Kaffemaskiner är som fruntimmer

Vår lilla kaffemaskin berättade att den ville bli avkalkad och Uffe tog sig an jobbet. Vi läste manualen tillsammans för visst måste ju jag också lära mig att sköta om den där manicken ordentligt. Uffe brukar annars sköta jobbet helt och hållet själv, han har läst manualen tidigare men nu ville jag ha lärdom "live" av "maskinmästaren" samtidigt som jag läste manualen. 

Kaffe är svaret! Frågan är inte så viktig...

  

 

 Vanligtvis så knäpper jag bara igång maskinen o. tar mig mitt kaffe. Ja, jag fyller på bönor o vatten också förstås. Rengöringen sköter jag ofta om, men avkalkningen har varit mansgörat i vårt hushåll.

 Så var det senaste fredag också. Uffe stod där och lirkade med maskinen när jag gick ut till Ceus   (täppan) och jobbade en stund efter att jag hade lärt mig hur en avkalkning går till. 

 Nu kan jag också! 😊

-"Men den blir ju aldrig nöjd!" fick jag veta en stund senare, när jag stod där nere i Ceus, med Uffe hängandes över terrassräcket. Fastän Uffe hade avkalkat maskinen två gånger och sköljt den med vatten två gånger så sade den att den ville bli avkalkad igen! Lampan lyste rött, avkalka mig ! Enligt manualen ska den vara nöjd med en gång av vardera, avkalkning och sköljning men inte den här maskinen, den vill ha mera. Första gången konstrade den inte alls men den här gången var det annorlunda.

-" Den gillar att bli avkalkad" svarade jag och hackade bort några ogräs. "Låt den hållas!"  

Det var just då som Uffe kom på att kaffemaskiner är kvinnor! 

-"Vadå, kvinnor? "

-"Man vet ju aldrig var man har dem!" 

-" Kvinnorna eller kaffemaskinerna? "

-"Både ock! ( 😏 Jag var ju i täppan och kaffemaskinen i köket, ska det vara så svårt det  där?)"  

Vi har haft några kaffemaskiner under årens lopp, via den tidigare caférörelsen. Ganska många faktiskt, olika modeller men vi använde enbart Saeco på slutet av vår cafékarriär. En av de större maskinerna lämnade vi kvar, en fick sonen och en tog vi med oss men den kändes lite för stor för vårt lilla kök så vi gav bort den. Sonens maskin fick också (kvinnliga) nycker och ville ha någon reservdel mitt i allt och står där den står i väntan på en sådan, den andra vi gav bort ville bli avluftad och fick för sig märkligheter/mänskligheter, hon också. 

Underförstått; naturligtvis så har inte karlar händer med kaffe-kvinnor, det är bara att konstatera.😁 

Det sista jag hörde efter att jag hade druckit en mugg kaffe på terrassen när jag tog en liten paus i Ceus-jobbet och var på väg nerför trappan var "jäkla fruntimmer!" ??😮

Jag tror det var kaffe-kvinnan som avsågs; hon gav sig nämligen inte. Avkalka mig tack! Lampan lyste röd! Jag tog det i alla fall inte personligt. Jag drack ju bara kaffet som kaffe-kvinnan tryckte ut åt mig. Om hon vill lysa lite rött så lys lite rött då.

Även hos våra grannar har de problem med sin kaffe-kvinna. Där har den också blivit avkalkad av mannen i huset men kaffet smakar apa efter det, påstod kvinnan i den familjen. Det gör i alla fall inte vårt kaffe, det smakar gott som bara den! Ingen apa i sikte här. 🙈🙉🙊🐵

Apropå maskiner, det var enklare för inte så länge sen. Krånglade tv-n så puffade man till den, likadant gjorde man med radion. En puff eller två och så fungerade allt som det skulle igen. Vem har tagit bort den där puff-mekanismen, den fungerade ju alltid? 

Jag ska testa med vår Kaffekvinna. Det kanske bara är en puff hon vill ha😉

En exakt likadan kaffepanna fanns hos mina föräldrar

Annat var det förr då man lade kaffepannan på vedspisen och kokade riktigt gott kok-kaffe. Så var det hemma hos oss på Köpmansgatan i min barndom. Det godaste kaffet jag någonsin har druckit var just ett sådant. Jag hade vägarna förbi någonstans på landsbygden på Åland. Det spelar ingen roll var. En äldre ungkarl S. bodde i ett litet hus vid skogsvägen där jag gick fram, på väg hemåt från båthamnen.

Plötsligt så spred sig den mest gudomliga doft man kan tänka sig av kaffe. Jag stannade till och vädrade  och tittade mig omkring (tedrickare som jag var på den tiden). Den äldre mannen, ett riktigt original, stod på trappan när han fick se mig och frågade om jag ville dricka kaffe med honom. Jag var inte sen att tacka ja..mera eller mindre förförd av den goda kaffedoften.

Jag steg in och där stod S. vid vedspisen och på hällen hoppade en kaffepanna utan lock. Jag lovar att allt detta är så sant det kan vara. Har ni någonsin sett en hoppande kaffepanna utan lock? Det skvätte kaffe runt den och jag förstår nu senare att det var kaffet som föll på den heta hällen som spred den där goda aromen vida omkring. Fönster och dörrar var öppna, det var varm sensommar. 

Det var nog då jag blev frälst, inte enbart förförd...inte av mannen så tag det lugnt, utan av kaffet. På stående fot drack jag mitt kaffe från en gul Arabia kaffekopp utan fat. Fatet tog han själv hand om, han drack sitt kaffe från fat, lade en sockerbit i munnen och så avnjöt vi kaffet i hans soliga kök, pratandes lite om dittan och dattan, innan jag tackade för mig och fortsatte hemåt. 

Det blev ett oförglömligt doftminne. En doft av ihjälkokade handmalda kaffebönor, rostade hemma i en kafferost i ugnen. Det var det godaste kaffe jag någonsin har druckit. Doften gjorde förstås sitt till.

Doftminnet lär vara det sista som lämnar oss när vi dör. Hoppas att jag får uppleva den där kaffedoften min sista stund på jorden, som jag fick vara med om den gången, innan jag tar steget över den där magiska gränsen mellan liv och död. Kanske lite cigarrdoft till på det också? Den blandningen skulle nog sitta bra. 

Zuleikatårta i f.d. Pettas Café

Jag tror faktiskt att kaffepannan  hos S. var en kvinna den också, där den dansade fram över spishällen. Den såg inte ut som en Rudolf Nurejev utan mera som en vilt dansande Margot Fonteyn. 

Som jag ser det hela ur min egen synvinkel. Visst har Uffe rätt, kaffemaskiner och kaffepannor är kvinnliga. Självklart! Dessutom så vet man aldrig var man har dem...😉Vilket jag tycker att är bra. Allt behöver man inte veta...

Har någon av er en manlig kaffemaskin, bryggare...Har ni ? 

                                                    Karin Eklund, Funchal, Madeira