Rostig skönhet
 |
| Det här rostiga kärrhjulet stod i Borgboda på Åland för många år sen.. |
Det är lite speciellt detta med rost. Vi vill inte att någonting ska rosta men likväl så är rost så omtyckt
i många olika sammanhang. I trädgårdssammanhang är rost mycket omtyckt. Det lärde jag mig då vi
sålde bort allt rostigt vi hade i vår trädgård innan vi flyttade hit.
Milda Matilda...jag hade aldrig förstått att vi satt på en mindre förmögenhet vad gällde rostiga saker..
Jag sålde det mesta via Internetauktionen "hemma" på Åland. (nu är hemma här
och här vill jag inte alls ha rost. Här motarbetar jag rosten så mycket jag orkar och kan.😊)
De rostiga sakerna gick åt som smör på heta stenar, ibland till förundrat höga priser..
Vilket jag förstås inte var missnöjd med alls men ändå undrade jag..
Uffes föräldrar var samlare och vi fick en del av samlingarna för att använda som rekvisita i vårt café och vår hantverksbutik.
Nej, ingenting finns kvar hos oss längre, vissa saker såldes, vissa stannade kvar i huset vi sålde och en del gavs bort.
Någon annan gång så här. Wilhelm, ett av barnbarnen, tyckte att det var ett jättebra ställe
att ha ballongerna på. Glasflötena syns knappt
 |
| Vid besök vid ett rombränneri här på Madeira såg jag de här mojängerna |
Det här KAN vara en gammal ångpanna, men jag vet inte. Den stod rätt länge på Praia Formosa men nu tror jag inte att den finns kvar där längre. Jag har i alla fall inte sett den...
Så där ja, nu lägger jag haspen på för den här gången. Det finns mera rost i mina arkivgömmor och jag städar med jämna mellanrum i avkopplande syfte, så det kommer helt säkert mera ...
Ha en skön onsdag alla!
Karin Eklund, Funchal, Madeira
Kommentarer
Håller med om att en röd ros hade förgyllt bilden med den frostnupna rosten...som i sig är fin.
Kram
Mycket villhöver i dina fina bilder idag.
jag undrar, jag har funderat runt det här med rostfenomenet, om det är tidens tand, patinan som fascinerar. För på rätt ställe är rost väldigt vackert..snudd på själslig blir känslan, lite tidens tand som berättar om det som en gång var..det finns så mycket mera än bara rosten i det hela. Atmosfären fylls...
Ändå vill jag inte ha alltför mycket rost i min omgivning, bara i lagom doser så man SER skönheten.
Här i vår lilla täppa och på vår terrass skulle det inte alls kännas bra med rostiga föremål..På Åland hittade jag allt rostigt i skogen och så fick vi en hel del via Uffes föräldrar osv..Men jag håller med dig, blir det för mycket så blir det för mycket. Ja, det är en lycka att vi kan tycka som vi vill.
Kram
auktionen gick enbart ut till ålänningar, så det var en himla tur för din del. Jag vet att du gillar rost.
Tack och ha en fin dag!
du kanske lägger fingret på det här med tjusningen av rost. Den är levande precis som akvareller är..tar sina egna vägar. Tack för länken, ska genast titta in på den.
Det gubbsen villaträdgård vid ett hav med ett ankare modell stort som prydnad och det rostiga ankaret passar väldigt bra där, men skulle vara helt malplacerat hos mig.
👋 åsa
jag tittade in på länken och fotot är ljuvligt! Tack!
ja, precis så är det. Det sitter i betraktarens ögon. Att efterapa kan t.om. bli väldigt fel, bäst är att ha sin egen stil, sin egen känsla i det man inreder sin trädgård med. T.ex.
Exakt, vissa saker ska vara där de passar in..😊
Ha nu en fin kväll.
man lär sig mycket i bloggvärlden. Såå gammal är du ju förstås inte men visst, bra är det att man kan lära sig sitta efter en lång radda med år.
Ha detsamma!😊
ja, rost är vackert. Den rost vi hade i vår trädgård på Åland var saker jag hittade i skogen och tog hem och gjorde något trevligt av med blomsterarrangemang etc. Det blev ett bra sätt att återanvända på. Mycket gick förstås raka vägen till metallinsamlingen på Returdepån, men vissa saker var riktigt vackra. Och för mycket skämmer många gånger, balans gäller.
Sedan samlade jag en gång i tiden på strykjärn och hyvlar också. När jag insåg att de egentligen bara var dammsamlare sålde jag dom. Och som du säger, de gav en slant...
rost är vackert , så tycker jag också och jag har haft en del, på rätt ställe så kan det vara rena konstupplevelsen.
Det fanns en del strykjärn hos oss också, flera än dem på fotot. Ja, det är bara att konstatera att rost är värd sin vikt i guld😊
exakt, som dekoration men absolut inte någon annanstans. Tack!
Kram