Förhoppningsvis blir det en god vana

Jag överraskar mig själv ibland. Jag har laddat ner fotografierna som jag tog den senaste veckan med telefonen. Inte många foton alls men ändå. "Duktig flicka" säger jag åt mig själv! 😉 Jodå, det finns en del gammalt på lager fortfarande men idag blir det nytt som jag visar. 


                         Vi vandrade levada med goda vänner senaste lördag. 
                         

Vi vandrade förbi vindruvor, som såg väldigt inbjudande ut men nej, nej.. det var inte våra druvor. De tillhör någon annan. Vackra var de hur som helst och det är just det här som är så speciellt med Madeira. Man vandrar mera eller mindre i rena paradiset...




Mängder av maracujá banana blommade där de inte har funnits tidigare i allt det vilda.  På ett farligt ställe, hoppas att ingen bara stiger rakt ut där och får för sig att plocka frukter. Fallet under är högt och längst ner finns det vassa stenar. Det ser ut som en säker plats, ungefär som en matta av grönt och skönt att sätta fötterna i, men det är bedrägligt som bara den. Tack och lov så är levadan mest använd av ortsbefolkningen och inte av turister. Vi mötte bara två personer på vår vandring och de pratade portugisiska. Det kändes bra med tanke på "lockelserna" som finns längs vandringsleden/ vattenleden. 


    Igår var vi till vänner lite högre upp här i periferin. 
    Titta vad vi kom hem med! Min ryggsäck var fylld till bristningsgränsen, 
    den långa gröna smala "abóbora verde", bar jag över axeln, 
    ungefär som om jag var på jakt med en klubba under äldre stenåldern eller så. 
    Några pepinelas/chuchu hittade också hem till oss och så ett granatäpple, romã.(uttalas romä) 

    Nu blir det göra av igen...Samtidigt fick jag också ett 
    recept på hur man brukar tillreda abóbora verde, de långa smala pumporna, 
    med vinäger, vitlök och smör. 
    Vi åt lunch tillsammans med vännerna som hade en vän från Estreito Câmara de Lobos
    på besök och han lärde mig lite dittan och dattan om hur man tillreder pumpor här på ön.
    Varje gång han var speciellt nöjd med ett recept han delade med sig av till mig
    så nöp han sig i öron-snibben. Jodå, han pratade portugisiska med mig...jag förstod nästan allting. 
    Han talade lugnt och tydligt, inte i rapido-fart...
    En härlig man, som bjöd på sig själv hur mycket som helst och tycktes
    vara en mångsysslare av stora mått. 
    Det lustiga är att de riktigt gröna pumporna heter abóbora armelo. Gula pumpor. 
    Köttets färg sätter namnet så att säga. Jag antar att ni så småningom får vara med om att tillreda 
    chutney, salsa och annat gott tillsammans med mig. Något säger mig det😉

    När jag satt här och skrev det här inlägget igår kväll så ringde det på porttelefonen och där stod 
    en granne med en kasse sprängfylld av gröna godsaker. Det finns muito, muito just nu...há tantos
    legumes agora. Det finns så mycket grönsaker just nu. Mycket mycket...
   
   


Med ett glatt litet fnitter fick jag två "fallosar"( chu chu) ....Lite kul är också kul så att säga. Förutom dessa så fick vi bananer, sötpotatis, guava-frukter, citroner, avokados och små pepinelas. Pimpinela säger grannen...Kärt barn har många namn. 
Ja, kära nån...som sagt här blir det att stå i köket ett tag. Sen delar jag med mig, till de generösa givarna, av färdiga produkter av olika slag i mitt/vårt ställe. Vilken lycka att jag tycker om att laga mat och att baka. Hur skulle det annars gå? 


Senare på kvällen ringde min dotter och som alltid har vi massor att prata om och hennes mor är som hon är. Något måste hon pyssla med medan hon pratar i telefonen.

Minns ni att Finland hade en president en gång i tiden, som hette Kekkonen, en president som badade bastu med ryssen för att hålla fred på jorden eller mellan Finland och Ryssland i alla fall. 
Så medan dottern berättade om krukskärvor från 1700-talet som man har hittat i en damm någonstans i hennes närhet så funderade jag på om det var Kekkonen som befann sig på mitt vänster knä och eventuellt Chrusjtjov på mitt högra? Eventuellt är det  ålänningen Olle Salmén på det högra? Många fina minnen har jag av honom hur som helst. Han får gärna vara där på mitt högra knä... 
Kekkonen och Olle, det blir nog bra det! Hoppas att de kan bada salig bastu där de är nu för tiden! 
 

