Fjorton den fjortonde

Några foton ska bort igen innan de börjar "mögla" i arkivet. Vi har ju stor luftfuktighet här som ni vet😉"Bort" blir här på bloggen, så försvinner gör de inte, men arkivet blir mindre.

Här på ön någonstans ...jag minns inte var längre, dessvärre, men jag tycker att förfallet är väldigt vackert. 

Den här bilden är från vårt tidigare hem och företag i Geta på Åland. En utställning var på gång, Ritva Salorantas fina glaskonst förgyllde tillvaron för våra cafégäster. 

Nej, vi bodde inte i ett snett hus. Det var fotografen som var lite snedvriden den dagen, ok, inte bara den dagen...

Den här blomsteraffären går jag förbi nu och då. Jag får genast ett "vill ha allting med mig hem-il" och går ståndaktigt förbi utan att köpa en enda liten ört. Men mitt i allt en dag så faller jag pladask och kommer hem med allsköns goda örter och dofter. Det är gott med örter, jag använder väldigt mycket sådana i matlagningen. Uffe bävar för dagen då jag pladaskar...inte för att han inte gillar örter men han tänker på bankkontot. Äh..säger jag. Äta bör man annars dör man, på bankkontot kan man ändå tänka.

Ett vackert dvärg-granatäpple. Jag tror inte att man ska äta sådana, de är så pyttesmå, man jag har förstått att de är goda att tillreda te av. Men jag dricker allra helst kaffe..

En blåvinge på ringblomma, i Geta ...för några år sedan innan vi flyttade hit. Ringblomma brukade jag äta som dekoration, i sallader, dricka som örtte och ibland blandade jag ringblommekronblad i bröd också, samt gjorde undergörande salvor av ringblomma som jag sålde. Blåvinge har jag inte ätit..☺

    En annan blåvinge på en kosmos-blomma

   Vi gick förbi dem då vi vandrade levada...sötnosar, men förmodligen uppätna nu. 

   Usch så krass jag är..

   Kaninskinn, beredda, är så mjuka och fina, bra för ryggont etc.

   Jadå, när barnen var små hade vi, min exmake och jag, kaniner och en av kaninerna åt vi upp. 

   Den smakade kyckling, ungefär och den var riktigt god. 

   Jag äter gärna kanin, jadå, här kan man få köpa sådana i köttdiskarna ibland.

   Det är ju inte riktigt klokt men jag minns att jag lärde mig hur man kastrerar kaniner. 

   Allt har jag hållit på med också.🤨 

   Man skulle använda ett stövelskaft att lägga huvud och övre delen av kaninen i 

   medan operationen gick av stapeln. Hemska öde! 

   Nej, jag gjorde det aldrig..men jag lärde mig i alla fall hur jag skulle göra. 

   Jag tänker inte göra det om någon frågar, bara så ni vet! 

   Men jag kan lära ut konsten fastän jag tar jättebra betalt. Muito dinheiro muito! 

   De andra kaninerna gav vi bort. Det kändes bäst så just då. Barnen ville inte äta upp sina vänner

   och jag ville inte kastrera pojk-kaninerna.🙄

   Barnen fick en angorakanin igen längre fram, då de blev lite äldre . 

   Den åt vi inte upp däremot, den flyttade helt okastrerad till Lilla Holmens djurhägn, 

   dit vi kunde gå och hälsa på den med jämna mellanrum.

   Hörde jag att någon suckade av lättnad? 😉

 
Nyfikna tittade de upp, sälarna, när vi i båten åkte förbi (i närheten av Märkets fyr i Ålands hav).
Säl har jag flått, berett deras skinn, kokat sälolja (av tranet), ätit kött och gjort många små sälar av skinn som jag sålde hur många som helst av. Sälskinnstossor/stövlar har jag också tillverkat och sålt. Nån hatt blev till, en väst. Jag har inte en endaste liten säl eller några sälskinnsstövlar kvar.  Alla såldes innan det blev förbud på att sälja sälskinnsprodukter.
Fånigheter tycker jag, men EU kan vara väldigt fånigt ibland.
Sälar får man skjuta på licens men att sälja säl-produkter får man inte göra. Hel-dumt. 
  
I ett senare inlägg får jag tömma hantverksarkivet och då ska jag visa mina sälar bl.a...
   

Ni vill nog inte se snö alls ni som bor högre upp i Europa, men här skulle det vara skönt att lägga sig på ryggen, utan kläder och svalka av sig i det vita och göra snöänglar, precis så där som jag brukade göra när jag badade bastu och sprang rakt ut i vinterkvällen och lade mig naken i snödrivorna och gjorde en snöängel.  Himmel så skönt det var. Den enda som såg mig var stjärnorna på himlen och familjen, som låg bredvid mig ibland och gjorde änglar de med.  Har någon av er gjort snöänglar? 

Uffe tog bild på mig en vinterdag när jag fotograferade någonting. Ett djurspår tror jag. Varg? Nejdå men i år kunde det vara det. De har varg på Åland. Varg har jag inte ätit😉däremot. Ett vackert djur,  ett spännande djur som har det rätt svårt med att hitta revir där de får vara ifred. De hör inte hemma i människotrakter.  

Madeiramössa, vantar, vinterkängor och tjocka pälshalaren hade jag på mig,jag var rejält påpälsad. 

Nu går jag omkring i lätt linne och korta shorts dagarna i ände. Livet ändrar...

    Ett av alla saltberg i utkanten av Santa Pola, Spanien hösten 2017...salt äter jag alla dagar..

   

   Man kan ha en gråtrut på skorstenen om det vill sig. Lilla Holmen i Mariehamn våren 2016.

   Gråtrut har jag inte ätit, utifall att någon undrar. Jag tänker inte göra det heller..

  

Har man tur kan man få äta upp alla dessa goda "Amerikana"- vindruvor. Jag hade ingen tur, men jag köper gärna en klase madeiravindruvor i lilla Hortan nu och då. Goda, söta...ljuvliga. 

I väntan på rätt buss. Har ni sett ett så vackert tak "busskuren" har? Bara för taket kan man sätta sig ner och vänta på bussen eller hur? Man behöver ju inte åka med, man kan ju bara vänta.. 

En grekisk burro, åsna . Rhodos var hemorten i september-16. Åsnans alltså. Åsna har jag inte heller ätit. 

Fjorton äldre foton lättare, arkivet pustar ut...

Fjorton för att det är den fjortonde idag. 

Det blev under skrivandets gång helt spontant mera eller mindre ett mera mat-ligt inlägg. 

Sånt händer..

Ha en bra dag alla!

                                                        Karin Eklund, Funchal, Madeira