Rena härdsmältan

Jaha, ja, vart tog spaden vägen och var är den vackra fina smides-saxen; häxsaxen kallad, örta-saxen..?

Plötsligt så var de båda puts väck. Jag visste att jag hade stuckit in spaden mellan stenarna i muren vid täppan men saxen hade jag uppe på terrassen när jag planterade om några växter förra veckan. Jag klippte ner en växt som inte ville sig riktigt och då tyckte jag att den kunde bli näring i botten på en kruka åt en aloe istället. Ingenting ska leva förgäves här är melodin.  

Nästan så här ser/såg häx-saxen ut fastän ännu vackrare

Spaden har fått fötter tidigare och hittat tillbaka; kanske den gör det igen? Vi får se, men häx-saxen?  Vad jag har letat, letat och letat. Ingen sax. Risken är stor att den åkte med i en sopkasse och har farit vidare till förbränning. Oj, så det kommer att hetta till i förbränningsugnarna i stan om det är så...häx-saxar som är till för att klippa örter med är inte att leka med. De innehar magiska krafter. 🙄

Nå, skämt åsido så är det tråkigt om den har tagit den vägen ut ur mitt liv. Jag är verkligen förtjust i den, dels för att den är bra men också för att den är så himla vacker. Ett riktigt äkta smideshantverk av Bert Johansson på Åland. Det är materiella saker det handlar om men även sådana kan ha betydelse. Jag tycker om vackra praktiska saker. Livet blir vackrare då. 

Sen är det väldigt mycket portugisiska i mitt liv just nu och mera jag lär mig mindre kan jag känns det som. Naturligtvis så blir jag trött för att jag håller på med studier långt in på småtimmarna och så snart jag har en liten stund över. 

I torsdags om kväll satt jag framför datorn och översatte en mening som jag hade skrivit på svenska till portugisiska. DeepL stod för översättningen. Jag testar mig fram ibland mellan olika översättningsprogram när jag går bet i läroböckerna. 


Vad betyder oportunidade på portugisiska? pratade jag högt för mig själv. Inget svar kom varken från mitt hjärnkontor eller från Uffe som jag hörde att gick omkring och letade efter sina glasögon..

"Att han inte kan ha ordning på sina glasögon", tänkte jag och funderade återigen på vad oportunidade är på portugisiska. Nähä, jag får ta till ordboken nu var nästa tanke, tog tag i glasögonen som låg på den och satte dem på mina redan glasögonförsedda ögon...Då vaknade jag!  

Jag storskrattade. "Är det dom här du söker?" frågade jag av U. Det var jag som hade tagit dem av honom. "Vad tänker jag på och med egentligen, jag sitter ju med ett översättningsprogram framför mig där det står att oportunidade är möjlighet på svenska?" Jag tog mig för pannan och skrattade småhysteriskt. Och det här har jag givit mig in i helt frivilligt. Galen är jag...

Svaret låg framför mig hela tiden...tala om härdsmälta, om överslag... 

Då kom Uffe med ett pyttelitet glas Rum åt mig..".Ta det här nu och varva ner!" Där satt den. Här behövs ingen klubba. Lite rom (fingerborgsstorlek) och jag var puts väck. Jag är en lycklig kvinna som har en förstående man..

Just nu går det runt i skallen på mig, jag är överhettad allra minst. Många skratt uppstår över tokigheterna. Jag är nästan farlig för mig själv och andra och allting är Portugals fel. 

Visst är det bra att jag vet vem som är skurken eller hur? 😁


Jag fick en ny spade och en ny sekatör. Uffe köpte dem åt mig med förmaning om att låsa in dem i förrådet när jag inte använder dem. Själv påstod han att han funderar på att köpa en metalldetektor 



"...vad ska du med den till? "

"Vete gudarna vad som kommer fram ur det fördolda.? Mitt i allt så piper det i någon av de större blomkrukorna", fick jag till svar.

"Jaha, var lade jag nyckeln till förrådet nu igen? Hmmm..."

Tur att vi har en reservnyckel. 

Och apropå detta med nycklar. Jag hjälpte grannen under oss att plantera en växt i en kruka och upp kom ett helt knippe med nycklar med jorden i krukan.  Oj, är det där de är?, ropade mannen och så skrattade vi hejdlöst. De hade letat länge och väl och  plötsligt så .. Sånt kan hända...där man minst anar..

