En notis som berör

 



Kommunfullmäktige i Câmara de Lobos tog farväl av Preto, den mest älskade hunden i stadens centrum.

"Preto har lämnat oss. Han var den mest älskade hunden i stadens centrum, där han levde lycklig i 25 långa år. 
Förra lördagen, insåg Câmara de Lobos frivilliga brandmän att Preto var i ett tillstånd av nöd och tog honom till veterinärsjukhuset, där han avled fridfullt. 

" Han kommer att finnas kvar i allas minne för alltid. 
Tack till alla er som värnade och skötte om honom under hela hans långa liv och tack till dig Preto för att du var en del av livet i vår stad" 

Detta kan man läsa om i kommunens sociala medier.


Jag kände mig oerhört berörd över kärleksförklaringen till Preto, en gatuhund, en lycklig sådan, en som alla tyckte om. Ett långt liv fick Preto (Svart). Vila i frid! 



                                               Karin Eklund, Funchal, Madeira

Kommentarer

Stefan sa…
Tveklöst berör djurs öde många människor. Fint av kommunen att beskriva denna händelse i sina sociala medier.
Vad fin notis och så klart en sorg för många. Tänk att ha blivit 25 år ändå, det måste ju vara det bästa beviset på att han levde lycklig. Kram
Stefan,

tveklöst och vad gäller Preto så tycks han ha blivit en välkänd medborgare i stan. Jag tycker om den "medmänsklighet" som man läser om i notisen. Det finns en värme
Anna i Portugal,

25 år för en hund är väldigt mycket men som jag läser det mellan raderna så tyckte folket om honom och värnade om honom..Jag blev rörd.
Kram
Åke sa…
En minnesvärt inlägg som berör. 25 lyckliga år bevisar ju något. Mången värme till Preto också.
Åke,

Ja, 25 lyckliga år och att bli ihågkommen i kommunfullmäktige, det bevisar något.
Preto dog lycklig.
Znogge sa…
Så fin notis. Att som gatuhund bli tjugofem år tyder på att livet ändå varit ganska så gott och att många brydde sig. Sedan kan det inte ersätta ett tryggt hem, speciellt nattetid är en gatuhund utsatt.
Kram
Znogge,

ja, en riktigt fin notis.
Naturligtvis så är ett tryggt hem det allra bästa..

Sen finns det hundar i hem här som har det sämre än gatuhundarna tyvärr. Men det får jag ta i ett annat inlägg.

Kram
En fin notis som berörde mig i djupet av mitt hjärta. Tänk att bli 25 år som gatuhund. Det tyder ändå på att han fick ett gott liv och var säkert älskad av många. Det finns så många hundar som far illa. Jag tänker fortfarande på bilden du tog på hunden som låg alldeles ensam på den inhägnade betongplanen och det fanns inte ens en vattenskål.
Men för Preto blev det ändå 25 fina år.
Anita, de fyra blomsterhaven,

ja, jag blev innerligt glad av att få läsa om att människans bästa vän fick ett så bra liv och att han var älskad och omskött av många. Exakt, det är de inhägnade hundarna som får mitt hjärta att gråta, just den som du påminner mig om. Så ska inget djur ha det alls men tyvärr finns det alltför många som har det så.
Preto fick ett långt och bra liv.
LillaSyster sa…
Preto, så mycket mer än "bara" en hund. Verkligen älskad av många. Sov gott lilla jycken.
LillaSyster,

en hel stadmedborgare som var älskad av alla. Så fint!
Ja, sov gott säger jag också till Preto.
Anonym sa…
❣️❣️❣️❣️❣️ TACK ❣️❣️❣️❣️❣️/åsa
BP sa…
Här blev jag tårögd. Vilken fin historia. Och 25 år - det är en nästan otrolig ålder för en hund. Hans öde påminner om hunden Arthur som lämnade djungeln och adopterades till Sverige.
https://sv.wikipedia.org/wiki/ArthurHan dog häromåret, men var inte i närheten av Pretos ålder.
BP,

ja, jag blev det jag också.
25 år för en hund är gammalt..jag tror inte att jag någonsin har hört att en hund har blivit så gammal förr, men att katter kan bli det vet jag så varför inte Preto också.
Ja, Arthur minns jag. Tack för länken!
Susjos sa…
Ojojoj, vilken fantastisk historia! Man blir verkligen berörd!
Kram!
Susjos,

ja, det går nog inte att låta bli.
Kram
christian sa…
Rörande....tänk att en gatuhund får så mkt kärlek å uppmärksamhet, måste vara unikt!
christian,

ja, det känns verkligen unikt, men om den har varit med så länge som 25 år så blev den säkert välkänd av de flesta i Câmara de Lobos. Rörande är det.
Paula sa…
Jag har fått uppfattningen att många gatuhundar är mycket kära för lokalbefolkningen, de blir som maskotar för området där de bor. Denna vovve fick ett långt liv och blev älskad, underbart att läsa
Paula,

det är nog precis som du skriver. Jag hade själv en gatuhund här i kvarteren som jag kände igen i flera år, redan innan vi flyttade hit till vårt eget hem. De, gatuhundarna flockades och drog iväg genom stan på sina äventyr och alltid fanns det någon som lade ut vatten och mat åt dem. De skäller aldrig...ser vänliga ut.
Preto fick ett bra liv och gladde många. Ja, det är underbart att läsa.

Populära inlägg i den här bloggen

Ett oförglömligt fyrverkeri får avsluta året

Öronbedövande