Hänt i veckan/ 8 -14 april-24
En vecka har jag lagt bakom mig igen med blandade karameller i minnets arkiv. Naturligtvis så händer det väldigt mycket mera än det jag visar, förstås. Har ni tänkt på så mycket man egentligen hinner med när det kommer till kritan? Hur mycket som händer i stort sett hela tiden...
Nå, nu slut på det lilla filosoferandet.
Måndag den 8 april-24
Den första bilden för dagen såg ut så här...Jodå, det var en kille med på fotot men honom klippte jag bort, helt sonika. Sån är jag.😉 Fuktisoleringsmattor "klistras" på taken på byggnaderna på andra sidan gränden hos RIM
 |
| Så här ser gränden ut på flera ställen |
Det var dags för mig att ta mig till min kurs vid halvtvå-tiden. På vägen ner längs gränden så träffade jag på killen som befinner sig högst upp av oss alla här i omgivningen, nämligen uppe i lyftkranen. Drömjobbet ni vet! Nu hade han lunch och var nere på marknivå. Vi sade några vänliga ord åt varandra; han blev så glad för att jag försökte prata portugisiska (han kan engelska) och jag blev så glad för hans båda tummar upp och så såg jag inte var jag lade mina fötter...Pladask! Där låg jag men bara en sekund, jag kom snabbt upp med hjälp av Grua (lyftkrans)-killens starka armar, knäna var rejält skrubbade, de började blöda, jag var nog lite chockad tror jag...sade något om "tem calma" ( ta det lugnt) , svängde om, gick hem och satte mig ner, sände meddelande till kursdeltagarna via Whats up! ; "jag kan inte komma idag" men ångrade mig, tänkte att shit happens hela tiden, men jag bara måste till lektionerna och få mera undervisning om "pronomes". Så jag plåstrade om mig och sen haltade jag mig vidare i livet och till kurslokalen. Vänster fotled stukade jag några dagar tidigare på rua Conde Carvalhal ovanför byggarbetsplatsen. Där fanns det också en nykommen grop som jag inte såg och steg i men jag föll inte. Den gropen däremot har inte RIM någonting alls att göra med..
Det högra knäet började blöda ordentligt under lektionen men jag hade första hjälpen med mig och kunde lägga tryckförband på de stora plåster som jag hade lagt över såret. På vägen hem ville min ukrainska vän T. gärna eskortera mig men jag tackade nej, envis åsna som jag är och van att alltid reda mig själv. Ja, det gick bra hur som helst, även nu i början av den här veckan har jag plåster och omslag, men allt är stabilt, jag bröt mig inte och det är huvudsaken. Lite ont i nacken, huvudvärk, en öm hand och en öm arm fick jag. Jag tog tydligen emot mig med den vänstra handen...men jag minns inte.
En annan sak är förstås att byggföretaget RIM borde täcka alla gropar som uppstår av den tunga trafiken här på gränden. Jag klarade mig bra men det kanske inte nästa person gör som stiger ner i en grop. Det kan vara en benskör person och inte en stark och rätt så spänstig åländska. Man faller olika också.
Vem blir skadeståndsskyldig är nästa fråga som jag ställer mig? Jag litar inte på att jag skulle ha fått någon som helst ersättning för sveda och värk om jag hade brutit benet eller så. Så krass är jag att jag inte tror på att den tanken ens existerar hos ledningen på byggföretaget. Kanske existerar den, men jag tror att skygglapparna åker på och att alla, var och en av dem, skulle dofta på alla blommor här som om de vore tjuren Ferdinand, himla med sina vackra bruna ögon och sen bara gå upp i rök. Jag gillar inte tanken men jag är inte naiv. De skulle antagligen slå ifrån sig och säga "att du får skylla dig själv !" Kanske jag är orättvis men så känner jag. Jag hoppas att jag har jättemycket fel.
Nu ser jag mig för ordentligt i alla fall innan jag lägger ner mina fötter här på gränden och stannar upp när jag ska försöka prata portugisiska i fortsättningen.
Det är inte helt lätt att bli en portuguêsa, kan jag konstatera😉 Men jag ger mig inte Portugal, huka Dig ner, jag bara laddar om!
***************************
Tisdag den 9 april-24
De komma i långa rader....nu blir det "el-digt" bara värre på insidan av RIM-byggnaderna.
Så fick jag plötsligt en genial idé!
Min lilla sjömanssäck som min morbror Eljer gjorde åt mig för många år sen fick användning som klädnype-påse.
Nu ska jag bara byta ut de gröna mycket tillfälliga banden.
Jag ska på sjömans-vis "knopa till" snygga rep igen.
De gamla bara gav upp andan och brast.
Naturligtvis så måste jag ha en viss koll på arbetet på andra sidan..."inspectora", som jag är.
Jag kan lugnt säga att det RÖR på sig.😉 Här var det cementerat ....
************************
Torsdag den 11 april-24
Vi fick kärt besök, roligt besök. Två systrar dök upp och jag fixade till någon form av tapaslunch åt oss alla. Ja, vi blev nog mätta så det förslog, för ingen av oss orkade med middag den dagen...Många skratt ekade här hemma hos oss..Jodå, vi ska träffas nästa vecka igen men då på annat ställe. Ja, det blev mat över, vi åt det sista av den följande dag igen....
Kl. 07.27 gick jag ut och tittade efter märkligheten som kom hit på fredagskvällen. Nu låg hon vid kaj inne i hamnen med två andra "lyxkryssare" plus gulliga Lobo Marinho. på utsidan låg en lite äldre kryssare.
För min del räcker det med den spänning som jag får uppleva på den här gränden. Ska Doosan vippa eller inte? Ska jag ramla i gropar på gränden eller inte?