Ha en glad måndag alla!😀


                                                      Karin Eklund, Funchal, Madeira

Kommentarer

Anki sa…
Ler igenkännande ... ja, inte åt dina språkstudier då ... de gör mig bara överväldigad och imponerad, men detta att gå i cirklar och leta! Jisses så många sekatörer och planteringsspadar jag förlagt! För att inte tala om hur många svampknivar som blivit kvar i skogen! Numer är det oftast mobilen som saknas :)
Önskar dig en bra start på veckan Karin! Själv önskar jag bara att krafterna återvänder efter en vecka mer eller mindre i sängen ...
Anki,

ja, vi är nog lite grann av samma skrot och korn skulle jag tro. Förlägger saker mitt i allt så där bara med huvudet fullt av tankar på annat. Det ska bli intressant att få se om jag någonsin får min sax tillbaka, är inte troende alls vad gäller den saken. Svampknivar, exakt, det där känns igen. Mobilen är mobil, bara att konstatera...
Tack detsamma och hoppas att du snart har dina krafter tillbaka igen. En vecka mer eller mindre i sängen är inte roligt. Allt gott hur mycket som helst! 😊
LillaSyster sa…
Jag tycker att du ska ta och titta i krukan som du planterade om växten i..... det kanske är som med nycklarna.
Det mesta brukar ju komma fram igen, håller tummarna för att din favoritsax dyker upp igen.
Lycka till med veckans studier=) Kram
Znogge sa…
Vissa saker har en tendens till att bara gå upp i rök. Så kan man plötsligt hitta dem där eller när man minst av allt anar det. Hoppas det blir så med den fina saxen. Här hos oss är Husse expert på att bli av med verktyg och liknande....
Så flitig du är med studierna men jag är säker på att det ger resultat!
Kram
Visst är det väl märkligt hur saker bara kan försvinna. Här har flera trädgårdsredskap försvunnit och jag anar att de gått samma väg som du befarar att din fina smides-sax. Följt med skräp ner i en sopsäck och hamnat på återvinningen. Men snällt av Uffe att köpa en ny spade och en sekatör till dig. Skrattar också gott åt grannens nyckelknippa som dök upp vid planteringen.
Kram
Det är så konstigt att saker och ting bara försvinner. Den är verkligen fin den där saxen hopas den kommer fram. Idag ska jag ha ett inledande möte med en privatlärare. Det blir ytterligare ett försök med portugisiskan för mig. Kram
Anonym sa…
Jag förlägger ofta saker och blir förvånad när jag hittar dom efter en lång tid i en låda eller nån annanstans. Hoppas den fina saxen kommer fram till slut. Toppen att du lär dig språket för det kan inte vara lätt. Bra gjort av dig. Så fint gjort av din man. Det är guld värt att ha en bra partner. Kul skrivet detta med sakerna du fick av din man ;)

Ha en skön början på veckan
Kram från Malin Öppen Ridå
femfemman sa…
Har oxå en förmåga att förlägga trädgårdsredskap. MEN de brukar hitta tillbaka så småningom. Lite kul för dem att komma ut på vift också.
Glasögon använder jag mest hela tiden. Så vi har koll på varann. Eller åt varann. Kram
LillaSyster,
jodå, jag ska ta och gräva lite...mitt i allt så hittar jag min sax.
Tack snälla du!
Kram
Znogge,

ja, sånt händer lite titt som tätt för min del också..jag är experten i det här huset.
Tack, jag hoppas verkligen på resultat...det är svårt nu. Men jag ger mig förstås inte.
Kram
Anita,
jag gissar att verktygen rymmer av sig själva när de får möjlighet😉. Jag hoppas att saxen inte går till förbränning utan att någon i själva sophanteringen om det är där den finns, hittar den och använder den. Då känns det rätt i alla fall.
Uffe är en mycket snäll man. Ja, det var ju tur att jag hjälpte till att byta jord i deras kruka. Jag hade överlopps och erbjöd den åt dem och vips så kom nycklarna fram.
Kram
Anna i Portugal,
det finns nog ett svart hål hos alla skulle jag tro. Där saker bara försvinner..Lycka till, det kommer att gå bra, jag är säker. Vi får peppa varandra nu.
Kram
Malin,
Ja, jag gissar att de har hyss för sig de där nödvändiga sakerna...
Ja, tack jag hoppas givetvis så jag också men jag är inte säker på att jag får se den igen. Jag är nog själv orsaken till att den har lämnat den här gränden i en sopbil..tror faktiskt så.
Det är guld värt..absolut.

