det gott om, lite här och lite där placerade, i den långa paraden

                                                       Samba, har ni hört talas om samba? 

     De dansade, de räknade steg högt och hjälpte varandra i dansens virvlar. 

     De var fullt koncentrerade på varje litet steg de tog och ibland även på kamraternas steg...

     De var verkligen med fullt ut. Många timmar innan hade de tränat och tränat

 

Alla är angelägna om att det ska bli bra och alla hjälps åt. Det är fint att se de vuxna som har varit med många gånger om och hur de alltid finns där med en hjälpande hand för de unga som kanske är med för första gången. En varm blick, ett uppmuntrande leende, en liten puff. Allt är varmt och vänligt, atmosfären är god 

Här ser man skylten där det står Churros/ Malassadas. Malassadas äts med mel de cana,(sockerrörssirap). Jag visade bild av sådana här om dagen. Ett typiskt bakverk just i karnevalstider. Churros är spanskt men har vunnit marknad här alltmera. Om jag får välja så blir det en Malassadas, utan minsta tvekan. Churros och jag har aldrig blivit riktigt goda vänner. 

De kommer från olika kommuner och bär sina flaggor så att man vet varifrån de är..

Portugiserna/madeirenses är ett vackert folk och vilka huvudbonader de bar! 

                   Ett glatt folk

    

    Ett svänga på höfterna/rumpan-folk, ett bjuda på sig själv-folk

  

    Plötsligt så flög en hel drös med fjärilar in i paraden...små som stora

Camara de Lobos svängde med sin flagga

Mitt i allt så blev alla lite förvånade för varifrån kom den där figuren? En Trapalhão-figur kom lite för tidigt in i tåget. Alla fick roligt men sen gick paraden vidare, vidare 

Vita fjäderprydda nästan svävande varelser drog förbi

Små sötnosar dansade och räknade, räknade och räknade steg igen, allt skulle bli rätt och perfekt. 

Guldbaskrarna slog på sina trummor...

Någon tog fram confettipåsen...

                                      Sen regnade det confetti över alla vackra fjärilar...

                           

                                       En liten fjäril tittade stort på confettin som låg på marken..

  Sen kom hon tydligen på att det var ungefär här som de skulle dansa, hon och mammafjärilen..

   Det gick runt, runt, runt och ett litet sjå var det nog att få kjolen med på noterna.

     Men det gick ...och mitt i allt så kom det en ny sorts fjärilar bakom dem

   

    Fjärilar med blåa vingar och gröna ben..

De rörde sig på ett helt annat sätt än de fjärilar som redan hade fladdrat förbi...ok. rosa vingar hade de också. 

                                                   Jodå, det går så bra, så bra..

Ja, det var oerhört många fina vackra fjärilar som dansade förbi oss där vi stod. Den sista hade röda vingar och bakom den fjärilen kom helt säkert en fjärilskådare av något slag...

    "Bom deus! Det tar på det här livet...att jaga fjärilar är ett tufft göra..."

          Så där gör han jämnt och ständigt tycks den gulklädde fjärilsskådaren säga, med menande miner...

           "Äh, jag är ok, hej då publiken"

Och där klipper jag av paraden för idag och hoppas innerligen att ni har orkat hänga 

med hela vägen så här långt. 

Om det är slut på paraden? Glöm det! Jag sa ju att jag har tagit massor av bilder.  

Det kommer mera det kommer mera..men först nästa vecka. 

Det är bra att fördela gracerna lite grann

Det händer saker hela tiden så bara för att det inte ska bli gammal skåpmat så tar jag till lite nytt häremellan några dagar. 

                                                   Karin Eklund, Funchal, Madeira