Boll- och bull-liv

Jag har ju fått för mig att tillika som jag tömmer det gamla bildarkivet så ska det nya som läggs in i detsamma gå ut ungefär i samma takt. Vilket betyder att jag visar er Lill-Ronaldos senaste fotboll. 

Den levde inte länge förrän det sa PANG! 

Nu har jag de facto tappat räkningen på hans bollar som har gått hädan. Det börjar närma sig tio stycken vid det här laget. En av dem ligger i ribeiran bland sjögräs, ogräs och grodor. 

Jag var faktiskt på väg för att ta mig ner där och hämta upp den åt honom, tänkte till ordentligt hur jag skulle bära mig åt och insåg att jag skulle klara det bra, ni vet tanter har varit med before och tanter kan, men så insåg jag i nästa stund att jag är en av de äldre förmågorna på gränden. Jag måste ju tänka på min värdighet!😊😉 (om jag nu någonsin har haft en sådan?)  Hur skulle det se ut om en mormor/snart farmor stökade runt där nere bland grodorna? Förmodligen riktigt kul!

Men det där kan de yngre förmågorna göra istället, beslöt jag mig för.

Vilket de inte gör.....( tafatta ungdomar!😉)

Så fotbollen ligger där den ligger och mår som en groda förmodar jag. Tänk så enkelt det skulle vara att lägga ett rep runt midjan på den lilla fotbollsspelaren och sänka ner honom i ribeiran och låta honom ta upp bollen själv. Sen vips upp med ungen igen! Vilket äventyr bara det i sig skulle bli för en liten söt fotbollskille. För gullig och charmig är han som bara den. Vi brukar prata med varandra över våra terrassräcken, grimaserar, vinkar och bär oss åt. Små hjärtan formas också med händernas hjälp ibland...

När det kommer till kritan så är jag kanske mera i Lill-Ronaldos ålder än en av de där äldre förmågornas här på gränden? Jag brukar trösta mig själv med att det är den som har barnasinnet i behåll som är riktigt vuxen. För precis så är det! 
 

Jag frågade Uffe härom dagen om önskemål inför en middag vi skulle ha med goda vänner. För det mesta anpassar jag mig till gästernas smak men den här gången så tänkte jag annorlunda. "Nu får du som är värd själv bestämma vad du vill äta och slå an takten! Jag lagar precis det du vill ha! " (med en liten inre tyst bön om att hoppas han inte säger grisfötter)

Jag föll nästan på ändan när han på direkten, utan minsta tvekan ville ha curryköttbullar med brunsås till! Det är bara att konstatera att även om man har varit gift med en kille i många år så känner man honom ändå inte. Jag hade aldrig trott att jag skulle få det svaret när temperaturen utomhus är runt trettio grader plus varje dag. 

  

Men sagt och gjort, det blev curryköttbullar, ca 150 stycken. Står jag här i hettan och steker köttbullar så kan jag göra det ordentligt eller hur?  Grannarna ovanför oss fick ett gäng de också. Jag vet inte vad de tyckte om dem ännu. Det är inte helt vanligt med curryköttbullar på Madeira tror jag. Mitt i allt så har jag kanske skapat en trend? Jag vet inte ens vad köttbulle heter på portugisiska, jag hittar ingen översättning på det ens. Bulle är pãozinho, kött är carne, boll är bola ..köttboll? Carnebola? Não sei, jag vet inte...

En viss liten tvekan fanns det till curryköttbullarna med tanke på en av våra gäster. Jag vet ju att den personen inte är intresserad av kött, så för säkerhets skull så blev det en gratäng på broccoli, tomater, vitlök, lök och örter blandat med ost och lite grädde. Chilipeppar också förstås. 

  

Nu blev det ingen bild på den färdiga gratängen och när jag kom ihåg att jag skulle ta foto på den så var den redan uppäten, men jag tror att allas våra magar blev jätteglada över all färgrikedom de fick äta. 

Kan ni tänka er att den som inte brukar äta kött åt hur många curryköttbullar som helst. Så kan det gå, glädjande nog. Gästerna  rullade hem, vilket inte alls är en överdrift, de kom med bil och åkte hem med bil. 

Ibland blir det riktigt kul. Vi blev själva bortbjudna och fick frågan om det var något vi inte äter..Uffe var snabb med svaret : "jag äter allt utom bacalhau" . Väl hos vännerna som bjöd på middag, de är härifrån, alltså madeirenses...så blev vi bjudna på bacalhau a Gomes de Sá . Jag fick hålla i mig för president och fosterland så att jag inte skulle storskratta. Så är det med språkliga krumelurer ibland. Missförstånd uppstår och så blir det precis tvärtom. Jodå, jag tyckte att det var riktigt gott. Uffe åt och såg nöjd ut och jag smålog i mjugg. Så kan det gå! Nu har jag receptet på Bacalhau a Gomes de Sá. Jag fick det med mig hem. Tillsvidare är det oanvänt. Men mitt i allt så händer det! 

Som en tröst för Uffes del. Nu har vi finskt surbröd för några veckor framöver igen. Ett måste för en finländare. Uffe spinner som en hankatt i målbrottet.

Igår åt vi den sista peixe-porco/grisfisken av de tio fiskarna vi fick ....nu är det tomt på fisk i frysen. 

Den här bollen måste förstås med..supermånen. 

Så blev det som det blev det här.  Det blev veckans matiga inlägg. Det började med en pangad fotboll och slutade med en supermåne, lite beslöjad av brandrök.

                                                    Karin Eklund, Funchal, Madeira