Vackra detaljer...

 

De här stengångarna ser man lite varstans i stan och på andra ställen på Madeira också förstås. Det är så genialt egentligen. Det är ett plock, plock, plock, men ni skulle se hur snabbt de skickliga stenläggarna reparerar gångar, vägar. På ett huj. Bort med stenarna, gräva där det behövs, reparera och så tillbaka med allting igen och det märks inte ens att något har hänt eller något har gjorts. Smart tycker jag och väldigt vackert. 

Jag blir så glad när jag ser att det finns yngre förmågor med bland de äldre som håller stans stenläggningar i skick. Hantverket lever. 

   Ett tak tog jag med mig hem häromdagen då jag gick förbi...

     Stuckatur...så heter det väl?  I taket på Museu Natural e História kan man se flera sådana skönheter. 

     Den här hade bästa belysningen

 Museét är inrymt i ett före detta palats. Palácio de São Pedro, vilket man lätt kan se på alla fina detaljer

   

    Äldre fönster är så vackra...

Här kan jag se mig själv för drygt hundra år sedan gå ner i  en lång klänning av finaste grönskiftande taft...fras, fras..Haha, jag skulle snava i fållarna och falla pladask, men drömma kan man ju alltid eller hur? 

Aha, ska man lyfta på kjolen? ..Ja, då kanske det skulle fungera.🤔 Förmodligen skulle jag ändå åka på ledstången ner så underkjolarna skulle fladdra runt öronen på mig och jag skulle landa med en ljudlig duns! 

    Oj, oj, tänk bara att få pynta till jul här. Annika, du skulle gilla att vara med eller hur? 

 Jag studerade inte den sköna avslutningen på stentrappan, är den handsmidd eller är den svetsad, det var frågan det. Kanske inte svetsad alls när det kommer till kritan, jag ser nitar längre ner på skönheten.

Stängerna är smidda, det kan jag ge mitt huvud i pant på. ( har jag lovat för mycket nu?) 

    Undrar vem som har stått där en gång i tiden ?

    Man kan runda hörnet också tycks det som...

   Nu är det färdigt "rundat " för min del idag, nu ska det språkas på Academian igen.

 Vi tre elever är lika "råddiga" (åländskt uttryck) allihopa i våra hjärnkontor efter en månads   intensivkurs. INTENSIV

 Pouco louco (lite tokiga) är vi ungefär. Vi kan inte ens prata våra egna hemspråk ordenligt längre. 

 Vi blandar hejvilt, engelska, portugisiska, svenska, finska, tyska, ryska m.m.

 Vi skrattar och har det bra och jag som inte är den yngsta i gänget kan berätta en hel del om ryska   konsulatet i Mariehamn, om Maria Alexandrovna som har givit namn åt staden osv...

 De ännu yngre sitter där och tittar på mig som om jag var från en helt annan planet än vad de är.

 (Sirius eller så)  

 Sen berättar de om sina städer i sina länder och det gör vi på bästa sätt och med bästa förmåga på 

 portugisiska med Melissa som en räddande ängel när vi stapplar...

 

 

   Imorgon hoppar jag på tåget tillsammans med lokförare Åke och alla andra. 

  Ha det bra alla tills dess och njut av fredagen! 

                                                       Karin Eklund, Funchal, Madeira