Ha detsamma du med!
Kram
femfemman,

det är nog som du säger, redskap vill också ut på vift...det är ju bevisat. Lite spännande är det nog att se om jag hittar saxen eller om spaden kommer tillbaka.
Jag har glasögon när jag läser, annars inte. Samma sak med U.
Kram
Anonym sa…
Blir inte ens förvånad 😅 det är helt normalt att både den ena och andra försvinner och är spårlöst borta. Den som aldrig tappat bort nånting måste vara oerhört lyckligt lottat.
Kan Du ha planterat saxen i krukan Du gjorde omplantering i?
Ibland tänker jag att stora saker icke borde kunna försvinna men storleken har ingen betydelse.
Lycka till i Ditt sökande - Du kanske ska ringa en spåkvinna 🤪 /åsa
Åsa,
haha, nej inget förvånar . Borta, precis som statskassan!
Jag ska undersöka krukan lite mera...känna efter utifall att det klingar ..
Tack , nej, jag ringer ingen spåkvinna, jag ska spå själv i kaffesumpen..det ordnar sig nog🤪
Susjos sa…
Ack ja, prylar försvinner , och dyker upp igen. Liten fin historia du berättar ;-)
Nu dags att cykla till jobbet i mörkret...
Ha det gott!
Kram
Susjos,
ja, det gör ju det...och i krukorna fanns den inte. Tack !
Låter inte helt roligt att cykla till jobbet i mörkret...
Ha en fin jobbnatt!
Kram
BP sa…
Häxsaxen är bra mycket charmigare än sekatören, som än så länge har noll karaktär. Den lilla spaden med det limegröna handtaget däremot är charmig redan från början.
Du och din portugisiska. För står inte hur du hinner med dina studier, hushållet och långa blogginlägg varje dag. Det skulle jag aldrig klara.
Ett litet tips bara. Översätt från/till engelska, inte svenska. Det blir både bättre översättningar och jag tror att du slipper "tänka" fel. Eller inte;-)
Jag kan bara hålla med om charmen hos häxsaxen gentemot sekatören.
Jag förstår att du inte förstår BP, men jag vilar när jag skriver blogginlägg, det är terapi för min del.. Jag ligger oftast också lite steget före ..har påbörjat några blogginlägg som jag slipar på innan jag släpper iväg dem. Portugisiskan är ett måste nu och det är jobbigt som bara den men snart så är det intensiva livet förbi. Det är lite väl mycket för tillfället för att jag ska trivas fullt ut.
Tack för tipset! Jag gör precis så som du tipsar mig om. I början tog jag det till svenska men det blev mycket fel, engelskan är ett större språk och via den hittar jag svenskan. Lektionerna går för övrigt på portugisiska och engelska. Mest på portugisiska just nu. Tack, för omtanken!
Märtha sa…
Jaha, vilken tappa bort-historia ska jag nu dra till med... De är många. Går med en sax i handen och ser något som bör åtgärdas med två händer, sätter ner saxen, gör det och går vidare. "Var finns saxen?" Och nån dag senare: "Hur har saxen hamnat här?" Jag fick rådet att knyta fast ett klart färgat brett band på varje trädgårdsredskap, men... Nåja. Visst fanns det ett rött band med vidhängande sekatör i komposten en gång, nyligen ditslängt...
Märtha,
helt klart har jag märkt att jag inte är ensam om det här "fenomenet"...och ingen av er andra läser portugisiska har jag förstått. Så kanske jag får lov att retirera lite ...och ta skulden på mig själv, det är inte Portugals fel. Jag sökte med händerna i myllan igår igenom krukorna..ingen sax...
Haha, bra idé att ha ett rött band om verktygen. De syns i alla fall även när de är bortkastade. Tack för tipset!
Karin sa…
Har jag berättat om när jag skaffade ett sånt där snöre till glasögonen, så att jag inte skulle förlägga dem hela tiden? Det funkade inget vidare. Särskilt inte när jag letade i några lådor på vinden efter en gammal lampa. Det var hindersamt med glasögonen i sitt snöre, som dunkade mot lådkanterna hela tiden, så jag hängde upp dem i snöret, på första bästa spik, i en takbjälke.
Så hittade jag till sist min lampa och gick nöjd ner i huset med mitt fynd. Nästa gång jag behövde glasögon hittade jag dem inte, tog ett reservpar i stället, för de andra kommer väl tillrätta snart, tänkte jag, som redan hade glömt att jag hängt dem på vinden. Sju år senare hittade jag glasögonen på vinden, men då hade jag bytt till en annan styrka så de var liksom lite passé. Sens moral? Möjligen att de där snörena som man skaffar för att hålla reda på glasögonen har sina risker!
Karin,

risken är stor att man hänger upp saker när det finns upphängningsmöjligheter. Så skulle nog jag ha gjort också, vem vill ha ett par glasögon dunkandes mot lådkanterna...nej, nej..
Snören har sina risker..så få se vad jag gör med alla mina redskap? Gummisnodd förankrad i förrådet och när användningen är över så släpper jag taget och dit åker de allihopa som på räls..med ett pang i väggen.

Populära inlägg i den här bloggen

Ett oförglömligt fyrverkeri får avsluta året

Öronbedövande