Dagen för karneval, fettisdagen

När RIM-folket hade ledigt igår den 4 mars för att fira karneval, Carnaval som det heter här, så gjorde tornfalken lika som mössen brukar göra när katten är borta. Den dansade inte på bordet men den satte sig ner i en av fönstergluggarna på jakt efter en ödla eller en mus. Den var ensam herre på täppan så att säga, ingen störde den..





Det stora huset är under stor förvandling, men jag har ännu  inte givit den tid åt det som behövs för att kunna visa upp lite mera. Tids nog, jag väntar på att de får mera synligt gjort på utsidan. Infrastrukturen är på gång så det gungar om det hela däremot och det lägre huset är snudd på färdigt. Utemiljön är på gång. 
De ligger sannerligen inte på latsidan, byggjobbarna.




Vi hade våra vägar till Pingo Doce i Plaza för att köpa lax till specialpris..8.99 €/ kg. Naturligtvis så passade vi på. Till Avenida Pingo Doce går vi inte, trots att det ligger väldigt nära oss, men de är inte alls lika trevliga i fiskdisken där som på Plaza. Man lär sig vart man helst vill gå och där man blir bra bemött. Dessutom får vi några extra kilometer motion i våra kroppar när vi går till Plaza. Tur och retur blev det 6.6 km. Alltid något det också. 


Ca 300 meter från oss så bygger man nya lägenheter.Det byggs oerhört mycket i Funchal, överallt, överallt..


    Det här fotot tog jag den 31 januari-20 av samma ställe.  En bananplantage har gått hädan sedan dess

    

    På vägen mot Plaza gick vi förbi det här stora fina mangoträdet...

    

    Det fanns många små ämnen till den goda frukten på gång...

    

                     Nästan framme vid Plaza finns en fin antikvitets-affär.Titta på handtagen till dörren!
                     Så kan man också göra. Återanvända ett fat av mässing? Kul idé. 
                     Jag ser att det står en kvinna i jeans där i mitten. Hatt har hon också på sig. 
                     Hon förföljer mig har jag märkt...😉

                     

" Titta!, sa U. Där står min kusin!" Jag förstod faktiskt ingenting just då, men så pekade U. på åsnan..Han brukar säga att han är min burro (åsna) när vi går till vårt lilla hål i väggen, Mercadinho Brasileira (Sopronto). U. står ju alltid utanför och väntar på mig när jag handlar och sen kommer jag ut med varorna och fyller på hans ryggsäck (min också förstås). 

Undrar vad den där kusinen kostar? Den kunde ju komma hem till oss eller hur? 
En liten släktträff kunde de där kusinerna hålla. Så fin den kunde bli på muren där nere. Ödlorna skulle säkert gilla den de också. Men den är troligen alltför dyr. Vi måste gå in och höra vad kusinen kostar när butiken är öppen igen och vi har vägarna förbi. 


                          Man "karnevalade" till det lite extra för alla barn och barnsliga på Plaza..
Kl fyra igår så var det parad en bit härifrån oss men jag återkommer till det och annat mot slutet av veckan. Carnaval-en pågår t.om söndag den 9 mars. 


   Vi köpte vår lax och vände hemåt igen och på vägen tillbaka tog jag foto av den här balkongen..
   med fina sapatinhos som blommar .Venusskon är populär här på Madeira.

   

 Efter middagen ringde det på porttelefonen och där stod Z, grannen med en hjärteburk fylld av   malassadas com batata doce, som man serverar med mel de cana. sockerrörssirap. Jag frågade henne om receptet och det är hur lätt som helst fick jag veta. Sen berättade hon utförligt hur jag skulle göra och faktum är att  allt hon sade stämmer med receptet som jag hittade på nätet. 

Hjärteburken hade jag fört till dem dagen innan, fylld av små rutor av äppel/päronkaka med kanel. Nu kom den tillbaka fylld av sonhos/drömmar som man också kallar malassadas. Deras son hade ätit upp alla små rutor av äppel-päronkaka, de fick bara en bit var de andra😉...de var så goda..det bara sade smack, smack..och så var de slut. 😋 Så fint tänkte jag, då vet jag vad fiskaren/sonen i deras familj ska få nästa gång han ger oss fisk. En jättestor burk med små rutor av äppel/päronkaka. Det är fint att få veta att det man ger går hem så att säga. 


Gick hem gjorde malassadas/sonhos hos oss också. Vi åt två var och sen dog vi nästan av matkoma...men bara nästan. Det finns ju flera sonhos kvar ännu och vi måste ju leva för att kunna äta upp dem alla. Är det karneval så är det. 

Jag återkommer till karnevalen mot slutet av veckan. 



Idag fyller min absoluta favoritson Jon år, den enda son jag har. 💗
På söndag fyller min absoluta favoritdotter Nann år, den enda dotter jag har. 💗 

På söndag firar de sina födelsedagar tillsammans, så där som de alltid gjorde när de var små. 
Nu firar de med sina respektive familjer, så de blir många runt bordet med chokladtårtan och allt det andra goda till. 

Underbara älskade människor, jag är så tacksam för att ni valde att komma till världen via mig!💖💖



                                                         Karin Eklund, Funchal, Madeira


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Ett oförglömligt fyrverkeri får avsluta året

Öronbedövande