"Feriado, feriado!"

"Feriado, feriado"!  ropade plötsligt Melissa till när vi hade portugisisk lektion senaste fredag. Jag som sitter närmast henne tittade upp, de andra också, för så brukar hon inte bete sig varje dag. "Feriado segunda-feira! " Jag förstod att det var Portugals nationaldag hon jublade över när hon plötsligt hade upptäckt att det bakom söndagen hägrade ytterligare en ledig dag. Tre dagar ledigt! 

Feriado betyder helgdag, segunda-feira, måndag. Glädjen var förståelig, hon har många lektioner varje vecka och dagarna blir långa.  

Mig gav hon dagens rubrik utan att hon visste om det.😊
 

 

Själv hade jag redan lagt in alla de här historieberättande majolica-tavlorna från den vandring jag gjorde tillsammans med min dotter i Monte Palace Tropical Garden den 1 maj och börjat förbereda dagens inlägg med tanke på Portugal och nationaldagen. Jag är en alltför "ung" portuguesa ännu, jag vet alltför lite men att bara rada upp historien under några hundra år kändes lite "torrt", fastän Portugals historia är allt annat än torr och majolica-tavlorna är rena konstverken. Portugal är det äldsta landet i Europa så det krävs en hel del läsning från min sida innan jag vågar påstå att jag ens kan lite grann om landets historia. Men så fick jag en idé..Varför firar man Nationaldagen just den 10 juni? 

  

Någonstans ska man börja

Orsaken till att Nationaldagen är just idag den 10 juni är för att man samtidigt hedrar Luís de Camões´. 

Han dog den 10 juni 1580. Jaha, och vad gjorde en sådan man då? 

     Luís de Camões föddes antingen i december 1524 eller i januari 1525.

     Han föddes antingen i norra Portugal, eller i Coimbra eller i Lissabon. Här får man tydligen 

     kasta slant...😉De facto så spelar det ingen roll var han föddes, huvudsaken är att han föddes. 

     Han studerade i Coimbra och han var en portugisisk författare, samt släkt med Vasco de Gama. 

     Han räknas till Portugals nationalskald och jämförs med Homeros, Vergilius och Dante.

     Inte illa alls, karln kunde tydligen skriva. 

     Han skrev en ansenlig mängd lyrik och dramatik, men är mest känd för sitt epos Os Lusíadas

      ( Lusiaderna) Vid det här laget började jag ana anledningen till datumet för nationaldagen.

      Mitt i allt så blev Luís de Camões mycket intressant. Man vet inte så mycket om hans liv egentligen, 

      men han var förstås son till sin far Simão Vaz de Camões och till sin mor Anna de Sá e Macedo

      och familjen kom från norra Portugal. 

      

                   I Coimbra studerade han humanistiska ämnen...man tror så i alla fall

                   År 1542 flyttade han till Lissabon och levde loppan eller som man också kan 

                   kalla det, ett bohemiskt liv. 

                  I det här skedet av mina studier av honom tyckte jag att han bara blev intressantare😉

                  En bohem är alltså anledningen till Portugals Nationaldag ? Portugal överraskar

                  mig alltmera men på ett positivt sätt. 

                    Som ung stred Luís emot morerna och då förlorade han ett öga..

                    Que destino!/vilket öde att vara författare och bara ha ett öga.

Temperamento! Jag har lärt mig att man kan lägga mento, mente och menta  i slutet på många portugisiska ord och så blir det rätt..😉Nå, ett sidospår som inte är helt tillförlitligt ens

Men tydligen hade han temperament för han stack en kniv i nacken på en statlig tjänsteman

( skatteindrivare? min fundering bara) och för det fick han sitta i fängelse år 1552 -1553,

då han frisläpptes under villkoret att han skulle tjäna kungen i Indien. 

Han måste ha haft bra kontakter... 😏 

Han var nog lite vild av sig bohemen, för väl i Goa i Indien, fängslades han på nytt för obetalda skulder

Där studerade han den lokala kulturen,  men det framkommer inte om det var i fängelset eller utanför. 

Om han överhuvudtaget nådde kungen i Indien är ett stort frågetecken, för snart tog han värvning i militärexpeditionerna till Röda havet.

                     År 1558  påbörjade han återresan hem och då hade han utnämnts till officer, 

                     (raskt marscherat!) men led skeppsbrott i Mekong. Han överlevde genom att flyta

                     på vrakdelar och han lyckades rädda sina manuskript men hans kinesiska älskarinna 

                     drunknade. Sarkastiskt ja, men lite roligt att läsa så här långt efteråt...vad gör man inte 

                     för sina manuskript? 😉 Det framkommer inte om han ens försökte rädda henne.

