Hoppa på tåget/ 30/ Moln

Idag tar Lokförare Åke oss med på tåget upp bland molnen, till destinationsordet  MOLN.

De andra som brukar vara med ombord i någon av vagnarna hittar ni hos Åke, bara klicka på länken så finns alla deltagare uppradade och länkade hos honom. Den som känner för det kan hoppa på när som helst, bara meddela Åke så att han kan fixa med bänkutrymmet. 

Jag har blickat ut över Atlanten och Ålandshav där molnen har hopat sig på himlen framför ögonen på mig 

Jag har valt att använda Tove Janssons och Karin Boyes ord om moln till mina bilder

    Atlanten

   

    "De hängde i oändliga rader i hundratal, den ena tätt bredvid den andra, så långt man såg

    skimrande brokad..."  ( TJ.)

      Atlanten

   " Lätta moln".... 

      Atlanten

    ...."av tyll och svandun"

På stranden till Ålands hav...

 " blommigt siden 

     Ålands hav

    ....och mörkröd sammet "

    Atlanten

"och överallt blixtrade paljetter i alla färger"

    Atlanten

    med snabba små glimtar som fyrljus..."  ( Tove Jansson slut) 

    Atlanten

Se de mäktiga moln, vilkas fjärran höga toppar stolta, skimrande resa sig, vita som vit snö

Lugna glida de fram för att slutligen lugnt dö, sakta lösande sig i en skur av svala droppar ( KB.) 

    Atlanten, Funchal

    Majestätiska moln- genom livet, genom döden gå de leende fram i en strålande sols sken

    utan skymmande oro i eter så klart ren, gå med storstilat, stilla förakt för sina öden.

    Vore mig det förunnat att högtidsstolt som dessa kunna lyfta mig upp, dit ej världarnas jäkt når

    och hur vredgat omkring mig än stormarnas brus går bära solskimrets gyllene krans omkring min

    hjässa ( Karin Boye, ur boken Moln) 

 Atlanten

                    Atlanten

    Ibland blir moln så törstiga. De sträcker ut ett sugrör och suger i sig vatten, så vattnet står i kaskader...

    Själv var jag glad för att jag inte var där tromben tog för sig av Atlanten...Vilka krafter det rör sig om.

    Jag stod på behörigt avstånd bakom fönstret här hemma och tittade på vad

    som hände ute på stora oceanen. På andra sidan gränden hamrade och slamrade man på som vanligt..

 Atlanten ligger nedanför till vänster i bild

                     Jag avslutar med en bild där jag, med röd ryggsäck, är på väg in i molnen, 

                     tillsammans med några bekanta legaliserade bergsguider här på Madeira.

                     Uffe tog fotot! 

                     Det var en magiskt fin vandring, ansträngande nog men fin, 

                     där vi tog oss fram på getstigarna i bergen som var guiden 

                     Josefinas barndomstrakter, där hon hade skuttat på sedan hon var en liten flicka..

                     Just det, vad gör bergsguider när de är lediga från jobbet?

                     Jo, de åker ut tillsammans och går på stigar de aldrig kan gå med vanligt folk...

                     De räknade inte oss till riktigt normala 😉 så vi fick komma med för att vi hade 

                     vandrat Encumeada och vandrat med Mârio på hans "inspektionsrundor" innan han tog ut

                     folk på sina legaliserade levada-vandringar. 

                     Han visste att vi skulle klara av att gå tillsammans med dem, med proffsen. 

                     Vi var hans försökskaniner brukade han säga till oss med glimten i ögat. 

                     Året var 2013

     Ålands hav

                    

                     Tack Mârio! I kärt minne bevarad! 💗 

                

                     

                   

                     Följande lördagar: 

    Augusti

         03.        Veteranbil

         10.        Ett annorlunda konstverk

         17.        Kapell

         24.        Tårta

         31.        Natthimmel, fenomen

                                                         Karin Eklund, Funchal, Madeira