Sakta vi gå genom stan...

 sjöng Monica Zetterlund för längesen och jag brukade sjunga med. Jag tycker om Sakta vi gå genom stan och sjunger den nu och då för mig själv än i denna dag. 

Så gjorde vi senaste söndag vi också, gick sakta genom stan då vi tog beslut om att ta en jakarandavandring när det var tomt på kryssningsfartyg i hamnen

Det är stor skillnad på mängden folk i stan när kryssningsfartygen är borta härifrån så vi passar ofta på när de är på böljan den blå någon annanstans. Folktomt är det aldrig, det kommer massor av turister med flyg hit, men utan fartygen är det ca 10.000 personer mindre i stan. 

Det märks bra och då passar vi på. Det är skönt med mera svängrum emellanåt.

Tro nu inte att vi inte tycker om att det kommer turister  hit. Madeira lever på turismen men likväl kan det bli för mycket ibland för oss som bor här permanent, så för det mesta söker vi andra gator att vandra längs för att känna oss mera hemma och då undviker vi strandpromenaden och de vanliga turiststråken. Men i söndags tog vi turistutstyrseln på oss, solhattar, vattenflaska i ryggsäcken, solglasögon och kameran med runt min hals. Då pratar alla engelska med mig och då får jag en helt annan service. Jag känner att jag luras lite men ibland är det till fördel att vara turist. Haha..jag har lärt mig att plocka smultronen på vägen. 

Uppriktigt sagt så tror jag inte att jag någonsin blir sedd som en portuguesa fastän jag kämpar för att bli det. 

Apropå turister, så läste jag i Funchal Noticias, om att de köper mängder av mediciner när de kommer hit. De lagrar upp och tar med sig hem till sina länder där  medicinerna är betydligt dyrare. Det vet vi också, de mediciner som Uffe dagligen behöver äta, betalade vi mycket mera för hemma på Åland än vad vi gör här. Skillnaden i pris är stor, så jag förstår turisterna mycket bra. Dessutom kan man handla många mediciner receptfritt här mot vad man kan göra i Norden. Själv hör jag till den lyckliga skaran som tillsvidare klarar mig helt utan mediciner. Peppar, peppar...ta i trä. Jag är glad för varje dag jag klarar mig utan vare sig piller eller kost-tillskott som vitaminer och mineraler.  

Rakt nedanför oss, vid stranden i gamla stan/stadsdelen Santa Maria finns ett rätt så välbesökt ute-gym. Alltid är det några personer där som tränar på olika sätt. Bra så tycker jag. Ett trevligt inslag är det också. Jodå, givetvis har den här kvinnan också prövat på att hänga där, men hennes händer är inte lika starka som de var en gång, armarna ja, men inte händerna, så hon hängde inte såå länge där innan det sa plopp, kanske mera poff och hon landade på marken. Lite snopen...

 Vi stod en stund och tittade på männen som metade. Egentligen vill jag också köpa fiskekort och stå

 där tillsammans med dem. Det är rofyllt att meta, att bara vara, titta på flötet, sånt gillar jag. 

 Som agn använder de bröd. Vi har rätt så mycket mask i vår lilla täppa så..kanske? 

 Neej, de, maskarna ska vara i täppan. 

 Vi köper fisk har kocken i vårt hushåll bestämt helt på egen hand utan att rådfråga maken. 

 Ibland förstår jag mig inte alls på mig själv ..jag vill så mycket..

  

          Gästerna på katthotellet var ute på stan. Det såg i alla fall väldigt tomt ut. En ny avdelning har 

          kommit till, den längst ner med vita stjärnor på grått, under de fyra rummen. 

         Tydligen är hotellet populärt eftersom det har byggts ut.

          

Ja, en skylt skymtar fram i det blåa...Madeira Gru

Så en liten svit med jakaranda igen...det är NU den är som vackrast vår stad. Ett blått tak finns i centrum.

    Som sagt många gånger tidigare; det byggs hur mycket som helst på Madeira och i Funchal....

                          Korvträdet bär frukt för tillfället...

   Ett ständigt blått "regn" faller ner från höjderna...

    I ett skyltfönster på vägen hem såg jag det här paret...på kollissionskurs

samt en guldtax! Månne det är samma tax som jag tog foto av tidigare? Den har inte funnits där i fönstret förrän nu. Jag undrar vad den kostar? På Uffes blickar förstod jag att det nog inte ska komma en guldtax med hem till oss.😉 O meu batismo betyder "mitt dop" . Uppriktigt sagt förstår jag inte riktigt dop i det här sammanhanget men å andra sidan vet jag inte vad man ger nydöpta för presenter här ...

Nå, mitt i allt så faller polletten ner. 

Idag var det dags för oss att skattedeklarera och nu är det snart gjort med M.S:s goda hjälp.

Så fick jag svar på gårdagens fråga om Portugals bidrag i Eurovisionsschlager-sammanhang år 1974. 

 Vi har flyttat till Kroatien kände till titeln E depois do adeus. (efter avskedet) . Bloggosfären är otrolig, man kastar ut en fråga och så får man svar nästan per omgående. Tusen tack för hjälpen! 

Jag avslutar söndagens promenad, denna onsdag, genom stan och tackar för mig !

                                                       Karin Eklund, Funchal, Madeira