Söndagen gick i lugnets tecken, foten bestämde sig för att vara sjuk och då fick Karin bara
Kommentarer
ja, jag har också varit en kvinna på fall😉😊
Jag är på god väg att bli helt ok igen men någon vecka till får jag räkna med att vara lite kramoj men bara lite. Din arm fick nog betydligt värre skador än vad alla mina har tillsammans. Blessyrer rätt och slätt, ett sätt att känna av hur snabbt det kan gå om det vill sig.
Världen är mycket märklig, har säkert varit så alltid men det är så märkbart nu när vi får världen serverad till våra tv-rum och telefoner. Att betala så mycket för att kajka ombord på en segelyacht en vecka är horribelt i mitt tycke..men vi är olika och vi har olika sätt att använda våra pengar på.
Kram
en förklaring kanske krävs...kramoj är ryska och betyder ungefär lite sjuk. Ett uttryck som jag har vuxit upp med på Åland...
Kram igen!
Världen är inte rättvis. Vet att jag egentligen kastar sten i glashus, men visst känns det olustigt med dem som kan slänga ut pengar hur som helst.
Men visst borde vi vanliga normalrika västerlänningar också tänka på att hjälpa. Samtidigt som världen verkar så korrupt att man undrar om det är lönt...
Ha en fin dag! Kram
ja, ibland har man turen på sin sida. De kommer säkert att åtgärda det på något sätt men troligen med stans hjälp...nu spekulerar jag förstås. Jag vet inte. Den som lever får se ...
Jag tycker inte alls att det är att kasta sten i glashus, mera sånt. Klarspråk gillar jag.
Vi gör det väl också efter bästa förmåga skulle jag i min tur säga och kan förstås bara tala för mig själv. Men lite här, lite där...allt som kan vara till en liten hjälp är bra.
Ha detsamma du med!
Kram
Ha en fin dag du med!
Kram
Ha en underbar afton.
ja, det gör ju det och intressant är det att följa med.
Ha detsamma du med!
Maltese Falcon såg allt speciell ut, och priset var verkligen speciellt. Med tanke på min inkomst är det tur att jag har enkel smak och inte lockas av en tur i en lyxig båt med champagne och ostron. Hellre sitter jag i soffan och ser filmen Maltese Falcon som jag har liggande någonstans.
de är lömska de där små groparna...lite fel och det kan bli mycket fel.
Vi är nog av samma skrot och korn du och jag, jag har också en enkel smak, vill ha det enkla framom all möjlig lyx. Se där, det kände jag inte till; att det finns en film Maltese Falcon. Nu ska jag googla.
Har sagt det förut - hur orkar ni med den ljudnivån hela dagarna och det i flera år. Just pickande grävmaskiner är ett akustiskt elände. Det går ju inte att sova, och under dagarna hjälper det inte med öronproppar heller.
Tapaslunchen såg suveränt god ut och terrassen med kläderna - ja, vad ska man säga. Vissa är mera ordningsamma än andra och/eller mera känsliga för smuts.
Den där konstiga båten förde mina tankar till vindkraftverk - till sjöss alltså;-)
jag såg mig helt enkelt inte för, desto värre än så var det inte. Jag hade fart på som vanligt..jag tittade ju på en snygg kille, förstår du väl? 😉
Jag har inget problem med balansen, med någonting alls egentligen, äter inte några mediciner alls. Ändå händer sånt här...det gjorde det förr också när jag var yngre. Men groparna borde åtgärdas, jag gick ju på som om det var släta gatan..
vilket jag förstås vet att det inte är. Nå, det är snart bara ett minne detta.
2002 i januari började de bila bort berg...drygt två år har de hållit på, inte desto längre. Med ljudligt ljud drygt ett år, sen mycket tystare. Jodå, det går visst att sova, nattetid är det tyst som i graven. Nu är Doosan bara tillfälligt på plats för att dunka...och det är en liten pickipickmaskin i jämförelse med de tre stora som fanns här förut. Men visst ska det bli skönt när det är klappat och klart fastän jag säkert får abstinens..Jag gillar ju att titta på byggnationen.
Jag tänkte på en oljerigg när jag såg den på långt håll...förstår din tanke vad gäller vindkraftverk.
Tack BP!
Ta hand om dig!
tack!
Jag klarade mig bra..skrubbsår och lite ömt här och där. Är glad att jag är stark i kroppen och rätt vig...men visst blev jag lite chockad och sen tänker man förstås på det där med att tänk om jag hade brutit mig...då blir allting jobbigt. Men nu är allting mycket bättre..jag är snart helt ok igen.
Ja, man lär sig så länge man lever...ett solhett golv kan också vara en torkplats.
Tack snälla! Kram
sånt är livet, händelserikt. Jodå, det är på bra bättringsväg...Tack!
Ja, att falla valde du ju inte och skönt att det inte blev värre.
Härliga bilder från din vecka.
Tycker nu tränar ert tålamod med bygget men å andra sidan finns det ju inte direkt något gott alternativ.
Kram!
ja, det händer mycket i ett människoliv på en vecka.
Att jag föll var en olyckshändelse rakt av. Inte desto mera än så. Jag nämnde det förstås för att det var den dagens händelse och nu är jag nästan fix igen förutom lite sårskorpor, inget att orda om egentligen.
Det är inte så jobbigt med bygget, vi bestämde oss redan för ett par år sedan att vi inte kan annat än anpassa oss. Mycket fint har vi fått vara med om under tiden. Exakt, det finns inget alternativ. Bara att ta det som det är och göra det mesta möjliga av situationen
Kram till dig med Ditte, hälsa Bosse!