                     Älskarinnor finns det gott om, men manuskript skriver man bara en gång, kanske med 

                     gåspenna på den tiden? Vattenfast bläck? 🤔

       

Vart han flöt på vrakdelarna har jag inte lyckats ta reda på, jag undrar också hur han kunde hålla manuskripten torra, men så småningom kom han tillbaka till Portugal. ( år 1570)

Då glödde pennan tydligen för två år senare gav han ut Os Lusíadas. 

   Kung Sebastian, som hade beskyddat Luís stupade, så Luís sista år framlevdes i största armod. 

   Han avled i Lissabon år 1580, 56 år gammal. 

   Idag firar Portugal sin nationaldag 444 år senare men med början från den 10 juni 1935.

  

Naturligtvis så är det inte för ett förlorat öga i kriget mot morerna, inte knivsticket i nacken på tjänstemannen, inte fängelsetiderna, resan till Indien, militärlivet och Röda havet, inte skeppsbrottet

som ligger till grund för den här dagen utan för hans epos Os Lusíadas.

Det här öppnar nya dörrar ...

Os Lusíadas ( lusiaderna) har fått namn efter den fiktive Lusus, som enligt legenden kom till Portugal tillsammans med Odysseus och grundade landet, som Lusus kallade till Lusitania. 

Portugiserna kallas därför till lusiaderna i poetiska sammanhang.

Luís de Camões berättar om Vasco de Gama och de andra portugiserna som seglade runt Godahoppsudden och därmed fann en ny farled till Indien. 

Det läste jag sedan om i småskolan fyrahundra år senare och tänk ändå hur livet är, nu vet jag plötsligt vem som berättade det och vem de Camões är. Os Lusíadas nämndes då...

Jag har haft en anknytning till eposet utan att ens förstå det.  Det visste jag inte då , då stapplade jag på med alla ord som skulle läsas högt, ljudas, skrivas... Nu sitter jag där igen och gör detsamma men på portugisiska, översätter och letar mig fram...har roligt.

Först trodde jag att det var för 444 år sedan man började fira nationaldagen men igår kväll när vi var bjudna på middag berättade värden, som är portugis, att det var år 1935 som man firade nationaldagen första gången den 10 juni.

                    

                    Livet går i cirklar..

                    Luís de Camões syfte var att skriva ett verk som kunde mäta sig med andra länders

                    nationalepos. Eposets berättelse sträcker sig över flera århundraden, det är ett verk om

                    övergången från medeltiden till modernare  tid.

                    

                     Luís de Camões började skriva eposet år 1550 och blev inte klar förrän 1572 ungefär..

                     Det var nog väldigt bra att han räddade manuskripten då han led skeppsbrott...

                     fortfarande förstår jag inte hur han klarade av det. 

                     Hade han manuskripten i en låda på huvudet? Kanske inlindade i segelduk? 

Verket som så betecknar höjdpunkten i Portugals gyllene epok och huvudpersonen i verket är den portugisiska nationen. 

Naturligtvis så ska Nationaldagen i Portugal, Lusítania firas idag den 10 juni. 

                       Nu förstår jag valet av Nationaldagens datum...

                     Ja, behöver jag säga att jag absolut vill läsa eposet. Men inte nu, utan när jag 

                     har tagit mitt viktiga certifikat någon gång i höst. 

                     Sen hoppas jag att eposet ska gå att läsa lite snabbare än vad det gjorde att skriva det. 

                   En liten udda sak. Luís de Camões har fått nedslagskratern Camões uppkallad efter sig 

                   på planeten Merkurius..

                   Undrar om han känner till det? Skulle han gilla det? Tala om att göra avtryck!

                  

                  Nu har jag nått den sista majolica-tavlan här i inlägget och ingenting av vad som står på 

                  den och alla före, har jag gjort något större väsen av men mitt i allt så börjar jag 

                  "bena" av tavla för tavla med sina historier. 

                 

                   Jag har alltid gillat historia och jag har till all lycka haft mycket bra lärare hela vägen 

                   från småskolan och uppåt..

                   De var engagerade, de deltog i olika krig, de red genom klassrummet, de sköt med

                   osynliga muskedunder, spanade efter sjörövare och så vidare , så vidare. 

                   De fick oss elever med in i historien. Åtminstone en viss Karin hängde på...

                   Väl hemma från skolan igen fortsatte det. Min mor var lika intresserad som jag var

                   Vilka kvällar vi hade framför historieböckerna! Lite poesi hann vi med också

              

                   Tja, jag har skrivit historia jag också just nu. 

                   En lång sådan om bohemen de Camões som blev Portugals nationalskald

                   och därmed upphovet till att nationaldagen firas just idag..

                   Parabéns Portugal pelo Dia Nacional! 

             

                                             Karin Eklund, Funchal, Madeira