Cinco minutos....

Fem minuter som tog minst tre timmar.😐 Tja, det är så det kan bli nu och då...

   ( en liten Rim-rapport blir det här samtidigt med mitt smågnällande. Några bilder visar jag) 

Jag gick till vår lilla täppa för att vattna den igår. En knappt märkbar stråle kom ur vattenslangen för att försvinna helt och hållet. Vad nu då? Jag gick till grannen under oss, senhor L. och frågade hur det var hos dem, har ni vatten? Han såg snopen ut men så kom hans senhora ut och frågade mig om vi hade vatten. Não...Sen kom senhor L på att det nog var någonting på gång hos bygget på andra sidan gränden, han hade sett män från vattenbolaget gå in där

 

 Skuggspelstiden är här                          Såå snyggt ...så bra gjort.👏applåder!

"Vattnet kommer, det är bara att gå in och vänta", tänkte jag. Inget vatten kom och det var som det var, men jag blir irriterad över att man inte kommunicerar med andra som bor längs gränden så vi alla kan planera lite mera, så vi kan tappa upp vatten, se till att man har vatten till toaletten, till disken och att veta att NU ska det inte duschas. Tänk att stå där intvålad och så kommer inget vatten ur duschen! Det hör till vanligt folkvett att upplysa grannarna på gränden om att nu måste vi reparera, nu måste vi stänga av vattnet men nej,nej och det är den attityden som jag blir inritterrad över, den där nonchalansen, likgiltigheten. Jag gillar det inte...Jag är en snäll flicka men jag kan blir frustrerad över så här små saker som egentligen är stora och kan vara viktiga, beroende på vad som är på gång i de berörda hemmen.  

Min hängpelargon

Ibland behövs det inte mycket för att jag ska gå i tak! De andra i huset tog det mera med ro än vad jag gjorde, det medges, men som sagt, de har längre vana med denna ovana. Inte med byggfirman förstås, utan med att så här är det med de stora gentemot de små. Hukarmentalitet kallas det också.  

De gjöt betongväggar och planterade igår...

Ibland blir man utan något för att man måste bli det, men meddela innan! Por favor!  Det kostar inte på. Vi äger våra lägenheter, vi bor här, vi betalar våra räkningar, vi finns vi också . Ett par tre steg från byggchefens sida och så skulle det liksom vara biff, puss och kram! Visad respekt för medmänniskor sitter alltid bra! 

Det här har inget med att göra att vi är utlänningar i grunden, det är så här det fungerar eller rättare sagt inte fungerar.  Det handlar inte enbart om oss, utan om oss alla som bor här på gränden. Nå, senhor L gick över till bygget och frågade. Cinco minutos fick han veta att det skulle ta. De där cinco minutos var avklarade så där lagom till lunchtid ca tre timmar senare. "E´ Madeira", sade senhor L. och skakade på axlarna lite lojt.  Det är en dålig ursäkt tycker jag. Madeira kan bättre! Upp till bevis! 

En av grannarna tvättade sin matta, men innan vattnet försvann. En plastsandal är bra att ha istället för en borste

Visst kände jag av det där temperamentet jag har, kände att det började koka som bara den inom mig och jag höll redan på att lära mig att vara arg på portugisiska ( vardagsspråk är också en bra lärdom) 

Jag tog fram alla info-uppgifter jag har till vattenbolaget och stod i beråd att ringa dem och fråga att vad handlar det här om? Jag var på G, med stort G; jag såg mig själv stega över gränden och ruska om "the big boss" precis som om han var en liten kattunge och jag var stora lejonet. 🦁🐯

Tydligen kände de alla av mina vibbar, för tjugo sekunder senare så rann vattnet som om det inte hade gjort något annat. Jag kanske borde bli arg oftare? 😉Nu var jag riktigt arg ungefär i fem sekunder men fem sekunder här är ungefär som 21,6 minuter i jämförelse med de där fem minuterna som blev tre timmar  ( min huvudräkning tja...men rätta mig gärna om jag är helt ute och cyklar)🛴 

Uffe , filbunken, påstod att han mera än gärna hade sett mig ruska om "the big boss"bara för att få vara med om det..så skrattade han retfullt och gick ut på långpromenad utan mig som satt där jag satt med mitt nya hemspråk. Inte utan att jag också kunde ha väntat ut vattnet lite till bara för att få ut min frustration. Jag var verkligen på hugget...😊Men då skrattade jag redan. Det är det som är så förargligt med mig, jag blir glad innan jag har hunnit vara arg ordentligt, skrattet bubblar upp. Jag är som en spraksticka...Helst vill jag vara ett stor fyrverkeri i minst tjugo minuter. (12 timmar omräknat i Madeiramått) 

Det finns mycket vatten i Atlanten..

Så lite det skulle behövas för de ansvariga att meddela oss som berörs.  Det finns rädslor för språkliga förvecklingar, jag vet, så den biten kan jag förstå men prata på bara, jag förstår ganska mycket redan och grannarna förstår allt;  de är portugiser.

Japp, så där nu öste jag ur mig allt som inritterrar, innerligt irriterar,  det forsade fram som ett stort vattenfall. Här var inget avstängt alls...här flödade det som bara den medan det varade...

Och jag återgår till mina portugisiska studier igen, nu inkluderade med fula, arga ord också...😉🤣Portugisiska är roligt. Japp! 

Lill-Ronaldo blev också irriterad igår, så pass att när han ingen fotboll hade så sparkade han keps istället.😅.Vi var nog båda som chilipeppar en kort sekund. Min chilipeppar är för övrigt otrolig, den levererar hur mycket som helst. Varje dag äter vi av den, jag delar med mig av den till andra och den bara delar med sig ännu mera.

Frid, sade den Fridsamma och allt är som vanligt, ingenting kommer att hända. Nästa gång någonting stängs av så sjungs samma visa igen, eller rättare sagt, det blir tyst som i graven. Det här är som att spotta i motvind. Jag lovar. Men jag vänjer mig aldrig med den där attityden. Aldrig...rebellen vaknar och ställer sig på barrikaderna. Porra! 🤭

                                                 Karin Eklund, Funchal, Madeira