                                                             
                                                Karin Eklund, Funchal, Madeira

Kommentarer

LillaSyster sa…
Ja, det blir några timmars kökstjänst för dig med allt du har fått att tillaga. Ska bli spännande och se vad du hittar på. Kanske blir det falsk ostkaka? (Inget jag testat själv, men hört talas om av en kund som fick hur mycket squash som helst på sin kolonilott) Bra jobbat med att tömma mobilen på bilder- ge dig själv en klapp på axeln. Får du tid över så gör den en varningsskylt och sätter ut på vandringsleden. Ha en fin torsdag!
LillaSyster,

det är lustigt med tiden. Här sitter jag och skriver kl. 05.24 och du skrev kl. 06.47. Nå, tiden är ur led lite, verkar det som, tidsskillnaden torde vara en timme. En liten reflektion bara, inget mera än så.
Ja, vi får se allt jag hittar på, är själv förväntansfull...
Jag får nog göra många varningsskyltar i så fall 😉😊. Det allra viktigaste för folk som vandrar är att de ska hålla sig på sin kant så att säga. Varje levada har sina fällor och tyvärr händer det många olyckor, flera än någonsin på grund av att folk utifrån inte förstår allvaret och faran och inte tar reda på innan. Information tutas ut men mera via hotellen, internet och vissa skyltar som levada-skötarna har satt upp. Ändå ...det kan vara väldigt bedrägligt. Det finns drygt 3000 km levada här.

Ha en fin torsdag du med!
christian sa…
Blir alltid lika imponerad å glad över vilka härliga goa grannar folk har (tänker på BP bland annat), du lär ju ha att göra ett tag i köket nu för att bearbeta att det goda du fått (härliga bilder förresten, även på vindruvor å blommor), de där grönsaker kan man ju associera med både det ena å det andra....
Tänk att du fick ha presidenter i knät....det är nog inte många som kan skryta med det..... ;) :)
Må så gott!
femfemman sa…
Så mycket gott. Och vackert. Vet ju att levador, där får man ta det försiktigt. Hoppas att alla vandrare vet det.
Pumpor används nog mest som halloween-pynt, numera. Vet att min mamma gjorde inlagd pumpa. Åt det till kött. Ingen höjdare. Pumpasoppa vet jag att dottern gjort. heller ingen höjdare. Men du trollar säkert fram läckerheter. Tror också att det är olika smak på pumpa och pumpa. Jo, förresten, vi hade spagettipumpa i vårt land ett år. det var gott att steka....
Kekkonnen minns man allt. Skön gubbe... men det var ju bara min tolkning av honom. Ha det gott! Kram
christian,

jag blir precis lika imponerad och glad jag också över dem och generositeten de visar oss. Jadå, jag kommer att ha att göra i köket, men jag behöver inte ha bråttom, lite nu, lite då..pumporna håller sig väl och länge. Risken är att det hinner komma ännu flera men kom an bara...jag delar med mig i min tur av det jag åstadkommer. Ge och ta emot är melodin.
Ja, det var ju det, associationen som fick min granne att fnittra högt och busigt. Normalt brukar inte pepinela/chu chu se ut som en fallos, utan mera som ett stor och knöligt äppel...eller ditåt. Men ibland får t.om växterna för sig saker...
Exakt, man får vara glad för att man kan ha presidenter på knäna..inte få dem på knä utan att få dem att sitta snällt.
Må så gott du med!
femfemman,

ja, mycket gott och mycket vackert.
Levadavandrare har ett eget ansvar också att ta reda på innan de ger sig ut på okända levador. Sen finns de kontrollerade levadorna där man går med guide..Det finns mycket att ta reda på via böcker, internet och via hotellen.
Halloweenpumpa ser man här först mot hösten till, om ens det. Här är pumpa stapelvara, en daglig gäst i de flesta hem och kök. Pumpasoppa är gott men det är förstås skillnad på recept och vad man lägger med i soppan.
Jag ska försöka trolla efter bästa förmåga. Jag gillar pumpa, Uffe mindre än jag, så..det blir en balansgång. Jadå, det är stor skillnad på smak. Halloweenpumpan är god..jag tillredde den alltid efter halloweenfestandet med barnbarnen. Spagettipumpa är gott, jag håller med. Jag håller med om Kekkonen också, en skön gubbe. De var rätt så harmlösa på den tiden efter kriget.
Ha det gott du med!
Kram
Guldkryckan sa…
Vindruvor som är så gott, frestande ju men är det någon annans så är det ju. :)
Absolut lättare att förstå om de pratar i "lagom" tempo, toppen.
Grönsaker är ju grejen ibland verkligen.

Ha nu en fin dag.
Guldkryckan,

ja, vindruvor är gott, jag kan bara hålla med dig om det. Söta brukar de vara de hemodlade dessutom.
Lagom sitter nästan alltid bra när det gäller prat och språk.

Grönsaker är alltid grejen i min värld!🥗🍌

Ha detsamma du med!
Ja nu är det mycket att skörda! Mer hos er så klart som inte har torkan som tröttar ut växterna. Granatäpplen redan? Här är de inte mogna förrän i oktober. Det är så häftigt med skillnaderna inom ett och samma land. Fredagskram!
Anna i Portugal,

ja, det är ju det, härligt nog.
Här har vi ett annat klimat än vad ni har. Jag förstår att det är viktigt att ha tankarna fyllda av vatten för er del.
Nja, jag är inte säker på detta med granatäpplet alls. Troligen är det köpt av givaren som är på väg att resa bort och så fick vi det. Granatäppel är inget vi ser här normalt...de finns, men sällan till försäljning i affärer. Tror nog att det där granatäpplet talar brasilianska..

Fredagskram!

Populära inlägg i den här bloggen

Ett oförglömligt fyrverkeri får avsluta året

Öronbedövande