En notis som berör
"Preto har lämnat oss. Han var den mest älskade hunden i stadens centrum, där han levde lycklig i 25 långa år.
Förra lördagen, insåg Câmara de Lobos frivilliga brandmän att Preto var i ett tillstånd av nöd och tog honom till veterinärsjukhuset, där han avled fridfullt.
" Han kommer att finnas kvar i allas minne för alltid.
Tack till alla er som värnade och skötte om honom under hela hans långa liv och tack till dig Preto för att du var en del av livet i vår stad"
Detta kan man läsa om i kommunens sociala medier.
Jag kände mig oerhört berörd över kärleksförklaringen till Preto, en gatuhund, en lycklig sådan, en som alla tyckte om. Ett långt liv fick Preto (Svart). Vila i frid!
Karin Eklund, Funchal, Madeira
Kommentarer
tveklöst och vad gäller Preto så tycks han ha blivit en välkänd medborgare i stan. Jag tycker om den "medmänsklighet" som man läser om i notisen. Det finns en värme
25 år för en hund är väldigt mycket men som jag läser det mellan raderna så tyckte folket om honom och värnade om honom..Jag blev rörd.
Kram
Ja, 25 lyckliga år och att bli ihågkommen i kommunfullmäktige, det bevisar något.
Preto dog lycklig.
Kram
ja, en riktigt fin notis.
Naturligtvis så är ett tryggt hem det allra bästa..
Sen finns det hundar i hem här som har det sämre än gatuhundarna tyvärr. Men det får jag ta i ett annat inlägg.
Kram
Men för Preto blev det ändå 25 fina år.
ja, jag blev innerligt glad av att få läsa om att människans bästa vän fick ett så bra liv och att han var älskad och omskött av många. Exakt, det är de inhägnade hundarna som får mitt hjärta att gråta, just den som du påminner mig om. Så ska inget djur ha det alls men tyvärr finns det alltför många som har det så.
Preto fick ett långt och bra liv.
en hel stadmedborgare som var älskad av alla. Så fint!
Ja, sov gott säger jag också till Preto.
💗💕
https://sv.wikipedia.org/wiki/ArthurHan dog häromåret, men var inte i närheten av Pretos ålder.
ja, jag blev det jag också.
25 år för en hund är gammalt..jag tror inte att jag någonsin har hört att en hund har blivit så gammal förr, men att katter kan bli det vet jag så varför inte Preto också.
Ja, Arthur minns jag. Tack för länken!
Kram!
ja, det går nog inte att låta bli.
Kram
ja, det känns verkligen unikt, men om den har varit med så länge som 25 år så blev den säkert välkänd av de flesta i Câmara de Lobos. Rörande är det.
det är nog precis som du skriver. Jag hade själv en gatuhund här i kvarteren som jag kände igen i flera år, redan innan vi flyttade hit till vårt eget hem. De, gatuhundarna flockades och drog iväg genom stan på sina äventyr och alltid fanns det någon som lade ut vatten och mat åt dem. De skäller aldrig...ser vänliga ut.
Preto fick ett bra liv och gladde många. Ja, det är underbart att läsa.