Vackra detaljer...
De här stengångarna ser man lite varstans i stan och på andra ställen på Madeira också förstås. Det är så genialt egentligen. Det är ett plock, plock, plock, men ni skulle se hur snabbt de skickliga stenläggarna reparerar gångar, vägar. På ett huj. Bort med stenarna, gräva där det behövs, reparera och så tillbaka med allting igen och det märks inte ens att något har hänt eller något har gjorts. Smart tycker jag och väldigt vackert. Stenarna kallas till madeirastenar, lite kul i sig för madeira betyder trä...
Jag blir så glad när jag ser att det finns yngre förmågor med bland de äldre som håller stans stenläggningar i skick. Hantverket lever.
Ett tak tog jag med mig hem häromdagen då jag gick förbi...
Den här hade bästa belysningen för fotografering utan blixt.
Museét är inrymt i ett före detta palats. Palácio de São Pedro, vilket man lätt kan se på alla fina detaljer
Aha, ska man lyfta på kjolen? ..Ja, då kanske det skulle fungera.🤔 Förmodligen skulle jag ändå åka på ledstången ner så underkjolarna skulle fladdra runt öronen på mig och jag skulle landa med en ljudlig duns!
Stängerna är smidda, det kan jag ge mitt huvud i pant på. ( har jag lovat för mycket nu?)
Nu är det färdigt "rundat " för min del idag, nu ska det språkas på Academian igen.
Vi tre elever är lika "råddiga" (åländskt uttryck) allihopa i våra hjärnkontor
efter en månads intensivkurs. INTENSIV
Pouco louco (lite tokiga) är vi ungefär. Vi kan inte ens prata våra egna hemspråk ordenligt längre.
Vi blandar språk hejvilt, engelska, portugisiska, svenska, finska, tyska, ryska m.m.
Vi skrattar och har det bra och jag som inte är den yngsta i gänget kan berätta en hel del
om det ryska konsulatet i Mariehamn, om Maria Alexandrovna som har givit namn åt staden osv...
De ännu yngre sitter där och tittar på mig som om jag var från en helt annan planet än vad de är.
(Sirius eller så). Finns det verkligen någonting ryskt i Mariehamn?
Sen berättar de om sina städer i sina länder och det gör vi på bästa sätt och efter bästa förmåga på
portugisiska med hjälp av Melissa som finns där som en räddande ängel när vi stapplar...
Imorgon hoppar jag på tåget tillsammans med lokförare Åke och alla de andra.
Ha det bra alla och njut av fredagen!
Karin Eklund, Funchal, Madeira
Kommentarer
Tja att åka på ledstången är ju ett smidigt sätt att ta sig ner. När syrran var liten så höll hon i ledstången, satte rumpan mot väggen och hade högerfoten på den breda listen under ledstången. Det hördes först 1 dunk då var lilla biten avklarad efter 2a dunket var den långa biten åkt och sedan tredje dunket då hon hoppade av nere i hallen. Ha en fin fredag!
Så roligt att olika nationaliteter träffas och att ni kan delge varandra samtidigt som ni förenas kring ett nytt språk.
Önskar en fin fredag!
Visst kan man drömma när man ser en sådan trappa. Men jag skulle nog också snubbla på kjolen :)
Fortsatt lycka till nu på kursen!
Kram
Fantastiskt bra gjort att lära språk för det har man ju användning av då man är ute och reser som ni. Bra jobbat.
Ha nu en skön fredag och helg
Kramar från Malin
Öppen Ridå
Underbara konstruktioner där och fint fotat.
Ha det bäst nu.
Ha en fin fortsättning på denna fredag 👋 åsa
Sedan är taket så himla fint också, det runda med tegelplattor.
Så Madeira betyder alltså trä ... DET hade jag inte kunnat gissa. Undrar varför din ö fått det namnet?
KUL bilder, Karin. Ha nu en riktigt fin helg på din träiga ö!! HIHI!!
ja, det är supervackra.
Det är ett smidigt sätt att ta sig ner på, både på rumpan och med på magen...med rumpan först. Underbar berättelse om din syster...sånt där glömmer man aldrig bort.
Ha en fin kväll; min dag blev bra! Tack!
ja, de är fantastiska och de finns lite överallt här. Ja, tänk om man hade en sådan trappa, jag kan bara hålla med dig.
Det var ju den snabbaste vägen ner att ta till ledstången. Minns att vi gjorde det i skolan också men då på järnledstänger...men det gick det med.
Det är roligt på lektionerna, men snart är den saken förbi. En vecka till och så väntar annat.
Tack detsamma!
de är oerhört vackra. Man ser de här männen lite här och var sittandes på baken och jobba med stenarna. Ja, det är fint att hantverket lever vidare.
Tack snälla!
Kram
här är den typen av stenläggning väldigt väldigt vanlig.
Tack...
Vi är inte ute och reser längre, vi bor här och därför är det viktigt för min del att kunna språket. Tidigare så räckte det bra med engelskan, när vi var på mera resande fot, men nu är det annorlunda. Vi bor bland lokalbefolkningen...ja, det är viktigt för min del.
Ha en fin helg och stort tack Malin!
Kram
det finns så många vackra smideskors på gravgårdarna på Åland, bl.a . i Jomala men på flera andra ställen. De kunde göra livet skönt ända in i döden. För snart trettio år sedan så blev många smeder på Åland, då det gavs utbildningar. Jag har en väninna som är en duktig smed, men känner flera andra. De håller till i Sjökvarteret där det finns minst en smedja i dagsläget. Det krävs lite styrka absolut..
ja, det är verkligen bra, precis som det ska vara.
Tack och ha det bäst du med!
ja, det är vackert. De samlar upp stenarna på stränderna, havet ger ...
Jag tror att du kan göra det men vet inte var man ska lägga beställningen. Ganska många stenlägger sina trädgårdsgångar här i dagsläget, när de renoverar gamla quintor och liknande, men stenarna är inte billiga har jag fått höra.
Tack och tack detsamma! 🤍
jag kan ju tänka mig det att du skulle trivas som fisken i vattnet.
Madeira fick sitt namn av dem som först hittade hit, fastlandsportugiserna. Det fanns mycket träd här och då blev det naturligt att kalla ön Madeira, trä eller timmer.
Tack Annika, ja, det ska jag ha! 😉😊
valven är så vackra...i den miljön skulle det verkligen vara fint att julpynta. Jag är rätt sparsmakad vanligtvis men just där fick jag längtan..
kul, då ska jag titta in på dina smidesbalkonger. Smidet här kommer från fastlandet..
Ja, vi skulle ha kul vi tre, jag är fullständigt säker på det.
Ha detsamma!
Kram
Att jag fastnar på just stenläggningen är att det är ett riktigt hantverk som mig vetande bara finns kvar i Funchal.
Minns också att jag beundrade dessa konstverk, tills det började regna och jag halkade på stenarna...
Smidesbalkongerna är ju alltid en riktigt fröjd för ögat, och ett fint hantverk dom med.
jag kan förstå det, för det är vackert..
Jag känner däremot inte till om Funchal är ensam om det här hantverket men det är fullt möjligt. Jag är glad att de håller det vid liv.
Smidesbalkongerna är som smycken..